sollivet

*

Liten av "droppen" kom dock idag när jag begav mig till berget för att dra mig runt elljusspåret. Skidorna var helt OK, inget fantastiskt glid men bra fäste (kör på tejp från förra året). Att staka sig fram där i spåret och bara höra raspandet från skidorna, knorrandet i snön när man sätter i stavarna och sitt eget plågade chippande efter luft gör mig otroligt uttråkad. Tankarna börjar snurra i skallen och vet ni vad jag inte kan sluta tänka på????? Jo hur jag med så få ord som möjligt ska lyckas beskriva denna dumdristiga nära-döden-upplevelsen med så få ord som möjligt på min FB-status när (om) jag kommer hem! Det här åkte jag och funderade på i 5-6 km.... men jag kom inte fram till något bra.

*

Efter de där 5-6 km, närmare bestämt när jag påbörjat bestigningen av den långa uppförsbacke på andra varvet, väcktes jag dock från min statusfundering. Då, där mitt ute i skogen tyckte jag mig höra min forna tränare (Bo "Finken" ) så och ropa: "HELA VÄGEN UPP; ÄNDA ÖVER KRÖNET". Dame it vad jag blir skogstokig av de där idioterna som själva bara står där och skriker medan en annan ska köra livet ur sig... men JA det hjälper! Ni som sett mig med boxhandskar vet vad jag pratar om (Anna). Jag inser mer och mer för varje år som går vilken tävlingsmänniska jag är, och det blir bara värre och värre också är jag rädd. Det är nog därför jag har så svårt att ta mig för med träningen, jag har liksom inget "ta det lugnt"... då är det meningslöst (fast det inte är det). Jag försöker dock att bara tävla mot mig själv (jag lovar, det räcker). Och tävlar mot migsjälv, det gör jag jämt. Andra varvet fick lov att gå fortare än första varvet. När jag pluggade i Falun hade jag full koll på mellantider och sluttiden till Skolan (vissa dagar gick bilen snabbare än andra), Ibland tittar jag på klockan för att se hur lång tid det tar att slå ut kassan. När jag ska städa men inte alls har lust brukar jag bestämma mig för att plocka bort t ex 50 saker, men oftast måste jag "slå migsjälv" genom att i alla fall plocka bort 54 saker. Det tog 30 minuter att skotta av all snö från husvagnstaket idag (jag kom på migsjälv att kolla klockan innan jag började) och då hade jag inte ens en tid att tävla mot, det skulle bara gå så fort som möjligt.

*

Tillbaka till "Finken". Man kan ju fundera på varför det var just Finken som dök upp i mitt huvud där mitt ute i skogen. Mer naturligt hade varit Lars Nyström, eftersom det var HAN som tränade mig under min Orsa sk

tid, tiden när jag nötte elljusspåret på Berget. Finken var min tränare i Mora. Han var den som skrek på mig i

Hemusbackarna. Jag har dock en teori om varför. Finken jobbade som ambulansförare... det var han

jag behövde,

jag var nära att DÖ. Han stod och ropade på mig och jag tänkte, tar jag mig böra över det där J----a krönet får jag andningshjälp sen. Hans kolleger står och väntar på mig. Jag kunde till och med se hur syrenerna fladdrade framför ögongen på mig. Men när jag kom till toppen fanns ingen där... inte ens vid bilen väntade någon på mig.

*

Men vet ni vad???? andra varvet gick fortare än första! ...kanske tack vare finken? NEJ, det var tack vare MIG ;)

*

Sol Jenny