sollivet

Redan som liten vägrade jag öppna munnen. Jag minns hur jag i väntrummet satt som förstelnad och varken kunde leka eller ägna mig åt att läsa böcker. När jag sedan hörde mitt namn läsas upp började hela kroppen skaka och jag ville bara springa därifrån. Vid ett besök tvingades jag till och med få lugnade och drogas för att tandläkaren skulle kunna utföra sin behandling. Det resulterade i att jag sen låg med bakfylla hela kvällen och spydde, något min snälla syster gärna påminner mig om även om jag själv förträngt detta tillstånd!

När jag kom upp i mellanstadiet någonstans försökte jag vara tuff och ville inte att mamma skulle följa på den årliga kontrollen. På den tiden gick man dit med sin klass och alla undersöktes på löpande band.... IDIOTI! Ännu mer idioti var att man fick kliva upp i stolen medan klasskompisarna stod utanför i korridoren och tittade på. Efter att tandläkaren, som jag minns som en sur gråhårig Häxa vid namn Mona (om jag inte tar fel), sett mina bilder på tänderna och upptäckt X antal hål fick jag en uppläxning efter noter. Liten blyg och LIVRÄDD låg jag utlämnad i tandläkarstolen och kände hur ögonen fylldes av tårar. När jag kom hem den dagen bröt jag ihop och sa till min mamma att jag ALDRIG mer skulle sätta min fot på folktandvården. Min mor, som är en förståndig mor ;) , ringde genast upp tandläkaren och gav henne en, om möjligt, ännu större uppläxning än vad jag fått tidigare på dagen. Idioten försvarade sig med att jag olyckligtvis kommit in precis efter att de hade suttit vid lunchen och diskuterat att barn hade så dåliga tänder "nu för tiden". Sa jag att hon var IDIOT! Hon ville att jag skulle komma tillbaka så hon fick förklara sig men min mor sa att hon ALDRIG mer fick behandla hennes dotter!

Min tandläkarskräck har alltså en grund. När jag nu själv blivit mamma har jag varit livrädd att mina barn ska ärva dessa känslor för tandläkaren, inte minst med tanke på att deras far gått igenom liknande händelser med lugnande medel som barn. Kalle har passerat sina besök med guldstjärna då hans tänder skinit hela och fina. För ett tag sedan var det Ebbas tur och tyvärr är jag rädd att hon ärvt mammas kvalitet på tänderna och 2 hål upptäcktes. Halvt skräckslagen bokades nya tider in och jag försökte sedan glatt och spännande förklara vad som skulle ske den stora "tandlagardagen".

När det var dags för första tanden att lagas presenterades vi för hennes tandläkare som heter Alexander. Om Mona var en gammal, sur och elak häxa.... ja då är Alexander en vacker ung ängel med len röst, mjukt leende och utstrålade lugn! Det lades bedövningssalva, sen bedövningsspruta, det borrades och lagades och Ebba låg där helt avslappnat och lugnt. Mina isande skräckminnen från barndomens tandläkarbesök tinade snart bort av stoltheten jag kände över min dotter och värmen som dagens folkvårdspersonal spred. När det två veckor senare var dags för andra tanden att lagas hade skräcken åter letat sig fram inom mig och jag var rädd att Ebba, nu när hon visste vad som väntade, skulle protestera inför ingreppet. Ännu en gång var min oro obefogad. Ebba impade stort på både tandläkare Alexander och sköterskor. Kulmen kom när hon erbjöds skölja munnen efter att borrningen var klar och det visade sig att ho .... håll i er..... LÅG OCH SOV!

Hur kan man somna med slangar och händer i munnen och borrmaskiner som skakar hela skallen på en?????


Min dotter. Speciell, härlig och alldeles underbar!

Sol Jenny