sollivet

Jag har inte kunnat blogga "fullt ut" sista veckan på grund av att jag inte har velat skriva allt som hänt. Vi hade en insident med hunden och katten förra söndagen men eftersom jag inte ville göra Jenny och Janne oroliga på deras semester, och dessutom ville vi tala om det för dem, har jag låtit bli att ta upp den på bloggen (jag visste ju inte om de skulle få för sig och läsa min blogg).

Hur som haver. I söndags (1 advent) gick Jon med katten i famnen. Rotax fick syn på ett "mumsigt" kattben som hängde ner och "SMACK!". ....hunde hoppade upp och blev bokstavligen hängande i kattens ben medan katten skrek för sitt liv. Jag fick tag i hunden och stoppade fingrarna i munnen för att försöka bända upp käken, men den hade han låst. Det var stört omöjligt. I panik sa Jon åt mig att hålla katten så han fick ta i käken. När Jon släppte på greppet, och jag tog över, fick Elin (katten) möjlighet att attakera mig och högg mig i handen med såväl tänder som klor. Jag fick dock grepp om henne och med min hand i hennes mun, som ett tuggben försökte Jon öppna Rotax käke, men inte heller han hade kraft att få isär den. Till slut gav Rotax upp, bara sekunder innan Jon var redo att sticka kökskniven i hunden.

Katten pep iväg upp, hunden fick sig en omgång innan han placerades i sin bur och jag försökte koncentrera mig på att inte svimma medan handen var placerad under kranen med kallvatten. Min hand bara pulserade och blodet rann. När jag hade lugnat ner mig ringde jag hit Mona så hon kunde ta barnen medan jag och Jon besökte akuten. Trots att jag hade handen inlindad i is svälde den upp rejält. Det blev stelkrampspruta och en veckas pencillinkur.

Katten tog vi till vetrinären dagen efter och det blev planerat att tån skulle amputeras. Efter några dagar haden foten dock läkt bra och vetrinären tyckte inte amputering var nödvändig. Vi förlängde dock hennes pecillinkur, och med en katt som VÄGRAR ta tabletter har Jon nu fått lära sig ge sprutor, en om dagen.

Slutet gott allting gott.

Jag måste poängtera att vi inte har något emot den här hunden. Situationen som uppstod var inget annat än en olycklig situation. Många anser att hunden är en stor bov, men det är djur vi pratar om här. alla djur är djur och vi måste lära oss handskas med dem på rätt sätt. Gör vi inte det och då inte är beredda att det kan uppstå otrevliga situationer ska vi kanske hålla oss till mjukisdjur. Uppfostran är jätteviktig, men även den mest väluppfostrade hund kan, när den ställs inför nya situationer, reagera instinktivt. Jag hoppas alla som läser detta istället får sig en tankeställare om vad som kan hända med djur, när vi människor inte är försiktiga.

På onsdag ska vi vara hundvakt åt nästa Jack Russel..... :)

Sol Jenny