sollivet

Efter lite velande i morse beslutade jag mig för att följa med den övriga familjen ut på Orsa sjön idag för att fiska. Med några äggmackor, kakor, chokladkakor och saft i väskan gav vi oss iväg.
Precis när jag började känna rastlösheten smyga sig på och Jon satt och pratade i telefonen, ryckte det till i ett av spöna så det flög ur båten och sakta började sjunka mot botten. Jon släppte luren som det vore på liv och död. Vände snabbt på motorn och började backa.Under tiden började jag veva in min lina så gott jag kunde under min skrattattack som framkallats av Jons hysteriska beteende. Med spö nr 3 lyckades Jon fånga upp linan till det sjunkande spöt och när han åter fick tag i det konstaterade han nöjt att han sparat in 2000 kronor (priset för ett nytt spö). Men inte nog med det. På spöt hade han napp och när han dragit in firren uppskattade vi den till en gädda på en 6 kilo i alla fall. Våra barn, som stått knäpptysta och bara tittat på den hysteriska cirkusen som ägt rum under fem minuter i båten, fick då klappa den bastanta fisken och ta en nära titt på dess sylvassa tänder. Därefter släppte vi försiktigt tillbaka honom i vattnet.


En bit utanför bonäslandet ligger en holme med en slogbod, brygga och ett utedass. Vi styrde dit för att barnen skulle få uträtta sina behov efter all saft och kakor. Jag tog Ebba med mig och traskade bort till det röda utedasset. Ebba tog ett kliv in och jag gick strax efter. med blicken mot öppningen dassbänken såg jag en stor svart skugga fladdra förbi. Jag ryggade först tillbaka med känslan av att det var något spooky, men intalade mig genast att det var ren inbillning. Då tittade Ebba på mig och sa "mamma det var en fågel härinne!". "I toaletten" frågade jag och hon nickade till svar. Samtidigt hörde jag en fågel plaska ut i vattnet några meter bort. Vi bestämde oss för att titta ner i dasset innan Ebba hoppade upp för att kissa och tillsammans lutade vi oss över dasshålet. Där, bland bajs, toapapper och kiss, hade sjöfågeln byggt bo och lagt 4 ägg! Ett riktigt SKITSTÄLLE att lägga ägg på men Ebba tyckte inte det var någon bra ide att kissa ner dom utan återvände till pappa som fick hålla henne så hon kunde kissa ute i det fria istället.




Vi fortsatte våran dagsutflykt tvärs över sjön till Mona och Mickes bygge. Jon och Kalle försvann snabbt uppför backen till huset medan jag och Ebba lunkade på efter. När vi traskade i blåbärsriset bara ett 20 tal meter från huset låg plötsligt en ekorrunge där på marken. Vi satte oss på huk för att titta på honom och snart kom han fram till oss. Ebba var helt salig. Vi satt där länge och bara tittade på varandra, jag Ebba och ekorrungen. Till slut fick jag lov att ropa dit de andra som blev lika begeistrade som vi. När vi sedan lugnt gick därifrån skuttade ekorren genast efter Ebba och följde med ända till huset. Där var han sedan, hela tiden tätt intill Ebba, som gärna såg sig själv som "mamma". Till slut tog dock Jon på sig handskar och bar honom försiktigt tillbaka till blåbärsriset i skogen. Vet inte om han har chans att klara sig själv men jag vill i alla fall tro det. Jag hoppas det!




Jag har haft en fantastisk mors dag. Laddat batterierna och känner mig glad. Nu väntar en ny vecka med nya spännande saker!

Sol jenny