sollivet

När man känner sig frustrerad, och/eller behöver en stund för sig själv, för att tänka eller kanske inte tänka alls. När det mesta känns blä och batterierna behöver fyllas på. Eller när det bara blivit för mycket så man behöver ett brake. Ja då är den bästa akutmedicinen att ge sig iväg och plåga kroppen med ett träningspass. Att skita i allt, om bara för en liten stund, och rensa hjärnan från alla tankar och få svettas ur sig den negativa energin för att samtidigt andas in ny possitiv energi genom sina lungor. Det låter kanske flummigt, men jag vet ju (längst därinne) att det fungerar... i alla fall för mig. Jag blir kanske inte helt "botad", men det blir i alla fall bättre. MEN, det är ju det där med att ta sig iväg, att få tummen ur... Komma över alla de där hindren. "Jag måste tvätta", "jag har inte tid", "vem ska ta hand om barnen", "det är för varmt/ för kallt/ för blött/ för mörkt..." Jag kan hur många orsaker som hellst.

I helgen har jag dock skitit i dessa hinder. I lördags förmiddag klädde jag bara på mig kläderna och gav mig iväg... och vet ni vad! I kväll gjorde jag det igen. Fast det var mörkt, fast det regnade, fast jag hade behövt tvätta, och jag tror banne mig jag ska fortsätte med det varje gång jag behöver den där stunden för mig själv. Den där stunden behöver inte vara lång, idag sprang jag i 30 minuter, och ägnade ytterligare 10-15 minuter till armhävningar och sit-ups. Det är verkligen skönt efteråt och man blir stolt över sig själv. All denna possitva känsla smittar ju sedan av sig på den övriga familjen. Är jag glad, blir jag lättare att umgås med, jag får ökad ork till allt hemma (både till sysslor, sambo och barn). Allt detta gör ju att hela min familj får glädje av min träning.

Men hur blir det nu. Om jag ska ge mig iväg varje gång jag blir frustrerad, trött, behöver fylla på batterierna, osv. Då kommer det bli ganska mycket träning. Skulle jag verkligen ta mig i kragen VARJE gång, skulle det lätt bli (minst) ett träningspass om dagen.
Jag har haft en jobbig kund, det frustrationen springer jag av mig efter jobbet.
Barnen vägrar äta, äh jag tar ett pass på gymet.
Gubben är trött och grinig, tur att det är boxklass på kvällen.
Bilen vägrar starta, bra jag får ta en powerwalk till affären.
Glömde köpa mjölk, med ryggsäck blir mjölkförpackningarna utmärkta extra kilon när jag springer hemåt. För andra gången
Katten tar in en mus, den springer jag uppför hela grönklittsbacken och lägger på toppen. Där hittar hon den garanterat inte.
Jag vaknar mitt i natten och kan inte sova för de där J----a dogsen, Sätter lite älgkött på ryggen öppnar dörren till hundgården och springer för livet.


...Tror ni det är någon risk att träningen går över styr???? Hur skulle familjen ta det om de råkar vakna och se mig hoppa över tuvorna på åkern, med en köttbit stutsande efter mig och med X antal hundar skällandes i hasorna!!! Kan mina barn fara illa av det här...


Jag får kanske tänka mig för innan jag drar på mig träningkläderna nästa gång!

Sol Jenny