sollivet

Idag har det varit hemstudier på skolan eftersom lärarna tillbringat dagen i Stockholm, däribland även Anna, varför jag tillbringat dagen hemma. Men helt onyttig har jag inte varit. Jag har vikt och stoppat undan mer än 2 överfulla IKEA-säckar med kläder, dessutom tvättat. Jag har städat, plockat och haft maten färdig på borden när Jon kom hem från jobbet. Kanske en normal dag för många, men jag är ju inte sån... ;)

Efter maten slängde jag ur mig att jag gärna hade tagit en skidtur.
- Då vill jag följa med!!! säger Jon.
Det var bara att ringa mamma, som gärna tog barnen. Tillsammans åke vi upp till Berget. Tillsammans satte vi på oss skidorna. Tillsammans stakade vi iväg. Efter 150 meter stannade vi och Jon vallade om. Jag åkte en bit och vände under tiden. Sen möttes vi igen och fortsatte tillsammans... en bit tills Jons bindning gick sönder. Jag tog 3,4 km spåret medn Jon fick svänga av lite tidigare. När jag åkt runt stod min lilla prisn där och väntade på mig och vi fortsatte sista biten tillsammans...

Nu tror ni kanske jag skriver det här med humor och ironi, men så är det inte riktigt. Det var så underbart att få åka iväg och träna (om en för en kort kort vända) tillsammans. Det var otrolgt tungt. Glidet var obefintligt och halva varvet åkte jag själv. Vinden blåste i öronen så jag fick öronvärk. Ändå tog jag mig runt med glädje i hjärtat. Jag känner mig nästan nykär :)

Idrott är banne mig kärlek när man utför det tillsammans. Se bara på de coola killarna i hockeylaget. De skulle aldrig ställa sig och kramas hemma i vardagsrummet, men efter 15 minuters spel slänger de sig över varandra när någon i laget slår in pucken. Det kändes lite så när vi svischade fram i skogen tillsammans... eller i alla fall i samma skog. Ser fram emot nästa pass... TILLSAMMANS ;)

 


Sol Jenny

Efter en halvkass natt, med barn som fortfarande brottades med sviter från magsjukan, vaknade jag upp till en strålande dag. Jag blir så påverkad av solbristen. Den här tiden på året är riktigt blä även om solen kommer fram på dagarna, men nu när den varit helt osynlig har det varit värre än någonsin. Att se till att nyttja de få timmar den ändå visar sig kändes därmed som ett måste. Eftersom barn och karl låg nerbäddade i soffan och mös, såg jag till att få på mig träningskläderna och gav mig ut på en löparvända. Åh herre gud va skönt det var. När jag sedan kommit ner till campingen var det så vackert att jag hade önskat att jag haft fikakorgen med mig. Fast det är klart, det hade ju blivit lite ensamt att sitta där helt själv. Jag stannade ändå till och bara andades in härligheten. Snacka om meditation.

...men det var träning jag var ute på så det var bara att springa vidare.

Efter dusch och mat tog jag och Ebba en tur till Lisselhed för att se hur det gick för Mona och Micke på tomten. Det har ju liksom blivit ett hus nu och "skelettet" innomhus börjar komma på plats så man kan urskilja rummen.

Därefter tog vi ett mysstopp hos Anna för att gosa till kattungarna... Jag tror jag tar allihopa. Eller varför inte 2 i alla fall. Nej stopp nu Jenny. Det är fullt upp att klappa Jon medhårs för att få hem en. Vi, jag och barnen, har i alla fall våran "favvo".



Ska avsluta detta blogginlägg med att visa resultatet av mina "gröna fingarar" ;) Se va fint orkidéerna blommar. Enda blommorna jag verkar riktigt klara av, kanske just för att jag är så kass på att vattna. Mig gör det dock inte så mycket för jag ÄLSKAR orkidéer! På den högra bilden kan ni till och med se att det börjar komma blad på en av stjälkarna. Någon som vet hur det kommer sig eller vad man ska göra med det????? hade hoppats att man kunde få en babyplanta av den...?!!! :)


Sol Jenny