sollivet

I Helgen var vi, som jag tidigare berättade om, till Fjäten UTAN Mona och Micke. Dom stack ju till Thailand med Krister och Kattis. Kvar hos oss är deras dotter (jag funderar starkt på att adoptera henne). Idag på jobbet kom en kund in (dagens första) och köpte "löjliga familjen"... sista stoppet innan han begav sig till Thailand med familjen. Ikväll ringde Janne och frågade när vi kunde ta hunden. Vi bestämde att jag skulle hämta Rotax efter att jag hämtat barnen på dagis. Varför??? Han ska till Thailand med familjen.


ÅH, vad jag oxå vill ha råd att sticka iväg!!! Jag missunnar verkligen inte dessa människor denna resa, det är ju inte så att jag tycker dom skulle ha stannat hemma om jag hade åkt, men jag VILL OXÅ!!!!


Och samtidigt som jag känner så, så slår en bomb av dåligt samvete mig halvt medvetslös!!! För jag har det så J_ _ _ _ BRA!! Visst, ett jobb känner jag kanske att jag kan få ha på min önskelista. Jag vet nog ingen (det är faktiskt sant) som längtar så mycket efter att få jobba som JAG. Men jag är sååååå bortskämd annars.

Jag har:
*Världens bästa barn, trots?!! visst, men dom är underbara.
*En underbar familj/släkt, som ställer upp för mig.
*Ett "bra" hem, där jag trivs.
*En bra sambo, som jag älskar... och jag är ganska säker på att han älskar mig :)
*Underbara vänner, nya som gamla barndomskamrater, som alltid finns där för mig (utom när de sticker till Thailand).  

Jag kan bli helt skitso av dessa tankar, nästan som när man börjar fundera på hur stort universum är. Hela känslan som gör mig skitso kan man enkelt förklara med 3 steg. 
1. Jag får ett begär... något jag verkligen vill ha eller göra. 
2. Jag börjar fantisera hur jag vinner pengar, betalar av huslån, köper lyx... ja verkligen förverkligar min DRÖM.
3. Ångesten, jag skäms för att jag "kräver" den här lyxen... Jag skäms när jag tänker på de vänner som förlorat det bästa de har. Tänker på de vars anhöriga bär på svåra sjukdomar, kanske till och med dödliga. Jag som har det så bra, och så kräver jag MER!!!

Hoppas ingen psykolog letar sig in på min blogg för då kommer nog några män i vita rockar med krama-sig-själv-tröjan snart. Men som alltid. Jag skriver bara det som ploppar upp i min, inte alltid så väldresserade, hjärna.

Jag får ta och sova på saken!!
Sol Jenny