sollivet

Imorgon ska Kalle på maskeraddisco. Kalle ska vara Spindelmannen, mest för att jag inte orkade engagera mig mer än att köpa en färdig dräkt... fast kanske var det till Kalles stora glädje. När jag frågade honom vad han ville vara sa han först "julgran". Jag asgarvade och var nästan, nästan på väg att ringa svärmor och fråga om hon hade en stor bit grönt tyg att skänka mig... men NEJ. Anledningen var att Kalle idag besökt Tomteland med femårsgruppen och ville klä ut sig till något han sett där. Men visst hade det varit coolt! Ebba var snabb att hänga på storebror i maskeradtanken, "Jag ska vara björne". Nu ska Ebba inte med på maskeraden, men för att hon också skulle få känna att hon får göra något fixade jag till en "Björneutstyrsel" till henne. Mamma hade kvar min snigel jag fíck i 1-års present och i garderoben hittade jag en gammal lurvig huvtröja. Två gummisnoddar runt lite av tyget på huvan och vips fanns det öron. Med Ebba "tältande" i den, dragandes på snigel och med rotax (hunden) hack i häl kunde det inte bli annat än Björne...

"MY SUPERHEROS"

Roligast var ändå när Kalle sprang runt, eller halvt flygande, och ropade "SPIDERMAN" så skräckinjagande en 5-åring kan... och en 2,5 årig lillasyster kommer springandes efter och ropar "BJÖRNE", så skräckinjagande hon kan!! Visst har jag två underbara "superhjältar" ändå.

Maskeraddiscot är för Irma. I november, när de andra barnen på dagis hade spökfest, befann sig Irma i Göteborg där hennes lillebror genomgick en hjärtoperation. Lilla Mille föddes med hjärtfel, hans högra kammare hade inte utvecklats riktigt, och utan hjärtoperationer skulle han inte överleva. Efter drygt 2 veckor på sjukhus är familjen äntligen hemma igen och allt har gått bra. För Mille väntar fler operationer, men framtiden ser ljus ut, (se. Milles blogg). Nu när Irma är tillbaka vill hon självklart också spöka ut sig med kompisarna. Ett maskeraddisco är ju den perfekta lösningen, jag är nästan lite avundsjuk att inte jag stod med på inbjudningslistan...

Med mina små superhjältar som sprang runt här idag. Med Irmas maskerad, som annordnats som en följd av att hon följt lilla Mille på hans resa. Med tankarna på min "lilla" kusin (Nu på 20:e året och 2m ö.h.) som gått igenom samma resa. Med ständiga tankar på min vän som förlorade sin 2,5 åriga dotter i somras... fick jag lov att skriva den här dikten idag. Kanske får den oss att lite extra uppskatta den skatt som våra barn är, i alla fall hoppas jag det!

Har du någongång drömt om en egen superhjälte.
En som gjorde att isen i ditt hjärta smälte.
Varken sorg eller rädslor hjälten flydde,
och det du sa han faktiskt lydde.
En varelse som bara gott besatt.
och fanns vid din sida, dag som natt.
Den hjälten finns i våra barn, kille som tjej.
Dom kämpar sig genom livet, så svik dom ej.

Sol Jenny