sollivet

I lördags gick ju, som jag tidigare påannonserade, barnvasaloppet av stapeln. Jag är mäkta stolt över mins små juvelers prestation i skidspåret. Kalle gav sig iväg för tredje gången, men den här vändan gick det rejält fort. Jon fick springa som en dåre för att hinna med bort till målet och Gustav Vasa (dvs min kära morbror) hann inte ens med att se honom. Lite mer träning och så är det dags för "riktiga" skidtävlingar för den pojken. Ebba hade jag inga större förväntningar på. Jag tänkte mest åker hon så åker hon, men vägrar hon är det väl bara att gå ur. Vid start stod en skylt med rekomendatiner från 3 år. Ebba har ju inte fyllt 3 år än, men för det första fattas det bara 3 månader och så är hon envisare än de flesta i hennes ålder, tro mig. Bortsett från backen vid Zornmuseét knatade hon också på hela vägen in i mål. Visst fanns det stunder då hon tappade "spåret" och lockades av annat i hennes omgivning. 
- "Mamma, titta en helikopter!"
- " Mamma där är en hund!"
Men på något sätt lyckades hon komma tillbaka till skidåkningen. De sista 200-300 meterna hade hon dessutom sällskap av Gustav Vasa, vilket förevigades av en rad av åskådare efter upploppet. 

"Yngst och äldst" Sol Ebba Wilander och Gustav Vasa (Nisse Nyström) på upploppet.

Lördagskvällen bjöd vi in oss själva till Malin och Kratzen tillsammans med Pär och Angelika. Vi hade så roligt. Kul att umgås med lite folk som man inte brukar umgås med, speciellt när det är så trevliga. Hoppas verkligen att det blir fler gånger. Eller det vore dumt om det inte blir det. För det första för att vi bor så nära varandra och för det andra för att vi har barn i samma åldrar. Tror jag får ta och planera in en middag och bjuda hit dem :)
Jon gjorde allt för att roa. här spelas det "luftsaxofon" ( det blev även "luft stå-bas" "luftmunspel", "luftpiano" mm).
Därefter bjöd han upp till dans.
Men när klockan började närma sig 3 tyckte vi det var dags att promenera hemåt.

Sol Jenny