sollivet

Hur länge har jag inte funderat nu... har faktiskt bestämt mig för länge sedan, att börja blogga alltså! Skriva är ju bara sååå kul, fast framför allt frigörande. Ett sätt att dela med sig av sina tankar, funderingar och sitt liv. Det är igentligen konstigt att inte jag har börjat tidigare.

Nu är det inte lyckan som fått mig att till slut sätta fart på detta skrivande. Tvärt om.... Det är förtvivlan, maktlösheten... igentligen en sån där situation då man verkligen saknar ord... och då börjar jag skriva!!

Det var i torsdags, 3 juli. Mina kära barndomsvän förlorade sin lilla dotter. Lilla Leia, blott 2,5 år, gick hastigt bort. Ingen kunde väl ana att hon var så sjuk. Det är helt overkligt. Jag kan inte ens föreställa mig vilken smärta det måste vara... själv försöker jag samla kraft. Måste ha kraften att finnas här nu. kraft att hjälpa. Det är så svårt. Svårt och veta vad som är rätt att göra... men jag ska göra mitt bästa. Det är en tuff tid som väntar. Men på något vis så måste det gå.

Kram till alla som finns här för Leias familj. Och tack för alla hälsningar jag fått, även från er som inte känner dem.