I D O L E R - I do ler
Alla har vi väll haft en rad olika idolen genom åren. En del har följt oss länge och sitter fortfarande högt uppe på pedistaler, medan andra kanske har kastats långt in i garderoben i hopp om att ingen någonsin ska få reda på att man "diggat" dom. En del idoler hade man bara för att polarn gillade honom/henne... men sen fanns det ju några som man bara "hittade" själv.
Räddarn i nöden
Janne Bäckman & Sönerna | Myspace Music Videos
*
I tonåren hade jag till exempel en förkärlek för Johnny Depp. Måste ha varit kring tiden 21 jumpstreet tror jag. Just då var det ingen annan av mina kompisar som gillade honom, inte så vi pratade om det i alla fall. Det har följts av en period då jag inte förstod vad jag #såg" i honom... men känslan har definitivt kommit ikapp mig igen! Kan man inte gilla Jack Sparrow????
För att koppla tillbaka till ett tidigare inlägg om mat så måste jag bara säga att det här är en riktig MUMSBIT!
*
Men nu tillbaka till de där andra idolerna. När jag var liten kom en gång min morfar till mig med en signerad skiva. En singel, en liten vinylskiva som sedan gick varm på grammofonspelaren i vardagsrummet. Nu var det inga stora världsartister som signerat denna skiva, det var inte ens någon rikskändis... nej bandet var mer av lokalt slag. På ena sidan frågade man sig varför gamla kärringar sitter med hatten på och på den andra uppmanades man att ta en kopp på Frelins, (ändå är det bara ölglas jag lyckats få med mig från det där stället!!!). Bandet var så klart Helzephyrs med Janne Bäckman vid micken.
*
För mig gick Janne Bäckman under namnet "Tok-Gustav" en rollfigur i teatern "Där björkarna susar" som varje år spelades på Siljansfors skogsmuseum och som min morfar skrivit manus till. "Tok-Gustav" var en efterbliven kille i teatern, vars mamma var i himlen och pappan okänd, tills det visade sig vara den stora hemmansägaren Valter (...???? eller vad han nu hette). Kan inte låta bli att ibland knycka Tok-Gustavs replik ibland när jag besöker min morfar på kyrkogården: "Morfar, MORFAR! Jenny har egen familj och jobb nu och Jenny har det bra. Ja, jag ska vara en snäll flicka".
*
<3 Oh, vad jag kan sakna min underbara MORFAR <3
*
Nu när det gått typ 25-30 år kanske inte Helzephyrs och Janne Bäckman längre är de första jag tänker på när folk frågar vilka som är mina idoler, de har liksom mer "förvandlats" till grannar och bekanta som man slänger några ord med när man möter dom i konsumkön. Ändå tyckte jag det var otroligt kul när jag hittade Jannes nya musikvideo på hans hemsida. Han har liksom gått från att sjunga om dessa gamla kärringar med hattar och att "sno" kaffe koppar på det lokala fiket, till att själv bli en gammalgubbe i hatt som pimplar öl på den lokala puben! Tycker den är helskön!
Räddarn i nöden
Janne Bäckman & Sönerna | Myspace Music Videos
Go kväll go vänner
jag är halvfull för jämnan och plakat när jag kan...
tra la lala...
...jag tror att jag tänker bli packad ikväll! tra la la lala.....
Sol Jenny
bloggar om mat, för jag tycker OM mat!
En sak som är säker är att det här kommer aldrig bli en matblogg... inte i den bemärkelsen som matbloggar brukar se ut i alla fall. Där bloggaren berättar om sina fantastiska maträtter, den ena exclusivare och mer exotisk än den andra.... Nej det är inte riktigt jag. Jag är ingen kock... jag har inte koll på vilka smaker som gifter sig med varandra eller hur länge oxfiléen ska vara i ugnen för att bli sådär perfekt röd. Är mitt intresse för mat och goda smaker därmed mindre än andras??? Har jag inte rätt att avgöra när någon fått till såsen sådär extra god, är min smak mindre värd...? Måste man älska att stå i matos och kladda med råa matvaror för att få kalla sig "matintresserad"?? Min fasta åsikt är att svaret är NEJ, för att vara KOCK.... självklart! men för att få kalla sig matintresserad NEJ NEJ NEJ!
Jag menar, hur många av Leksands stars största fans är det inte som igentligen ALDRIG har stått på ett par skridskor. Är de mindre Hockeyintresserade och sämre fans bara för det?????
Måste man kunna måla vackra tavlor själv för att vara riktigt konstintresserad????
Är man sämre vinkännare för att man inte har en egen vingård???
Nej jag har ett STORT matintresse. I vår "familj" är det de som anses vara "matintresserade" också de som slänger i sig maten innan jag själv knappt hunnit sätta mig till rätta på stolen. (satt som en smäck på er det gäller va...??) Mat ska njutas, mycket ofta och lääänge! Jag ÄLSKAR mat, alla andra så kallade matintresserad verkar ju mest gilla att tillaga maten. Är inte det som att ha sex och sluta (eller i bästa fall skynda förbi om man ska jämföra det snabba matintaget) när förspelet ska gå över i själva sexakten???? Hur kul är det???? ;)
Ibland kan jag nästa känna att jag inte har rätt att vara med och prata mat, bara för att jag inte gillar att stå vid spisen. Jag har inte lika stort intresse att åka jorden runt för att testa olika maträtter, för jag klarar ändå inte att laga dom själv. Tvärtom, jag skulle ÄLSKA att åka runt i olika länder och testa olika maträtter och drycker. Det var en av sakerna jag verkligen älskade med USA, maten. Detta har jag dock också ofta fått "äta upp" av mina "matintresserade" vänner. För att älska maten i USA är för många att älska snabbmat!!! FEL FEL FEL! Visst finns det mycket snabbmat.... men inte BARA. USA är ju landet som har allt. Istället för att välja om man ska äta fisk, fågel eller kött (som vi ofta gör) valde man mellan italienskt, mexikanskt, japanskt... osv. Man behöver ju inte välja snabbmatkedjorna. Några av de finaste restaurangerna jag besökt i livet var i USA. Bla en där vi fick lov att ha långklänning för att komma in där vi åt otroligt gott lamm, eller i Daytona där vi besökte en fantastisk fiskerestaurang. Eller den japanska restaurangen där de tillagade maten vid bordet på stora stekbord.
Nu kanske jag låter väldigt le... jag ÄR lite less på att inte alltid tas på allvar när det kommer till matsnack, jag vill inte uppfattas som någon mästerkock för det är jag inte, jag ser inte matLAGNING som något kul mer som ett ont måste. Jag behöver ju inte älska att tvätta bara för att jag vill ha rena kläder! Men jag har smaklökar och jag älskar att tillfredställa dom. Jag skulle inte heller svälta ihjäl om ingen lagade mat till mig som vissa verkar tro.
Dessutom kan ibland den enklaste och simplaste rätten vara toppen. Eftersom jag var den enda som skulle ha middag idag, då barnen delat på pizza från gårdagen och gubben ligger med magsjuka, tyckte jag det passade utmärkt med omelett. Och ja... jag tillagade den själv ha ha ha. ;)Några ägg, lika många matskedar mjölk å lite till. krydda med pepparmix, salt och chili (det går lika bra med tabasco) knaperstek bacon i stekpannan, lägg i kokt broccoli och häll över "äggsmeten" och värm tills äggen stelnat! Serveras med lite grönsaker!
Frågan är vad alla matintresserade säger om mitt ihopkok????
Kan det finnas ett matintresse bakom eller är jag bara hungrig?! ;)
SLURP!
I morgon ska jag nog ta och steka på en blodpudding med rårörda lingon och knaperstekt bacon. Välkomna tillbaka för recept!
Sol Jenny
PS. Min favvojulklapp var älsklingens klapp till mig. Ett par härligt rosa fluffiga tofflor... inte vanliga tofflor utan tofflor som man värmer i micron och som sedan håller värmen på samma sätt som vetekuddar. Vad har då detta med inlägget om mat att göra... inte bara det att man värmer dom i micron faktiskt. Därifrån är inte steget så stort till de andra julklapparna som delades ut på julafton. Jag har nämligen upptäckt storheten i den julklappen älsklingen köpte till vårt julklappsspel och som han själv fick i slutet (till hans stora lycka).
+ så är det... eller tvärtom!!
Skrev en kommentar till en FB-vän nyss och kunde inte släppa den tanken utan ett inlägg!
Inlägget handlade om körning med släpvagn. Jag kan inte... kan inte ens försöka. När det gäller pärlplattor, sticka, måla, smycka, pyssla... eller bara nysta upp en trådhärva, ja då kan jag sitta hur länge som hellst. Men när det kommer till maskiner, inte minst med släp, är mitt tålamod som bortblåst. Ingen logik alls. Värst är när sambon ska instruera. För mig låter det:
"sväng bara höger när du ska vänster, å sen vänster när du ska höger. Men när det börjar rulla åt vänster ska du sluta svänga höger och byta till vänster för att det ska gå till vänster"...????
What a F--K!!!!
Om nu killar (som oftast verkar vara sjuhejare på släpvagnskörning) tycker det är så himla enkelt att förstå. Ska det då va så tört OMÖJLIGT för dom att lära sig förstå sig på oss tjejers "tvärtomspråk"??!
Sol Jenny
Inlägget handlade om körning med släpvagn. Jag kan inte... kan inte ens försöka. När det gäller pärlplattor, sticka, måla, smycka, pyssla... eller bara nysta upp en trådhärva, ja då kan jag sitta hur länge som hellst. Men när det kommer till maskiner, inte minst med släp, är mitt tålamod som bortblåst. Ingen logik alls. Värst är när sambon ska instruera. För mig låter det:
"sväng bara höger när du ska vänster, å sen vänster när du ska höger. Men när det börjar rulla åt vänster ska du sluta svänga höger och byta till vänster för att det ska gå till vänster"...????
What a F--K!!!!
Om nu killar (som oftast verkar vara sjuhejare på släpvagnskörning) tycker det är så himla enkelt att förstå. Ska det då va så tört OMÖJLIGT för dom att lära sig förstå sig på oss tjejers "tvärtomspråk"??!
Sol Jenny
Träningsgrubblerier
När man känner sig frustrerad, och/eller behöver en stund för sig själv, för att tänka eller kanske inte tänka alls. När det mesta känns blä och batterierna behöver fyllas på. Eller när det bara blivit för mycket så man behöver ett brake. Ja då är den bästa akutmedicinen att ge sig iväg och plåga kroppen med ett träningspass. Att skita i allt, om bara för en liten stund, och rensa hjärnan från alla tankar och få svettas ur sig den negativa energin för att samtidigt andas in ny possitiv energi genom sina lungor. Det låter kanske flummigt, men jag vet ju (längst därinne) att det fungerar... i alla fall för mig. Jag blir kanske inte helt "botad", men det blir i alla fall bättre. MEN, det är ju det där med att ta sig iväg, att få tummen ur... Komma över alla de där hindren. "Jag måste tvätta", "jag har inte tid", "vem ska ta hand om barnen", "det är för varmt/ för kallt/ för blött/ för mörkt..." Jag kan hur många orsaker som hellst.
I helgen har jag dock skitit i dessa hinder. I lördags förmiddag klädde jag bara på mig kläderna och gav mig iväg... och vet ni vad! I kväll gjorde jag det igen. Fast det var mörkt, fast det regnade, fast jag hade behövt tvätta, och jag tror banne mig jag ska fortsätte med det varje gång jag behöver den där stunden för mig själv. Den där stunden behöver inte vara lång, idag sprang jag i 30 minuter, och ägnade ytterligare 10-15 minuter till armhävningar och sit-ups. Det är verkligen skönt efteråt och man blir stolt över sig själv. All denna possitva känsla smittar ju sedan av sig på den övriga familjen. Är jag glad, blir jag lättare att umgås med, jag får ökad ork till allt hemma (både till sysslor, sambo och barn). Allt detta gör ju att hela min familj får glädje av min träning.
Men hur blir det nu. Om jag ska ge mig iväg varje gång jag blir frustrerad, trött, behöver fylla på batterierna, osv. Då kommer det bli ganska mycket träning. Skulle jag verkligen ta mig i kragen VARJE gång, skulle det lätt bli (minst) ett träningspass om dagen.
Jag har haft en jobbig kund, det frustrationen springer jag av mig efter jobbet.
Barnen vägrar äta, äh jag tar ett pass på gymet.
Gubben är trött och grinig, tur att det är boxklass på kvällen.
Bilen vägrar starta, bra jag får ta en powerwalk till affären.
Glömde köpa mjölk, med ryggsäck blir mjölkförpackningarna utmärkta extra kilon när jag springer hemåt. För andra gången
Katten tar in en mus, den springer jag uppför hela grönklittsbacken och lägger på toppen. Där hittar hon den garanterat inte.
Jag vaknar mitt i natten och kan inte sova för de där J----a dogsen, Sätter lite älgkött på ryggen öppnar dörren till hundgården och springer för livet.
...Tror ni det är någon risk att träningen går över styr???? Hur skulle familjen ta det om de råkar vakna och se mig hoppa över tuvorna på åkern, med en köttbit stutsande efter mig och med X antal hundar skällandes i hasorna!!! Kan mina barn fara illa av det här...
Jag får kanske tänka mig för innan jag drar på mig träningkläderna nästa gång!
Sol Jenny
I helgen har jag dock skitit i dessa hinder. I lördags förmiddag klädde jag bara på mig kläderna och gav mig iväg... och vet ni vad! I kväll gjorde jag det igen. Fast det var mörkt, fast det regnade, fast jag hade behövt tvätta, och jag tror banne mig jag ska fortsätte med det varje gång jag behöver den där stunden för mig själv. Den där stunden behöver inte vara lång, idag sprang jag i 30 minuter, och ägnade ytterligare 10-15 minuter till armhävningar och sit-ups. Det är verkligen skönt efteråt och man blir stolt över sig själv. All denna possitva känsla smittar ju sedan av sig på den övriga familjen. Är jag glad, blir jag lättare att umgås med, jag får ökad ork till allt hemma (både till sysslor, sambo och barn). Allt detta gör ju att hela min familj får glädje av min träning.
Men hur blir det nu. Om jag ska ge mig iväg varje gång jag blir frustrerad, trött, behöver fylla på batterierna, osv. Då kommer det bli ganska mycket träning. Skulle jag verkligen ta mig i kragen VARJE gång, skulle det lätt bli (minst) ett träningspass om dagen.
Jag har haft en jobbig kund, det frustrationen springer jag av mig efter jobbet.
Barnen vägrar äta, äh jag tar ett pass på gymet.
Gubben är trött och grinig, tur att det är boxklass på kvällen.
Bilen vägrar starta, bra jag får ta en powerwalk till affären.
Glömde köpa mjölk, med ryggsäck blir mjölkförpackningarna utmärkta extra kilon när jag springer hemåt. För andra gången
Katten tar in en mus, den springer jag uppför hela grönklittsbacken och lägger på toppen. Där hittar hon den garanterat inte.
Jag vaknar mitt i natten och kan inte sova för de där J----a dogsen, Sätter lite älgkött på ryggen öppnar dörren till hundgården och springer för livet.
...Tror ni det är någon risk att träningen går över styr???? Hur skulle familjen ta det om de råkar vakna och se mig hoppa över tuvorna på åkern, med en köttbit stutsande efter mig och med X antal hundar skällandes i hasorna!!! Kan mina barn fara illa av det här...
Jag får kanske tänka mig för innan jag drar på mig träningkläderna nästa gång!
Sol Jenny
Grammisgalan
Vilket självklart ämne en kväll som denna. Jag satte mig för att titta på denna årliga kändisfest, mer eller mindre för att ha något att vila ögonen på. Grammisgala klingar lyx i mina öron. En stor skara kända musiker som tillsammans bjuder på en fantastisk gala och delar ut priser till de bästa av de bästa. På scenen turas några av dessa fantastiska artister om att göra framträdanden. Publiken jublar och vi "vanliga" svenska bänkar oss framför Tv-apparaterna och lyfter lurarna för att skicka iväg en sista röst på årets låt.
Det är en gala som inte liknar något annat... Eller??
Mer jag börjar begrunda denna Tv-sändning, fler likheter ser jag med en helt vanlig födelsedagsskiva i bystugan. Visst Grammisgalan osar fortfarande mer, ganska mycket mer, Lyx. Men tar man bort "Lyx" är nog inte grammisgalan mer än en fest i bystugan:
Färdmedel dit/hem
Till Grammisgalan åks det limousine och när gästerna kliver ut möts de av strålkastare och kamerablixtrar från papparatsi.
Till bystugan tar man cykeln, går eller åker raggarbil och gästerna leds in till skenet från marschaller.
Alkohol: Självklart gratis!
På grammisgalan pratar vi fina viner, god öl och troligtvis även champange.
I bystugan får man nöja sig mid hemkört och importerad pappvin och fulöl.
Gäster: Inbjudna!
På grammisgalan nominerade kändisar, kändisar och på sin höjd kändisars kändisar. Kanske kan en och annan "svensson" kika förbi, om man fått tag på de åtråvärda biljetterna.
I bystugan kompisar, kanske kompisars kompisar och, i värsta fall, en och annan objuden gäst.
Mat: Börjar alla "bra" tillställningar med
På grammisgalan bjuds det säkert på trerätters, säkert av rätter som jag varken kan stava, uttala eller ens vet vad de innehåller.
I bystugen räknar vi till trerätters när vi säger 1 chiliconcarne, 2 vitt bröd och 3 sallad.
Dukning: klart det dukas.
På gammisgalan med vita linnedukar, tygöverdragna stolar och silverljusstakar.
I bystugan med pappdukar, stapelstolar och glas med värmeljus.
Musik:
På grammisgalan är det toppartisterna som samsas och turas om på scenen.
I bystugan har man tur om det lokala källarbandet fått sig en spelning, i annat fall har kareokermaskinen dragits fram och, i likhet med grammisgalan, blir det varierad underhållning. Förutom inpå småtimarna då ALLA sjunger i kör, utom de som ligger under borden.
Tal.
På grammisgalan håller pristagarna tacktal till producenter, vänner och familj.
I bystugan gråter sig bästa vännen igenom barndomstiden och alla roliga minnen.
Ni ser själva. Hade det inte varit för "lyx" så hade jag kunnat säga att min 40-års fest (eftersom det är det jag fyller nästa gång jag fylle jämt) kommer bli värsta grammisgalan. Men det finns en detalj där det ändå måste vara lite mer lyx med en bystugefest än med en grammisgala. För som alltid på grammisgalan är det artister som går upp där på scenen. Ska hålla sina tacktal, men sluddrar på tok för mycket. Den där gratischampangen har blandats med finvinet och sköljts ner med godölen. Nu tror jag självklart inte att det inte kommer sluddras på bystugefesten när hemkört blandats med lådvin och sköljts ner med fulölen, men snart kommer poängen. Ska jag nu stå där och sluddra. Ja, då vaknar jag nog hellre efter att ha sluddrat mig igenom en karokelåt på scenen i bystugan än att vakna upp till rubriker i aftonbladet.
Då kan man ju fråga sig vilket alternativ som är lyxigast!!
Med den tanken kanske folk kommer att se fram emot min fest mer än en grammisgala... och kanske fler klämmer i i vinnaren av årets låt...
-"JENNY LET ME LOVE YOU... ÅÅåååå, I do anything for you........"
Sol jenny
PS. Jag vet att de stavar Jenny med "ie", men det är bara för att hålla mig anonym ;)
Det är en gala som inte liknar något annat... Eller??
Mer jag börjar begrunda denna Tv-sändning, fler likheter ser jag med en helt vanlig födelsedagsskiva i bystugan. Visst Grammisgalan osar fortfarande mer, ganska mycket mer, Lyx. Men tar man bort "Lyx" är nog inte grammisgalan mer än en fest i bystugan:
Färdmedel dit/hem
Till Grammisgalan åks det limousine och när gästerna kliver ut möts de av strålkastare och kamerablixtrar från papparatsi.
Till bystugan tar man cykeln, går eller åker raggarbil och gästerna leds in till skenet från marschaller.
Alkohol: Självklart gratis!
På grammisgalan pratar vi fina viner, god öl och troligtvis även champange.
I bystugan får man nöja sig mid hemkört och importerad pappvin och fulöl.
Gäster: Inbjudna!
På grammisgalan nominerade kändisar, kändisar och på sin höjd kändisars kändisar. Kanske kan en och annan "svensson" kika förbi, om man fått tag på de åtråvärda biljetterna.
I bystugan kompisar, kanske kompisars kompisar och, i värsta fall, en och annan objuden gäst.
Mat: Börjar alla "bra" tillställningar med
På grammisgalan bjuds det säkert på trerätters, säkert av rätter som jag varken kan stava, uttala eller ens vet vad de innehåller.
I bystugen räknar vi till trerätters när vi säger 1 chiliconcarne, 2 vitt bröd och 3 sallad.
Dukning: klart det dukas.
På gammisgalan med vita linnedukar, tygöverdragna stolar och silverljusstakar.
I bystugan med pappdukar, stapelstolar och glas med värmeljus.
Musik:
På grammisgalan är det toppartisterna som samsas och turas om på scenen.
I bystugan har man tur om det lokala källarbandet fått sig en spelning, i annat fall har kareokermaskinen dragits fram och, i likhet med grammisgalan, blir det varierad underhållning. Förutom inpå småtimarna då ALLA sjunger i kör, utom de som ligger under borden.
Tal.
På grammisgalan håller pristagarna tacktal till producenter, vänner och familj.
I bystugan gråter sig bästa vännen igenom barndomstiden och alla roliga minnen.
Ni ser själva. Hade det inte varit för "lyx" så hade jag kunnat säga att min 40-års fest (eftersom det är det jag fyller nästa gång jag fylle jämt) kommer bli värsta grammisgalan. Men det finns en detalj där det ändå måste vara lite mer lyx med en bystugefest än med en grammisgala. För som alltid på grammisgalan är det artister som går upp där på scenen. Ska hålla sina tacktal, men sluddrar på tok för mycket. Den där gratischampangen har blandats med finvinet och sköljts ner med godölen. Nu tror jag självklart inte att det inte kommer sluddras på bystugefesten när hemkört blandats med lådvin och sköljts ner med fulölen, men snart kommer poängen. Ska jag nu stå där och sluddra. Ja, då vaknar jag nog hellre efter att ha sluddrat mig igenom en karokelåt på scenen i bystugan än att vakna upp till rubriker i aftonbladet.
Då kan man ju fråga sig vilket alternativ som är lyxigast!!
Med den tanken kanske folk kommer att se fram emot min fest mer än en grammisgala... och kanske fler klämmer i i vinnaren av årets låt...
-"JENNY LET ME LOVE YOU... ÅÅåååå, I do anything for you........"
Sol jenny
PS. Jag vet att de stavar Jenny med "ie", men det är bara för att hålla mig anonym ;)
