sollivet

Ännu en vecka går mot sitt slut, åh vilken vecka sen då! I måndags hade vi modeller. Tisdag hade jag praktik för att kunna gå på min läkartid och till optikern. Onsdag full fart i skolan med träning och skäggmodeller. Idag torsdag har vi haft brud och lärt oss sätta fast krona och slöja. Är ganska slut och i morgon drar Jon iväg på älgjakt. Samtidigt ska jag ha praktik hela fredagen och fortsätta med full fart på salongen hela lördagen. Därmed måste barnen köras till svärföräldrarna i Furudal. Blir fullt upp och en hel del farande. Kanske frågar jag om barnen kan sova kvar, men vi får se.

Även utanför skolan har det varit mycket denna vecka. I tisdags kväll ringde mamma och berättade att min kära mormor hade fått åka in på akuten för hjärtat. Med stor oro gick jag och la mig och kunde självklart inte slappna av helt. Efter några timmar kom ett sms att det var lugnt men att mormor skulle få stanna för observation över natten. Under onsdagen fick vi besked att hon troligtvis drabbats av en mindre infarkt, hennes puls var hög men hon reagerade inte på medicinen hon fick. Efter skolan i onsdags stannade jag därför till hos henne på lasarettet. Det är så underbart att sitta hos henne. Hon är nog helt klart den snällaste människa jag har träffat. Fast hon ligger där med massa mätinstrument kopplade på kroppen kan hon inte låta bli att tycka synd om de andra patienterna. Hon klagar inte utan är bara tacksam och glad. Hon till och med tackade sjuksystern när hon hade tagit pulsen på henne och det visade sig att den gått ner. Som om det var sjuksysterns förtjänst. (ok, till viss del kanske det var det eftersom det var hon som gett henne medicin. Men tacket var mer som om det var hennes sätt att ta testen som gjort henne friskare). Efter besöket kändes det i alla fall mycket bättre och jag var åter lugn. Jag älskar min kära mormor. Idag kom dock nya, men även possitiva, besked från vår "sjukling". Efter ultraljud hade man konstaterat att det inte alls varit någon infarkt. Däremot har hon ett oroligt hjärta men vad det beror på är oklart. Mormor blir därför kvar och man kommer försöka hitta en lösning på problemet. Det känns bra.

Efter lasarettet i onsdags åkte jag hem till mormor hus där mamma, Lasse, Morbror Nisse, Micke, Linda och Malin var för att fira Åke. Hem kom jag inte förren 20.30 då barnen sov och sängen väntade.

Nu ska jag försöka få lite gjort, men framför allt ta det lugnt. Behöver ladda batterierna inför de kommande dagarna (veckan).


Min mormor är inte bara snäll och är även så vacker. Hoppas jag strålar som henne när jag är 80 år. Här är hon på Öland med mamma och Lasse, 2006.

Sol Jenny