sollivet

Som jag skrivit i mitt förra inlägg har jag vissa dagar svårt för hösten. Har lättare under den här perioden att falla i negativa tankar, bli, trött och bara tappa lusten för allt. Idag har jag dock haft en bra dag :) (i alla fall tills jag kom hem).

Idag har jag haft praktik och således tillbringat dagen på hårteamet. Började med att gå igenom vagnarna, men kom inte långt innan jag fick en kund inbokad. En herrklippning, vilket jag efterfrågat för jag känner att jag behöver träna. På skolan klipper vi oftast med sax över kam för att vi ska träna på det, idag körde jag dock av nacken med maskin. Klippningen gick jättebra och jag fick till och med till det med kammen bakom örat (detta har varit ett moment som inte riktigt fallit på plats för mig tidigare). Såväl jag och kunden, som Anna, var mycket nöjda. Dessutom var jag klar på 1 timme :)
På eftermiddagen permanentade jag Mona, som fick underbara lockar och därefter klippte jag syster yster. På vägen hem inhandlades tomater, bönor, bacon och bea. Ingridienser som Jon sedan förvandlade till en plankstek. Tack för det älskling.

Mitt stora bekymmer denna dag kom när jag satte mig på Facebook. Plötsligt ploppade chatfönstret upp med ett meddelnade från en kille i Englad (jag umgicks med hans far, Peter, när jag var i USA. Han hoppade fallskärm med mig). Han undrade om jag hört något från Peter för han var försvunnen. Jag gick in på Peters sidan och blir inte klok av vad jag läser. Han verkar varit "borta" flera veckor. Barnen vet inget och många vänner är oroliga och skriver till honom;

"Peter!!!!!!!!!! I am very concerned!!!! Where the hell are you? I love you!"

 "Peter, I'm really concerned about you and am giving serious consideration about driving up there to come find your ass."

"peter.... come out, come out whever you are...! it's disturbing to see how many folks are also calling to you... for quite some time now, luv. i really hope there is a silly reason for your silence... and look how you're loved and missed! puh-leeze come back soon, darlin'!!"

"Can anyone who knows what has happened to my Dad please have some respect and let me know!!!!"

Men det finns meddelanden som indikerar att han är Ok, men jag blir inte klok på dom heller. De gör mig bara orolig för något verkar inte vara helt OK.
Exempel på svar som oroliga anhöriga har fått är:

"Peter's fine. He's not injured or anything but will be away for a little while. It's not really my place to say more but he is alive"

"Hey Laura. I sent you a friend request with a message. I'll tell you what I know but I don't want it to be posted. accept my friend request and we can chat"

Jag har inte träffat Peter på många många år, men vi har haft kontakt med varandra då och då genom mail och FB. Känns olustigt att så många söker honom, och de som verkar veta NÅGOT inte vill prata om det... Jag har mailat några andra av våra vänner för att se om någon av dom hört något, hoppas på possitivt svar snart.


Kram till dig Peter, kom fram nu! ...om inte annat så för dina barns skull.

Sol Jenny