Sorgsen, men tacksam!
Just nu bubblar en massa känslor inom mig. Tyvärr är det inte glädje och lycka, utan bedrövelse och sorg men samtidigt tacksamhet över det jag har. Har pecis fått ett wake up call... en påminnelse om det viktiga i livet.
Idag har vi haft utbildning på jobbet. Tom kom upp från Falun för att ha people skills kurs (personlighetskännedom för att lättare kunna bemöta och förstå varandra och våra kunder) med oss på Hårteamet. Vi avslutade med ett glas rött och partynerverna vaknade till liv. Väl hemma möttes jag av en sjuk sambo och trötta barn, vilket ganska snart fick mig att förstå att någon fortsatt partykväll inte var att tänka på för min del. Lite irriterad över detta tog jag mig an lite tvätt, diskade undan efter maten, nattade barnen och satte mig i soffan. Då ringer min mor och berättar om ett 2 årigt barn i mora som hastigt dött, troligtvis av hjärhinneinflamation. (Nyheten ligger ute på aftonbladet). En rysning går genom kroppen. Jag tänker på lilla Leia som så tragiskt gick bort i samma ålder. På Jossan och Anders som förlorade sitt lilla barn, och Tyra som blev ensam kvar när hennes lillasyster lämnade jordelivet. Kämpar för att tårarna inte ska börja rinna... Blir irriterad över hur egoistisk jag var för bara några timmar sedan då jag muttrade över att jag skulle tillringa kvällen hemma. En kväll med mina underbara barn och älskade sambo... vaför ville jag missa det, det BÄSTA jag har. Får panik när jag tänker på att jag ska lämna dem i 2 långa veckor för att roa mig på andra sidan jordklotet. Ska jag verkligen lämna mina barn så länge????
Nu kommer jag självklart inte stanna hemma och gå miste om min Australienresa. Jag kommer heller inte att isolera mina barn för att skydda dem mot allt som finns... även om min modersinstinkt gärna skulle vilja göra det för att skydda dom. Däremot bryr jag mig inte så mycket om de kommer och väcker mig i natt, vad gör det om det blir lite trångt?? Barnens kreativitet kanske är bra eller i alla fall inte hela världen. Jag menar, vad gör det att Ebba klippte av sladden till Jons telefonladdare??? Eller att sängen fått bli målarduk!!! Tänk att alla leksaker som ligger spridda runt om i huset och tvätthögen som ständigt växer faktiskt beror på att jag har två underbara barn som jag och Jon har skapat. Två alldeles perfekta barn, vackra, gulliga och fantastiska. Jag skulle inte byta bort dom mot allt i hela världen.
MINA SOLSTRÅLAR! EBBA OCH KALLE, MAMMA ÄLSKAR ER <3
Sol Jenny
Idag har vi haft utbildning på jobbet. Tom kom upp från Falun för att ha people skills kurs (personlighetskännedom för att lättare kunna bemöta och förstå varandra och våra kunder) med oss på Hårteamet. Vi avslutade med ett glas rött och partynerverna vaknade till liv. Väl hemma möttes jag av en sjuk sambo och trötta barn, vilket ganska snart fick mig att förstå att någon fortsatt partykväll inte var att tänka på för min del. Lite irriterad över detta tog jag mig an lite tvätt, diskade undan efter maten, nattade barnen och satte mig i soffan. Då ringer min mor och berättar om ett 2 årigt barn i mora som hastigt dött, troligtvis av hjärhinneinflamation. (Nyheten ligger ute på aftonbladet). En rysning går genom kroppen. Jag tänker på lilla Leia som så tragiskt gick bort i samma ålder. På Jossan och Anders som förlorade sitt lilla barn, och Tyra som blev ensam kvar när hennes lillasyster lämnade jordelivet. Kämpar för att tårarna inte ska börja rinna... Blir irriterad över hur egoistisk jag var för bara några timmar sedan då jag muttrade över att jag skulle tillringa kvällen hemma. En kväll med mina underbara barn och älskade sambo... vaför ville jag missa det, det BÄSTA jag har. Får panik när jag tänker på att jag ska lämna dem i 2 långa veckor för att roa mig på andra sidan jordklotet. Ska jag verkligen lämna mina barn så länge????
Nu kommer jag självklart inte stanna hemma och gå miste om min Australienresa. Jag kommer heller inte att isolera mina barn för att skydda dem mot allt som finns... även om min modersinstinkt gärna skulle vilja göra det för att skydda dom. Däremot bryr jag mig inte så mycket om de kommer och väcker mig i natt, vad gör det om det blir lite trångt?? Barnens kreativitet kanske är bra eller i alla fall inte hela världen. Jag menar, vad gör det att Ebba klippte av sladden till Jons telefonladdare??? Eller att sängen fått bli målarduk!!! Tänk att alla leksaker som ligger spridda runt om i huset och tvätthögen som ständigt växer faktiskt beror på att jag har två underbara barn som jag och Jon har skapat. Två alldeles perfekta barn, vackra, gulliga och fantastiska. Jag skulle inte byta bort dom mot allt i hela världen.
MINA SOLSTRÅLAR! EBBA OCH KALLE, MAMMA ÄLSKAR ER <3
Sol Jenny
Kommentarer
Postat av: Mona
I allt du skriver så bara föööörstååår jag allt... å samtidigt leeer jag över att du själv förstår allt... å förståelsen är också att man tycker det är jobbigt med dessa nyheter som du skrev om.. men jag kan helt ärligt säga: att jag sitter här å ler över din berättelse....du blev nog lite peopleskill på alla 4 områden.. lovely.. (själv tycker jag det är tråkigt att vara det) kram
Postat av: Anna Nämd
Jenny du skriver så bra, och sant! Barnen är det viktigaste!Njut av dom! Mona du är ju fullkommlig!!!! Varför inte njuta av det!;)
Trackback
