sollivet

Det är lite känsligt inlägg jag kommer med idag. Var först inte säker på att man ska skriva om det i bloggen, men beslutade mig ändå för att det var ok. För mig är det i alla fall ok att skriva om döden, till och med väntan på döden. Det är ju faktiskt det enda säkra vi vet om framtiden, att vi en gång ska dö. Men samtidigt ser jag det inte som en dödstext, utan som en hyllning til den kvinnan som nu står i slutskedet av sitt liv.

Kvinnan jag pratar om är Jons mormor Selma som jag, Jon och Lars och hälsade på idag. Förra året fyllde Selma 100 år och var då en riktig krutgumma. Visst hade hon blivit lite "äldre" redan då, men den sista tiden har hon blivit riktigt dålig. Vi har många gånger under de senaste 10 åren trott att hon ska lämna oss, men den här gången är det riktigt dåligt. Nu spenderar hon större delen av dagen i sängen, äter dåligt och behöver hjälp för att i överhuvudtaget kunna resa sig. Ändå tyckte jag hon sken upp idag när vi idag klev in till henne. Jag satte mig på sängkanten och höll hennes hand och hon drog den till sig och kramade den så hårt. Det tog ett tag innan hon kände igen alla men snart släppte det och hon började prata gammla minnen.

- Tänk Jenny när du hjälpte mig med annonsen!
Annonsen var en kontaktannons jag satte in till henne där hon sökte en livskamrat. Ingen skulle få veta det eftersom dom då skulle tro att hon, som var 90+, hade blivit tokig. En annons blev det i alla fall och efter ett par dagar damp det ner både ett, två och tre brev till redaktionen. Ett av breven kom från en gubbe som Selma i flera år haft kontakt och umgåts med.
Hon pratade även om våra fisketurer. Fiske har varit hennes stora pation hela livet och vi har spenderat många timmar i båten tillsammans med henne och varsitt metspö.

Efter en timme var det dags för oss att åka. Då hade hon berättat för oss att hon var på väg att dö och tackade för allt hon fått. Vi hade berättat att vi har många fina minnen med henne. Jag känner mig långt ifrån bekväm i situationen som var, men samtidigt är det otroligt skönt att vi varit dit idag och vi vet att hon vet att vi tänker på henne. När morfar gick bort i sömnen för tre år sedan hade jag tänkt besöka honom och mormor dagen innan men gjorde inte det för jag var för trött. Det är något jag verkligen grämer mig över, och kommer alltid att göra. Den känslan kommer jag inte behöva ha med Selma om hon nu skulle lämna jordelivet. Vi kramade henne, men jag sa inte hej då... jag sa bara att vi ses sen. Frågan är om det blir på jorden eller i himlen!

Sol Jenny