sollivet

Idag har det gått ett år. Ett år sedan mina vänner fick uppleva det värsta en människa kan uppleva. Deras lilla dotter togs ifrån dom. Jag gråter när jag tänker på det. Dom är värda att få vara lyckliga. Jag hoppas det vänder nu. Att livet åter ska återvända till dem. Idag är det nog jobbigare än vanligt. En årsdag är alltid en påminnelse om vad som hänt. Jag känner mig så liten när jag inte kan göra något för dom, mer än att finnas här när dom orkar. Dom vet att jag finns här. Det är jobbigt att inte ringa. Jag vill så gärna göra något mer för dom, men jag vet också att dom inte orkar med. Jag satt här och skrev ihop en liten dikt. Mitt sätt att visa att jag tänker på dom och samtidigt samla mina tankar och bearbeta min känslor.

Du lilla ängel

Du lilla ängel så söt och snäll
till dig vi längtar var dag som kväll.
Och när vi sovar vi om dig drömmer
Kärleken du gav oss vi aldrig glömmer.

Du lilla ängel som vi så saknar
ditt glada skratt var dag vi vaknar.
En kram, en puss på våran kind
så varm och mjuk, likt sommarvind.

Du lilla ängel visst finns du kvar.
På våra frågor kan vi få svar.
Jag tyckte mig höra ditt glada skratt.
hos en fårgel som i trädet satt.

Du lilla ängel jag har ju känt
att din kärlek du till oss sänt.
Det är tungt fast tiden går
för vår saknad är ännu svår.

Jossan, Anders, Tyra jag tänker på er!
KRAM

Sol Jenny