sollivet

Idag har det varit hemstudier på skolan eftersom lärarna tillbringat dagen i Stockholm, däribland även Anna, varför jag tillbringat dagen hemma. Men helt onyttig har jag inte varit. Jag har vikt och stoppat undan mer än 2 överfulla IKEA-säckar med kläder, dessutom tvättat. Jag har städat, plockat och haft maten färdig på borden när Jon kom hem från jobbet. Kanske en normal dag för många, men jag är ju inte sån... ;)

Efter maten slängde jag ur mig att jag gärna hade tagit en skidtur.
- Då vill jag följa med!!! säger Jon.
Det var bara att ringa mamma, som gärna tog barnen. Tillsammans åke vi upp till Berget. Tillsammans satte vi på oss skidorna. Tillsammans stakade vi iväg. Efter 150 meter stannade vi och Jon vallade om. Jag åkte en bit och vände under tiden. Sen möttes vi igen och fortsatte tillsammans... en bit tills Jons bindning gick sönder. Jag tog 3,4 km spåret medn Jon fick svänga av lite tidigare. När jag åkt runt stod min lilla prisn där och väntade på mig och vi fortsatte sista biten tillsammans...

Nu tror ni kanske jag skriver det här med humor och ironi, men så är det inte riktigt. Det var så underbart att få åka iväg och träna (om en för en kort kort vända) tillsammans. Det var otrolgt tungt. Glidet var obefintligt och halva varvet åkte jag själv. Vinden blåste i öronen så jag fick öronvärk. Ändå tog jag mig runt med glädje i hjärtat. Jag känner mig nästan nykär :)

Idrott är banne mig kärlek när man utför det tillsammans. Se bara på de coola killarna i hockeylaget. De skulle aldrig ställa sig och kramas hemma i vardagsrummet, men efter 15 minuters spel slänger de sig över varandra när någon i laget slår in pucken. Det kändes lite så när vi svischade fram i skogen tillsammans... eller i alla fall i samma skog. Ser fram emot nästa pass... TILLSAMMANS ;)

 


Sol Jenny