sollivet

Igår blev den av. Den traditionella sparkturen, Grönklitt-hem. Efter uppvärmningen, ett par öl på afterski, påbörjades den 10 km långa färden neröver. Hastigheten varierade kraftigt mellan sparkekipagen och av någon konstig anledning hamnade jag hela tiden i slutpatrullen. Om det berodde på dålig kondis, skrattattacker eller diverse vätskekontroller låter jag vara osagt. Efter ett antal kilometer samlades dock gruppen ihop vid lägerelden som vi tände efter vägen. För ytterligare mysfaktor dekorerade vi vägkanten runt oss med ett stort antal mashaller. Sen blev det korvgrillning och mer vätska :)
Syster Sara återupptäckte hur kul det är med trädklättring och försvann 5 meter upp i en gran... men bara för att påminnas om att hon är höjdrädd. Efter  X timmar och X minuter (har ingen aning om hur lång tid???) fortsatte vi färden neröver. Åter igen hamnade jag i slutpatrullen tillsammans med Mange och Håkan, och till stor del hade vi även sällskap med Sara och Erik. Med endast några km kvar möttes vi av en taxi. Jon och några till hade gett upp och ringt taxi den sista biten. järngänget i slutpatrullen vägrade dock ge upp och vi fortsatte tappert  med sparkarna den sista biten hem.


För den som aldrig varit med på våra partyturer kanske detta låter helt sjukt... men vi har helt sjukt roligt. Jag väljer helt klart dessa strapatser före utekvällar på krogen. Man behöver inte bry sig i snygga kläder, smink och hår. Varma kläder, pannlampa och reflex är vad som behövs. Jag säger inte att det ena måste utesluta det andra, men dessa turer brukar alltid sluta med succé.

Nu ska jag lägga mig och ladda för en ny vecka i skolan. Torsdag fredag går vi ut på våra första praktikdagar. Även om jag tycker det går hur bra som helst att pendla, kommer det i alla fall bli skönt med två dagar på hemmaplan.

Sol Jenny