En sak som är säker är att det här kommer aldrig bli en matblogg... inte i den bemärkelsen som matbloggar brukar se ut i alla fall. Där bloggaren berättar om sina fantastiska maträtter, den ena exclusivare och mer exotisk än den andra.... Nej det är inte riktigt jag. Jag är ingen kock... jag har inte koll på vilka smaker som gifter sig med varandra eller hur länge oxfiléen ska vara i ugnen för att bli sådär perfekt röd. Är mitt intresse för mat och goda smaker därmed mindre än andras??? Har jag inte rätt att avgöra när någon fått till såsen sådär extra god, är min smak mindre värd...? Måste man älska att stå i matos och kladda med råa matvaror för att få kalla sig "matintresserad"?? Min fasta åsikt är att svaret är NEJ, för att vara KOCK.... självklart! men för att få kalla sig matintresserad NEJ NEJ NEJ!
Jag menar, hur många av Leksands stars största fans är det inte som igentligen ALDRIG har stått på ett par skridskor. Är de mindre Hockeyintresserade och sämre fans bara för det?????
Måste man kunna måla vackra tavlor själv för att vara riktigt konstintresserad????
Är man sämre vinkännare för att man inte har en egen vingård???
Nej jag har ett STORT matintresse. I vår "familj" är det de som anses vara "matintresserade" också de som slänger i sig maten innan jag själv knappt hunnit sätta mig till rätta på stolen. (satt som en smäck på er det gäller va...??) Mat ska njutas, mycket ofta och lääänge! Jag ÄLSKAR mat, alla andra så kallade matintresserad verkar ju mest gilla att tillaga maten. Är inte det som att ha sex och sluta (eller i bästa fall skynda förbi om man ska jämföra det snabba matintaget) när förspelet ska gå över i själva sexakten???? Hur kul är det???? ;)
Ibland kan jag nästa känna att jag inte har rätt att vara med och prata mat, bara för att jag inte gillar att stå vid spisen. Jag har inte lika stort intresse att åka jorden runt för att testa olika maträtter, för jag klarar ändå inte att laga dom själv. Tvärtom, jag skulle ÄLSKA att åka runt i olika länder och testa olika maträtter och drycker. Det var en av sakerna jag verkligen älskade med USA, maten. Detta har jag dock också ofta fått "äta upp" av mina "matintresserade" vänner. För att älska maten i USA är för många att älska snabbmat!!! FEL FEL FEL! Visst finns det mycket snabbmat.... men inte BARA. USA är ju landet som har allt. Istället för att välja om man ska äta fisk, fågel eller kött (som vi ofta gör) valde man mellan italienskt, mexikanskt, japanskt... osv. Man behöver ju inte välja snabbmatkedjorna. Några av de finaste restaurangerna jag besökt i livet var i USA. Bla en där vi fick lov att ha långklänning för att komma in där vi åt otroligt gott lamm, eller i Daytona där vi besökte en fantastisk fiskerestaurang. Eller den japanska restaurangen där de tillagade maten vid bordet på stora stekbord.
Nu kanske jag låter väldigt le... jag ÄR lite less på att inte alltid tas på allvar när det kommer till matsnack, jag vill inte uppfattas som någon mästerkock för det är jag inte, jag ser inte matLAGNING som något kul mer som ett ont måste. Jag behöver ju inte älska att tvätta bara för att jag vill ha rena kläder! Men jag har smaklökar och jag älskar att tillfredställa dom. Jag skulle inte heller svälta ihjäl om ingen lagade mat till mig som vissa verkar tro.
Dessutom kan ibland den enklaste och simplaste rätten vara toppen. Eftersom jag var den enda som skulle ha middag idag, då barnen delat på pizza från gårdagen och gubben ligger med magsjuka, tyckte jag det passade utmärkt med omelett. Och ja... jag tillagade den själv ha ha ha. ;)
Några ägg, lika många matskedar mjölk å lite till. krydda med pepparmix, salt och chili (det går lika bra med tabasco) knaperstek bacon i stekpannan, lägg i kokt broccoli och häll över "äggsmeten" och värm tills äggen stelnat! Serveras med lite grönsaker!
Frågan är vad alla matintresserade säger om mitt ihopkok????
Kan det finnas ett matintresse bakom eller är jag bara hungrig?! ;)
SLURP!
I morgon ska jag nog ta och steka på en blodpudding med rårörda lingon och knaperstekt bacon. Välkomna tillbaka för recept!
Sol Jenny
PS. Min favvojulklapp var älsklingens klapp till mig. Ett par härligt rosa fluffiga tofflor... inte vanliga tofflor utan tofflor som man värmer i micron och som sedan håller värmen på samma sätt som vetekuddar. Vad har då detta med inlägget om mat att göra... inte bara det att man värmer dom i micron faktiskt. Därifrån är inte steget så stort till de andra julklapparna som delades ut på julafton. Jag har nämligen upptäckt storheten i den julklappen älsklingen köpte till vårt julklappsspel och som han själv fick i slutet (till hans stora lycka).
+
= Bästa julklapparna 2010
Dessutom kan ibland den enklaste och simplaste rätten vara toppen. Eftersom jag var den enda som skulle ha middag idag, då barnen delat på pizza från gårdagen och gubben ligger med magsjuka, tyckte jag det passade utmärkt med omelett. Och ja... jag tillagade den själv ha ha ha. ;)
+ 