sollivet

Nu ska jag bara kasta av mig lite skit. Man ska få ur sig sina känslor för då känns det bättre sen. Det är precis vad jag ska göra nu. Läs om du vill, men det är ingen munter läsning:

Hur kommer det sig?
Att barnen kan ligga och vara dödssjuka hela natten. Roslar, grinar, klagar på ont i halsen och hostar tills de nästan spyr. Som mamma ligger man mer eller mindre vaken för att "vaka" över dem. Sen när det är morgon har man inte sovit en blund, men på barnen märks inte ens en gnutta av nattens sjukdom...!??
Borde man inte i alla fall kunna kräva en liten lättare feber under dagen för att få lite lugn och ro, och kanske få en tupplur?

Nu tror jag inte detta är något unikt i vår familj, tvärtom. Jag har dessutom inget emot att ta hand om mina barn, även när de är sjuka. Men just nu är jag helt slut själv.
Så trött på att söka jobb, jobb man ändå aldrig får.
Så trött på alla påtryckningar. trött på pappersarbete papper som inte ens dom som ska ha dom vet hur de ska fyllas i. Trött på alla frågor om jag har fått jobb.
Trött på frågor vad jag ska göra.
Trött på frågor om jag gjort ditten och datten.
Trött på att folk verkar tro att jag inte vill jobba.
Trött på att aldrig kunna slappna av.
Trött på att vara nervös varje gång jag hämtar posten ifall det ska ligga ett brev från arbetsförmedlingen där.
Trött på att varje månad behöva fylla i papper efter papper för att i huvudtaget få pengar.
Trött på alla som klagar på att de håller på att jobba ihjäl sig... sjukskriv er!

Jag har också haft jobb med hård press på mig. Ett ex är när jag jobbade som journalist. Jag kom aldrig hem i tid och ofta skrev jag på mina repotage även hemma. Ofta var det under tidspress, ofta fick man lov att intervjuva personer som inte alls ville svara på frågor, men frågorna måste man få svar på. En gång blev jag tom mordhotad när jag skrev om en gubbe. Han var kompis men "Flink och grabbarna" som han uttryckte det och han kunde få dem att sätta en kula i pannbenet på mig. Men vet ni tom då, ensam på redaktionen med denna man med bar överkropp och ölmage, så mådde jag bättre än vad jag gör nu. Att vara arbetslös är ett helvete.

Hade jag haft ett jobb och mått så här hade jag troligtvis blivit sjukskriven, med anledningen som det så fint heter numera: Hon har gått i väggen. När man är arbetslös fungerar inte det. Dessutom skulle det inte vara någon medicin för mig utan ett steg i fel riktning. Min medicin är när "bossen" ringer och vill att jag ska jobba. Även om det bara är för en timme.

Som arbetslös brottas man hela tiden med samhällets regler, påtryckningar och måsten. Man är ett offer som det sparkas på från höger och vänster. Man kämpar och kämpar, men frågor och krav gör en tokig. Man blir mindre och mindre för varje dag som går. Men tag tag i ditt liv och gör något, kanske du tänker. Javisst!! Lätt! Grattis! Men jag gör vad jag kan och mer kan jag inte göra. Kan du det så grattis men då är vi olika.

Nu ska jag gå och mysa med mina barn, ta en kopp kaffe och njuta av att jag får vara hemma och ta det lugnt.

Kram
Sol Jenny