sollivet

Idag har jag varit till studievägledaren. Jag blir alltid lika förvirrad av dessa möten. På något konstigt sätt känns det bra/ok när jag går därifrån... men när jag kommer hem har jag fler frågetecken än innan jag gick dit. Jag är nog känslig på något vis, att självförtroendet inte är på topp vet jag. Det är kanske därför. Det räcker att någon bara ger en vink om att det finns något negativt i min tankebana så slänger jag allt åt sidan OCH SKITER I DET!! (Jag är banne mig mer känslig nu än när jag var gravid...)

Nej får se hur man mår i morgon efter arbetsförmedlingens dom. Känns som man har en villkorlig dom på sig där man måste träffa sin övervakare med jämna mellanrum. Infinner man sig inte där på avtalad tid MÅSTE man ringa och ha en BRA förklaring (typ att man ligger på dödsbädden). Dessa möten kan man kallas till med en dags varsel och du har 1000 uppgifter som du MÅSTE göra. Följer man inte dessa regler får man ett högre straff, man kan bli återbetalningsskyldig osv... Ok jag är inte dödsdömd, men att vara arbetslös är rena DÖDEN.

Som om det inte vore nog att det är höst... jag har alltid varit så emot lyckopiller men jag börjar bli desperat nu!!!

Hej å hå, kämpar på

Sol Jenny