När jag tar tag i något, så är det onödigt!

I förrgår ringde jag min handläggare på arbetsförmedlingen för att avboka min tid idag. Jag skulle vara där (dvs i Mora) kl9 och 10 öppnar jag affären, tycker det blev lite tait med tid. Min handläggare fick jag dock inte tag på, men ett meddelande skulle skickas att hon skulle ringa upp. Hela gårdagen väntade jag och kvart i 4 ringde jag själv upp henne, dock utan resultat. Jag kopplades vidare till någon telefonist och bad att få avboka tiden. Hon kopplade mig vidare till någon annan som skulle hjälpa mig. "när var det du ringde sa du".... "Igår" svarade jag, men det fanns ingen notis om att jag hade ringt inte. Efter tusen och en frågor (när måste du öppna? hur långt är det till orsa? hur lång tid tar det att öppna?) avbokade han dock min tid och skrev in att jag ringt. Jag fick lov att fråga hur jag kunde veta att det var gjort eftersom det tydligen inte fanns något spår av mitt samtal dagen innan. Han sa att jag bara kunde lita på hans ord!! Jag fick dock mailadressen till min handläggare och igår kväll mailade jag henne själv för att vara säker.

Vid 8.30 i morse ringde min telefon. Såg att det var från arbetsförmedlingen. När jag svarade förstod jag dock att det inte var min handläggare (jag har en kvinnlig, det här var en man). Han började med " du skulle ha haft en tid idag" mmmm, "Tyvärr så är din handläggare hemma för vård av barn". Jag blev nästan full i skratt och det enda jag fick ur mig var "Men nu är ni väll roliga". Jag förklarade att jag i två samtal försökt avboka min tid + skickat eget mail, så jag kunde inte annat än att undra om det fortfarande inte hade gått fram. När han kollade datorn hittade han, FAKTISKT, en anteckning om att jag ringt... GRATTIS!!. Han ville dock vara snabb så jag inte hann åka från Orsa.

TACK FÖR DET ARBETSFÖRMEDLINGEN :)

Sol Jenny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0