"Pay it forward" ...Det lönar sig :)
Vänlighet kommer man långt med. De senaste dagarna har jag fått det bevisat. Igår var jag med barnen på skidtävling i Grönklitt. När jag klev ur bilen låg där en mobiltelefon på marken. Jag tog upp den och hittade ett nummer i telefonboken där det stod "pappa". Tyckte det passade utmärkt att ringa det. En mycket trevlig man svarade och jag förklarade situationen, varpå jag fick namnet på ägaren. Eftersom jag visste vem hon var var det bara att leta reda på henne och överlämna luren. Jag kände mig så nöjd med mig själv och tänkte att den dagen när jag hamnar i en liknande situation eller behöver hjälp kanske det finns en lika snäll människa där för mig.
Idag kom den dagen. Efter en hjärntömmande dag i skolan svängde jag förbi Orsa för att posta två brev, till arbetsförmedlingen och försäkringskassan. I samma sekund som jag såg breven försvinna ner i lådan kom jag på att frimärkena låg kvar i min plånbok. Attans!!!!
Posten var stängd men jag såg någon röra sig där inne. Jag sprang till bilen och hämtade mina frimärken och när jag kom tillbaka såg jag en kille stå på kajen på baksidan av posten. Jag förklarade min situation och den vänliga goa killen följde mig glatt till brevlådan. Låste upp och letade fram mina brev. Jag blev så glad att jag hade kunnat pussa honom där och då. Eftersom breven handlar om att jag ska få min"lön" eller inte hade det varit väldigt drygt att vänta på och se om breven skulle ha kommit fram eller inte. Någon avsändare hade jag ju inte heller skrivit.
När jag kom tillbaka till bilen stod det två förvirrade män där på parkeringen, pekade på mig och frågade om jag kommer från Orsa. "ja" svarade jag (fast först blev jag lite nervös för det stod SVT på bilen och jag hade ingen större lust att hamna i någon intervju...). De visade sig att de var kaffesugna och frågade om kaféet (dvs Frelins) var stängt. Snäll som jag har lärt mig att man ska vara drog jag en vägbeskrivning till såväl källarkaféet som Macken. (Jag visste inte vilka öppettider de hade).
Ska bli spännande och se om min vänlighet bollas tillbaka på mig även i morgon!
Sol Jenny
Idag kom den dagen. Efter en hjärntömmande dag i skolan svängde jag förbi Orsa för att posta två brev, till arbetsförmedlingen och försäkringskassan. I samma sekund som jag såg breven försvinna ner i lådan kom jag på att frimärkena låg kvar i min plånbok. Attans!!!!
Posten var stängd men jag såg någon röra sig där inne. Jag sprang till bilen och hämtade mina frimärken och när jag kom tillbaka såg jag en kille stå på kajen på baksidan av posten. Jag förklarade min situation och den vänliga goa killen följde mig glatt till brevlådan. Låste upp och letade fram mina brev. Jag blev så glad att jag hade kunnat pussa honom där och då. Eftersom breven handlar om att jag ska få min"lön" eller inte hade det varit väldigt drygt att vänta på och se om breven skulle ha kommit fram eller inte. Någon avsändare hade jag ju inte heller skrivit.
När jag kom tillbaka till bilen stod det två förvirrade män där på parkeringen, pekade på mig och frågade om jag kommer från Orsa. "ja" svarade jag (fast först blev jag lite nervös för det stod SVT på bilen och jag hade ingen större lust att hamna i någon intervju...). De visade sig att de var kaffesugna och frågade om kaféet (dvs Frelins) var stängt. Snäll som jag har lärt mig att man ska vara drog jag en vägbeskrivning till såväl källarkaféet som Macken. (Jag visste inte vilka öppettider de hade).
Ska bli spännande och se om min vänlighet bollas tillbaka på mig även i morgon!
Sol Jenny
Kommentarer
Postat av: Sofia
Helt rätt inställning! :) Så resonerar jag också; allt det man gör får man tillbaka. Oftast i alla fall.
Kram kram.
Trackback
