Små älsklingar.
-Moster, jag vill ha klänning!!!!
Ja ja, jag letade fram två lika kjolar, en till Ebba och en till Leo. Leo hoppade glatt i sin, men Ebba VÄGRAR.
- Jag vill INTE ha kjol!!!!
Nähä!! Så nu springer lilla prinsen runt i kjol (åtminstonde en brunrutig, så vi kan kalla det kilt), medan prinsessan, till lika skitungen, har byxor.
Jag lär gå och se vad de hittar på!
Sol Jenny
Dagen med "ups", "downs" och "ups"
Idag har jag haft en dag med både "ups" och "downs". Det kändes så himla bra när jag vaknade. Jag satt i bilen på väg till Falun och bara kände att... "-Det blir en bra dag ida..." (för att citera Jumper). Det var också bra, ett tag. En klasskompis påpekade t.o.m. att hon tyckte jag hade körde med väldigt mycket tyngder på vårat "powerclass" pass på morgonen. Jag kände mig STARK :)
Sen har jag haft en riktig downperiod under dagen. Irriterad och less.... hoppas jag inte varit allt för mycket "pain i the as".
(hm.... va mycket " " " "... det blir???)
Men när jag så var på väg hem från Falun ringer min kära sambo och undrar om hans föräldrar får ta barnen under natten. Med barnfritt hemma bestämmer vi att beställa pizza (mmmmums, tog en med kebab, lök, annanas, isbergssallad, tomat och strips) och därefter ta en cykelrunda, på tu man hand :) Vi svänger förbi campingen, tittar på bygget av nya strandserveringen, tar en vända till Statoil, cyklar mot brandstationen och ner till cykelvägen efter lillån... till ön, där spöregnent får oss att ta en paus under en björk. Då slår det mig att det är lill-lördag. Vi trampar raskt hem till Mona och Micke och bjuder in oss på ett glas vin medan vi (eller rättare sagt gubbarna) tittar på Roomservice (vi, dvs jag och Mona, snattrar mest).
Så slutet gott... allting gott!
Eller som Mona skulle ha sagt. I morgon: ny dag nya möjligheter!
Sov gott
Sol Jenny
crazy people!!!
radionörden!
Sol Jenny
"Det smakar som chips"
Idag åkte jag och Kalle ner på Orsa och handlade. När vi kom tillbaka möttes jag av Jon som hade den där minen jag inte alls gillar att han har när jag kommer hem. Jag tog ett djupt andetag och väntade på storyn. Jon hade hittat Ebba lekandes ute, svart i mungipan. Jaha, så länge varade "jag har slutat äta sand"-lyckan, tänkte jag. Men så var det inte. I mungipan hade Jon hittat ett litet grodyngel minsann, och längra in i munnen ett maskrosblad. (Barnen har en hink med grodyngel som de sett utvecklats från ägg och som förhoppningsvis senare skulle bli små grodor. En rolig enkel och bra pedagogisk grej i barnens vardag... tyckte jag fram till nu). Efter ett kort nekande erkände hon så att hon hade ätit grodyngel.
"Pappa, det smakar som chips"
Vad ska man göra?
Hon får mat! Vi har sagt att man BARA får äta det som är på tallriken... och när vi hittade hennes lekservice på gräsmattan la vi till.. på tallriken vid köksbordet. Jag kommer aldrig mer säga till ett barn att man måste smaka på allt... man ska inte smaka på allt! Det är bra med barn som är kräsna, då vet man i alla fall vad de får i sig. Och om vi nu lyckas få henne och förstå att grodyngel inte heller är bra, vad hittar hon på då???? Jag vågar inte ens tänka på det!
Sol Jenny
Lagom start... lugnt slut!
I onsdag började vi med att bjuda hem Mona och Micke på middag. Eftersom Jon och Mona hade pratat ihop sig att det var fisk som skulle stå på menyn, fick det så bli. Inte mig emot. Jon fixade ihop en utsökt middag med Grekisk havsabbore och lax, till det mandelpotatis, kall sås och sallad. Efter middagen kom Mikaela, Karin och Katrin förbi och vips hade vi barnvakt. Så medan barnen sov och tjejerna tittade på Tv, passade vi på att våldsgästa familjen Carlsson på Sandhed. Inte ofta man springer iväg sådär spontant när man har barnen hemma. Det hela blev i alla fall en supertrevlig kväll.
Resten av helgen har vi bara tagit det lugnt. I fredags tog vi en tur till våran lilla stuga (dvs Jons jaktstuga) på skogen. Efter en lunch på verandan bestående av grillad kyckling, marinerade vitlöksklyftor, mimosasallad, bröd och chips, gick vi på promenad med barnen. Kalle och Ebba älskar när vi letar djurspillning och dom får "gissa bajset". Den här gången blev det rävbajs, tjäderbajs och älgbajs.
Innan vi åkte hem tog Jon och Kalle med sig metspöt till bäcken för att lura på en öring. Vi smög efter på avstånd och efter bara några minuter hade de lurat på en liten firre. Honom släppte vi dock tillbaka innan vi styrde hemåt igenI lördags tog vi en tur till Mora, men annars är det i hemmet vi spenderat större delen av tiden. Min vision av vad som skulle hinnas med den här helgen är långt ifrån uppnådd, ändå känner jag mig ganska nöjd med vad jag åstakommit. Jag har köpt lite kryddor och planterat i krukor. Köket har fått sig en duvning, tvätthögen har blivit lite mindre, kylskåpet ha torkats ur, returglas, papper mm har körts iväg och trappen har röjts upp. Nu har jag en hel söndag att fortsätta vara nyttig på. Men det får nog bli en snabbstädning av hemmet och sen spendera tid med barnen!
Sol Jenny
Ett känslosamt möte
Det är lite känsligt inlägg jag kommer med idag. Var först inte säker på att man ska skriva om det i bloggen, men beslutade mig ändå för att det var ok. För mig är det i alla fall ok att skriva om döden, till och med väntan på döden. Det är ju faktiskt det enda säkra vi vet om framtiden, att vi en gång ska dö. Men samtidigt ser jag det inte som en dödstext, utan som en hyllning til den kvinnan som nu står i slutskedet av sitt liv. 
Kvinnan jag pratar om är Jons mormor Selma som jag, Jon och Lars och hälsade på idag. Förra året fyllde Selma 100 år och var då en riktig krutgumma. Visst hade hon blivit lite "äldre" redan då, men den sista tiden har hon blivit riktigt dålig. Vi har många gånger under de senaste 10 åren trott att hon ska lämna oss, men den här gången är det riktigt dåligt. Nu spenderar hon större delen av dagen i sängen, äter dåligt och behöver hjälp för att i överhuvudtaget kunna resa sig. Ändå tyckte jag hon sken upp idag när vi idag klev in till henne. Jag satte mig på sängkanten och höll hennes hand och hon drog den till sig och kramade den så hårt. Det tog ett tag innan hon kände igen alla men snart släppte det och hon började prata gammla minnen.
- Tänk Jenny när du hjälpte mig med annonsen!
Annonsen var en kontaktannons jag satte in till henne där hon sökte en livskamrat. Ingen skulle få veta det eftersom dom då skulle tro att hon, som var 90+, hade blivit tokig. En annons blev det i alla fall och efter ett par dagar damp det ner både ett, två och tre brev till redaktionen. Ett av breven kom från en gubbe som Selma i flera år haft kontakt och umgåts med.
Hon pratade även om våra fisketurer. Fiske har varit hennes stora pation hela livet och vi har spenderat många timmar i båten tillsammans med henne och varsitt metspö.
Efter en timme var det dags för oss att åka. Då hade hon berättat för oss att hon var på väg att dö och tackade för allt hon fått. Vi hade berättat att vi har många fina minnen med henne. Jag känner mig långt ifrån bekväm i situationen som var, men samtidigt är det otroligt skönt att vi varit dit idag och vi vet att hon vet att vi tänker på henne. När morfar gick bort i sömnen för tre år sedan hade jag tänkt besöka honom och mormor dagen innan men gjorde inte det för jag var för trött. Det är något jag verkligen grämer mig över, och kommer alltid att göra. Den känslan kommer jag inte behöva ha med Selma om hon nu skulle lämna jordelivet. Vi kramade henne, men jag sa inte hej då... jag sa bara att vi ses sen. Frågan är om det blir på jorden eller i himlen!
Sol Jenny
Min helg, som sprungit förbi....
Svärfar kom förbi och levererade Kalles nya cross. Efter att vi fått höra att han snabbt kommer växa ur den andra, och hans utveckling kommer att hämnas, kunde vi inte göra annat än att skaffa en ny till honom. Eller hur?!! ;)Sen var det ju också så att Jons kusiner i småland hade en precis sån cross vi var ute efter och vi fick den, plus skydd, till ett bra pris. Självklart måste han ha alla skydd och med ny hjälm, rygg och bröstskydd, armbågsskydd, axelskydd och nya cross-stövlar är det bara knäskydd och handskar som nu saknas. Kalle blev genast stormförtjust i nya crossen och körde iväg på den som ingenting. Ska bli spännande och se honom på crossbanan med den hya hojen
Dagens stora mission var ändock mormors 80-års kalas, som visade sig bli en riktig höjdare. Efter god middag med trevligt umgänge, fortsatte festen ända till 2 på natten. Tro det eller ej men mormor var med och la sig inte förren bara jag, Jon och mamma var kvar uppe. Vi sappade lite på melodifestivalen men annars var det "Singstar" som rullade på TV:n.
Eftersom vi var många som sov över hos mormor, de flesta i husvagnar, blev det en riktig släktfrukost. Några fördrog endast en treo, några fick i sig en kopp kaffe och barnen slurpade i sig varsin yoghurt. Eftersom Maria och Jonas skulle tillbaka till Stockholm lät vi alla barnen leka av sig vid skolan först. Det var så härligt att se glädjen i våra barn när de tillsammans sprang iväg mot lekplatsen i en lång rad. Hoppas verkligen vi får till en Furuviksresa, alla fyra syskon med familjer. Det skulle bli 8 vuxna och 9 barn... någon som har en bra stuga till uthyrning :)
Visst är barn bara för underbara!!!!!
Sol Jenny
Världens bästa mormor 80 år
Mor och mormor. I kväll kommer det nog bli lite mer fart på "tanterna"...
Mormors födelsedag är ytterligare en anledning till att tiden inte räckt till för att blogga. De senaste kvällarna har jag nämligen haft gasen i botten på symaskinen för att få ihop ett "lapptäckskuddfodral" till henne. När morfar dog för 3 år sedan sparade jag hans kläder. Därefter sydde jag och syrran ett lapptäcke till mamma av dem. Mormor har alltid älskat det där täcket, men ett till har vi inte orkat göra. Däremot har det nu blivit ett kudfodral (modell stor 70*70 cm). Hoppas verkligen hon kommer att gilla den!
Nu ska jag invänta svärfar som är på väg hit med en ny cross som vi köpt till Kalle. Sen blir det nog en liten provrunda för pojken på gården innan det är dags för lunch och sedan avfärd mot Mora.
Sol Jenny
Bodil är borta!!
Det blir mycket "dösnack" här på bloggen. Hinner inte mer än skriva att jag besökt kyrkogården förren nyheten kom att Bodil (ni vet Bodils minicirkus) har hittats död hemma på gården. Jag har alltid förundrats över denna kvinna med alla dessa djur. Bodil gav mig blandade känslor. Å ena sidan framstod hon som en riktig knäppgök, å andra sidan fachinerades jag av hennes förmåga att dressera alla djuren. Oavsett så infann sig först en känsla av saknad i morse när jag hörde på nyheterna på radio att hon hade gått ur tiden. Nu kommer jag inte att gräva ner mig över detta (belive it or not), men jag kan ändå inte låta bli och tänka på vad som nu ska hända med alla djuren?????? Hoppas någon vänlig själ tar sig an dem, Furuvik kanske?!
/bild: Expressen
Sol Jenny
I had a dream.
Jag kommer inte riktigt ihåg var jag var, men jag satt i alla fall på någon typ av soffa, kanske var det ett säte i en buss eller något sånt. Jag satt och tittade ner och vred sedan huvudet åt vänster och såg att morfar satt där bredvid mig. Han log med sitt vänliga leende och gjorde mig så varm innombords. Morfar gick bort för snart tre år sedan, när Ebba bara var 9 dagar gammal. Även i drömmen var han död, men jag såg det inte som konstigt att han dök upp. Ingen annan kunde se honom men i drömmen var detta något jag varit med om tidigare, fast det var ett tag sedan han hade visat sig för mig. Jag tittade på honom och sa:
- Morfar va glad jag blir att du är här igen.
Morfar bara log och jag kramade honom. Sedan sa jag.
- Morfar, jag måste få fråga dig en sak nu när du äntligen kommer till mig. Var det du som såg till att jag fick gå frisörskolan?!
Då sken han upp och sa.
-Jenny, förstod du att det var jag. Vad glad jag blir.
Sen vaknade jag. Det kändes som att morfar verkligen hade varit där hos mig. Även om det nu bara är ren inbillning så är de här drömmarna så underbara. Jag mådde bra hela dagaen av den.
I lördag kändes det därför extra bra att ta en sväng förbi kyrkogården när jag ändå var i Mora. Jag köpte med mig ett 10-pack rosor som jag delade på, 5 till morfar och 5 till Leia. Morfar fick även ett litet porlinshjärta som jag la på hans namnbricka.
*KRAMEN*
Leias grav var som vanligt väldigt fint pyntad med flera nallebjörnar och små meddelanden. Det kändes konstigt att stå där med sina två barn och tänka på att dom när som helst kan ryckas ifrån en. Det är en sån maktlöshet. Jag önskar verkligen att Leias familj inte skulle behöva gå igenom denna sorg, men man står maktlös. Det kändes i alla fall bra att lämna några rosor på graven och skänka dom en tanke.Sol Jenny
En hel vecka
Efter förra helgens bravader har det varit en seg vecka när det kommer till att gå upp på mornarna, detta trots att jag stupat i säng kring 9. När det kommer till skolarbetet har det däremot varit en bra vecka. I måndags påbörjade vi långhårsuppsättningar, vilket jag tycker är superkul. Det finns så många knep för att få till de mest fascinerande hårkreationerna. Vi har även tagit oss an de nya ettornas hår. För mig innebar det en ljusarefärgning och slingor, resultatet blev toppen, kul.
Veckans praktikdag.
I fredags hade jag praktik på Hårteamet. Morgonen ägnade jag åt att färga Malins lååååånga hår. Efter vissa språkmissar blev resultatet brunt med ljusa slingor (vilket var tänkt att bli lite rödlätt med slingor). Jag hade dock fått bestämma själv så för kunden kvittade det, och ska jag vara ärlig tror jag att det var med fördel vi tog "fel" färg. Efter Malin fick Mona sig en avkopplande stund i schamponeringen innan det var Sara (syrrans) tur att bli omstylad. Alla mina kunder påstod sig vara nöjda, så då får jag också va nöjd!
Veckans Kalle.
Kalle har för första gången slängt sig upp på crossen och kört själv (om man inte räknar med turerna han gjort då Pappan utrustade crossen med stödhjul...!). Dessutom kör han som en kung!! Vi kunde inte annat än att ta upp honom till Tallhed och låta honom testa knattecrossbanan. Det ser otroligt coolt ut när den där lilla fisen brummar fram över "hoppen". Jon har dessutom sett till att utrusta honom i crosskläder, crossskor och en ny crosshjälm. Nu blir det att inhandla ryggskydd och andra småskydd inom en snar framtid.
COOLING! ...eller vad säger ni?!
Oups... upp och hoppa! Svettig och törstig.
Veckans Ebba.
Ebba har gjort ett besök på folktandvården. Med lite halvskeptisk min öppnade hon munnen och tänderna räknades och kollades. Allt såg bra ut, till vår stora lättnad. Våran lilla fröken är inte alltid helt samarbetsvillig när det kommer till tandborstningen. För övrigt är hon ju som alltid våran lilla solstråle...
Veckans roliga detalj.
I fredags hade vi en lugn kväll i soffan, när min lur ringde. När jag svarde möttes jag av en sång från mina, mer än lovligt galna, klasskamrater:
- "I can be your hero, baby SOL JENNY
I can kiss away the pain
I will stand by you forever
You can take my breath away....SOL JENNY"
Även fast luren sedan lades på, satt jag där med ett smile på läpparna!
Därefter kom sms:et
"Den var för dig Jenny, Vi älskar dig. Nästa gång ska du me"
Blir man glad eller blir man glad!
Veckans fest.
Ja, hur då. i lördags tog vi en tur till Mona och Mickes tomt. Efter en öl bestämdes det att vi skulle laga middag... ja så blev det. Trevligt, som vanligt!
Sol Jenny
Ski 1000... festen med alla busen :)
Festandet började i onsdags då vi tog farväl av treorna i skolan. Mycket trevligt och sjukt kul. Det innebar lekar, uppdrag, mat och dricka och kvällen avsklutades med en krogrunda innan taxin tog oss hem till Sara (min klasskompis). Det var segt att ta sig iväg till skolan på torsdagen, trösten låg väl i att det var lika för alla. Som tur var hade jag lånat Minas alkomätare och redan vi 11 blåste jag 0, därmed kunde jag känna mig lite lugnare när jag tog bilen hem strax efter 2.
Torsdagskvällen blev en lugn historia med grillning hos dahlbergs, några öl och tidig hemfärd. Fredagsmorgonen bar det av mot Ramundberget och ski 1000, en tillställning som däremot blev allt annat än lugn. Vädret kunde inte riktigt nå samma klass som förra året, men solen trängde sig ändå igenom, regnet höll sig borta och blåsten mojnade... partyt var ett faktum. Utan att gå in på detaljer kan jag sammanfatta det hela med mycket dricka, roliga människor, galna upptåg och längtan till nästa års evenemang. Jag säger bara det, har ni inte varit till ski 1000 kan jag varmt rekomendera det!
Nu är jag dock helt slut och längtar till en lugn stund innan sängen kallar. Håll till godo med dessa bilder så länge.
Sol Jenny
