inte en till..... :(
....saknar ord idag. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, SAKNAD!
'
1996, i november åkte jag till USA. Jag var där i 13 månader. Jag träffade underbara människor, vänner för livet. Bland annat fick jag en extra "syster" Tess, min tvillingsjäl. Vi ses inte så ofta kroppsligt men varje dag i tanken. Sen var det min "familj" på fallskärmsklubben. Tvillingarna Chris och Brian, underbara människor. Chris som tog ledigt bara för att ta sig till flygplatsen och säga hej då när jag åkte hem och som sedan öppnade dörren till oss när vi besökte USA igen 2001. Jag har fortfarande egen nyckel kvar till hans hus :). På klubben fanns även Ralph som jag datatde, Peter och Jeff. Dessa tre har hållit ihop som bröder. De skriver alltid fina saker till mig på FB och finns alltid där och får mig att le. När jag blev fast i Australien pga askmolnet befann sig Peter i Qatar, där jag skulle mellanlanda. Han blev min trygghet ifall jag skulle bli fast i Qatar och inte få flyga vidare... så enkelt, bara finnas där gjorde mig trygg.
'
I Januari i år fick jag och min syster höra att Jeff gått bort i en snabb form av cancer. Det anordnades en minnesdag för Jeff på klubben då alla skulle bära lila, jag och syrran gjorde detsamma här hemma. Det kändes tomt och vi pratade mycket om hur vi skulle vilja åka tillbaka och va med på Jeffs årsdag då Ralphy skulle sprida askan för vinden under ett fallskärmshopp....
'
Ralph skrev följande till mig på FB strax efter Jeffs bortgång:
Ralph Nichols
I did, Thank you, I have just been really busy the last couple of days, everybody has been calling. I am spreading Jeffs ashes one year from the day he dies. I will release them over the dz in freefall. Jeff and I talked about pretty often. He always hopes you and I might somehow wind up back together. He knew you were never going to leave Orsa, and I could never live in Sweden, but he always said something nice about you to make me think of you. He really really liked you and Sara a lot. The year you spent here was one of the best in a lot of peoples lives. Hope all is well, and drink a beer for Jeff
'
Nu blir det inte så. Ralphy tog sitt eget liv måndags. :(
Fick beskedet på FB och började skaka. Hade inga kunder så jag åkte hem... Har varit i kontakt med Peter för att få lite mer information. Känns bra att höra från någon i "gänget". Känner mer än någonsin att jag vill dit... innan något mer händer, det får inte hända! 2 av våra underbara vänner som gått bort på mindre än 4 månader, det är tungt.
R.I.P Ralphy <3 R.I.P Jeff
'
Var rädd om er alla mina vänner därute!
Kramen
Sol Jenny
kärlek. Så goa att man skulle kunna äta up...
kärlek. Så goa att man skulle kunna äta upp dom. Mmmm
Gräsänka!
Har en helhelg, och lite till, som gräsänka. I torsdags åkte Jon på skogen med några arbetskamrater och jag och barnen blev "lämnade" ensamma. Att vara gräsänka är så både och tycker jag. Det kan va riktigt skönt att rå om "sigsjälv". Mysa med barnen och göra allt på sitt egna vis. Ha egen makt över fjärrkontrollen, bestämma vad man ska äta, kunna bre ut sig i dubbelsängen utan att ha någon som snarkar bredvid. För att riktigt kunna njuta såg jag till att mamma hämtade barnen på dagis och själv bokade jag in att sluta 17 istället för 18 så jag skulle hinna i lugn och ro. Jag såg fram emot en lugn helg, då jag dessutom skulle få mysa med syrrans två godingar eftersom Sara och Erik är i Sälen i helgen.
...men ibland flyter det liksom inte på som det är tänkt. Det började med att jag blev kvar på jobbet till 18.30 istället för 17. Hämtade upp Ebba hos mormor och Maja hos hennes farmor (Leo skulle sova kvar hos farmor till på lördagen). Lämnade flickorna hemma där de skulle få se på tv, men som vanligt fick jag inte igång TVn när Jon är borta. Startade om flera gånger, drog ur och i sladdar, tröck på alla knappar och fjärrkontroller jag hittade men gick bet. Fick lämna tjejerna själva utan TV för att hämta hem Kalle från kalas. När jag startade bilen började lampor indikera fel och plingade oavbrutat de första minuterna. Väl hemma igen hade, tack och lov, tv hoppat igång av sigsjälv???? Tjejerna nattades i Ebbas säng och somnade till en film medan Kalle myste med mig i soffan. Jag hade äntligen makten över fjärrkontrollen och TVn var igång. Synd bara att det var skit på alla kanaler!
Tog så plats i sängen, Kalle på Jons sida och Maja (som torts allt inte hade somnat) fick ligga hos mig. Efter någon timme kom även Ebba och kröp ner på andra sidan om mig. I morse vaknade jag så upp av en mardröm, där Jon lämnat mig mitt uppi en semesrterresa med familjen för en knarkartjej och våra vänner ansåg att han gjorde helt rätt. Bredvid mig i dubbelsängen hade jag tre barn och en katt, trångt men kärleksfullt.
/Sol Jenny
Brist på vatten, men mängder av kärlek!
Ja det blev ingen lätt helg då tvätthögen kunde krympas och ordningen återställas på torpet. Nej frånvaron av vatten i 5 dagar har fått mig och inse lyxen med I-landens självklarheter. Trots allt har jag haft en underbar helg med mina diamanter.
På lördagen var det Barnens Vasalopp i Mora som är mitt favoritlopp under hela vasaloppsveckan. Alla dessa små, härliga skidåkare som så stolta "stakar" sig in under målet i Mora efter ett skidlopp på ca 1 km, då de startat nere på campingen. Ebba (som i maj fyller 5 år) åkte loppet för 3e gången och Kalle (som fyllt 7 i december) åkte för 4e eller 5e gången.
Självklart fanns "gustav Vasa" (alias, min älskade morbror Nisse) med i spåret och hejade lite extra på Ebba när hon närmade sig målet.
*
När skidåkningen var avklarad bjöd vi in oss själva till Micke och Mona genom att muta med mat. Det var ju mycket lättare för oss att bjuda dem i utbyte mot husrum än att försöka få ihop en lördagsmiddag hemma utan vatten i huset. Dessutom är det ju alltid trevligt med trevligt sällskap. På söndaen bänkade vi oss så i soffan för Vasaloppsmys... ett måste första söndagen i ars varje år.
*
Söndagseftermiddagen var det så dags för ytterligare ett av mina favoritgöramål. Besök hos syrran. Barnen fick leka och jag och syster fick tjattra, Underbart!
//Sol Jenny
På lördagen var det Barnens Vasalopp i Mora som är mitt favoritlopp under hela vasaloppsveckan. Alla dessa små, härliga skidåkare som så stolta "stakar" sig in under målet i Mora efter ett skidlopp på ca 1 km, då de startat nere på campingen. Ebba (som i maj fyller 5 år) åkte loppet för 3e gången och Kalle (som fyllt 7 i december) åkte för 4e eller 5e gången. Självklart fanns "gustav Vasa" (alias, min älskade morbror Nisse) med i spåret och hejade lite extra på Ebba när hon närmade sig målet.
*
När skidåkningen var avklarad bjöd vi in oss själva till Micke och Mona genom att muta med mat. Det var ju mycket lättare för oss att bjuda dem i utbyte mot husrum än att försöka få ihop en lördagsmiddag hemma utan vatten i huset. Dessutom är det ju alltid trevligt med trevligt sällskap. På söndaen bänkade vi oss så i soffan för Vasaloppsmys... ett måste första söndagen i ars varje år.
*
Söndagseftermiddagen var det så dags för ytterligare ett av mina favoritgöramål. Besök hos syrran. Barnen fick leka och jag och syster fick tjattra, Underbart!//Sol Jenny
Vatten, vatten... inget vanligt vatten!
Nu snurrar det vill jag lova. Full fart på jobbet och det känns riktigt bra. Brukar tänka på den där januaridagen för två år sen då jag fick ett telefonsamtal från arbetsförmedlingen och det beslutades (ja, på typ 10 minuter) att jag skulle utbilda mig till frisör. Två dagar senare satt jag på skolan i Falun, nervös men lycklig.
Under det här två åren har det hänt en hel del och jag har lärt mig enormt mycket.... jag vet det men ibland har det känts bra hopplöst. Tidsvis har det känts som jag ALDRIG skulle kunna bli en bra frisör, men så vips släpper några blockeringar och det flyter på... för att sen låsa sig igen osv osv. Just nu känns det bra. Det flyter på fint. Är i ett stadie då jag känner att det är mycket jag vill förbättra på alla möjliga moment men det är ändå på ett kontrollerat sätt! De senaste veckorna har det dock livit många timmars jobb, roligt ja, men det känns skönt att helgen nu står för dörren så man får ladda batterierna lite!
...eller, hur var det nu då?! Helgen, två dagar då man för sin egen skull ska hinna vila och ha egentid, för barnens skull va den roliga lek- och bullmamman, för hemmets skull hinna tvätta, diska och städa och för sambons skull orka va glad, kåt och tacksam. Den hr helgen tänkte jag att vi skulle kunna ligga ett litet steg före med städ och tvätt eftersom Jon tagit semester torsdag och fredag. Torsdag morgon vaknade jag dock och upptäckte att vi var utan vatten. Idag (fredag) har vi fått besked att arbetet för att fixa det, troligtvis frusna, vattnet inte påbörjas förren på måndag, MÅNDAG!
Att vara utan vatten i kranen verkade inte de första två sekunderna som någon "big deal". Jag menar med en vattendunk så har man ju vatten att dricka, borsta tänderna i och till och med för att laga mat i. När man är utan vatten upptäcker man dock hur beroende man är av det. Laga mat är ju som sagt OK, men efter maten ska porslin och karotter diskas. Diskmaskinen kan man ju glömma att starta och även om man får för sig att handdiska så ska vatten först värmas på spisen. Allt detta ska ske med vatten som man kånkat hem i dunkar och som nu är hårdvaluta. När maten är uppäten och disken fixas börjar det trycka på och ett toalettbesök är oundvikligt. Spola en gång går ju bra... men sen är vattnet SLUT. bajset blir kvar Att bajset blir bra går bra en liten stund (så länge man stänger locket efter sig) men ganska snart börjar det lukta illa. Här får man återigen avgöra om det dyrbara vattnet ska hällas i bajstoan eller om man ska spara det för att kunna dricka, borsta tänderna och laga mat. Det krävs ju mer än ett dricksglas vatten för att spola bort även en liten barnbajs... Idag har dock Jon fått ha mission spola tre toaletters dygnspåfyllning, så idag när jag kom hem var alla toaletter "oskitna". Undra hur länge man kan hålla kvar i den känslan... å va skönt inget skit i toan idag!
Ett annat problem är den växande tvätthögen. Är så glad att jag kom till botten av högen förra helgen men nu känns det som det är överfyllt igen. Hade ju hoppats att jag under helgen skulle krympa den högen men med brist på vatten i ledningarna verkar det inte bli så, handtvätta kläderna blir det inte tal om. duscha får bli i någon annans hus och dunkarna får trängas på diskbänken.
Sol Jenny
