sollivet

Årets semestertripp lider mot sitt slut.... sitter bak i husbilen med Ebba medan Jon styr kosan hemåt med Kalle som kartläsare. Husbilssemestern har varit en ny, annorlunda, semesterupplevelse och något som både kan hissas... och dissas. Vi påbörjade resan förra söndagen med ett par timmars resa innan vi stannade efter en grusväg för att sova över natten. Dagen efter mötte vi upp mamma och Lasse som vi inte sett på ett par veckor då de varit på Öland.Ett kärt och behövligt möte, inte minst med tanke på den familjesituationen som råder. Min morbrors fru som insjuknat i cancer i slutet av förra året hade blvit sämre och mamma och Lasse var på väg mot Borlänge för att finnas vid hans sida som stöd. 2 dagar hann de vara hos honom innan Maire lugnt somnade in med sina närmaste vid hennes sida. Vi är tacksamma att hon inte behövde lida längre men tomrummet är tungt. Tänker främst på min älskade morbror som förlorat sin fru och min kära kusin som förlorat sin mor. Kommer alltid mnnas Maires otroliga gästfrihet, hennes gästfrihet, hennes middagagar i deras fantastiska trädgård som under hela sommaren står i full blom. Maires konstnärliga talang finns för alltid bevarad i alla de tavlor och andra alster som hon skapat under sin livstid och som pryder många av våra väggar där hemma. Det är tungt att höra sorgen i rösten på min morbror och hennes barn, främst deras gemensamma dotter Heidi. Men livet går vidare och jag hoppas vi kan hjälpa dem att finnas där som stöd för att hjälpa dem gå vidare trots att sorgen är stor... RIP Maire

Efter en natt med mamma och Lasse i Askersund for vi vidare "hem" till Västervik. Det kändes nästan lite som hem att komma dit. Anledningen till det är att svärföräldrarna bodde där i flera år fram till att Kalle var liten och jag och Jon därmed tillbringat en del tid där. Vi parkerade husbilen på kajen och tog en kväll på stan med middag på Harrys. När vi satt där kom helt oväntat mammas kusin Inger och hennes man Jan gående över torget. När ölen druckits ur gick vi tillsammans med dem till slottsruinen innan vi återvände till husbilen.

Nästa morgon hade vi satt klockan på ringning för att tidigt bege oss till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Dagen blev toppen och barnen skuttade runt och träffade alla de underbara karaktärerna i Parken. Karlsson på taket, Emil, madicken, Ronja, Rasmus... Det var så undeerbart att se ögonen glittra hos barnen. Nya Mattisborgen var toppen, så maffig och välgjord. Häftiga effekter som skummaskin som sprutade "snöflingor" över publiken då snön föll, stort vattenfall, dimma när de uderjordiska lockade med sig ronja och inte minst helvetesfallet som uppstod vid blixtnedslaget. Måste även nämna alla duktiga barn som gestaltade karaktärerna i ALLA teatrar runt i parken. Kan varmt rekomendera ett besök för alla med småbarn.

Efter Vimmerby fortsatte vi tillslutmålet på vår semester, Aspö i Karlskronas skärgård. Där var det också slut på det fina vädret... När jag äntligen trodde jag skulle hinna vara ute och få lite sol istället för att springa runt i en nöjespark eller titta ut genom husbilsfönstret så kom regnet... regn regn och mer regn. Hemma njöt alla av medelhavsvärme och klarblå himmel. Bitter?? JA! Räddningen var Jons underbara släkt som var där för att fira Jons fasters man som fyllde 50 år (Maria och Christer). Deras gästfrihet och vänlighet är helt underbar. Hela deras hus fylldes av släktingar och vänner från både Småland, Dalarna, Aspö och Holland (och säkert andra ställen också). Med förfest på torsdagen, fest på fredagen och efterfest på lördagen blev det ändå toppendagar med många skratt, god mat och dryck av alla de slag. Ganska ok att sitta på en altan med utsikt över havet och ha ett glas chamapnge i handen trots att regnet smattrar på taket ;) Mindre trevliga gäster var däremot fästingarna som invaderat ön. När antalet överstigit 10 på en och samma kväll var jag däremot härdad... därefter rycker man bara på axlarna och rycker bort dom som man slår ihjäl myggor hemma.

När det var dags att lämna Aspö för den här gången styrde vi till vår sista anhalt innan hemfärden. Eftersom Jons farfar genomgått en hjärtoperation tidigare i år så orkade han och farmor inte komma med på festen. Vi ville ändå passa på att träffa dom när vi var i södra Sverige och tog därför vägen över Anderstorp hem. Det blev eett kärt möte och en sista natt i husbilen innan vi idag återvände mot Orsa....

Att semestra med Husbil är på många sätt praktiskt, inte minst när man har barn och bara kan stanna till för att fixa lite lunch eller gå på toaletten. När det är dags att sova går det snabbt att ställa upp den och man har allt på plats. Problemet uppstår när man vill ta sig iväg på småturer, som när vi var i Anderstorp och Jon ville titta påä F1 och jag och barnen ville till stranden. Jag hade nämligen ingen lust att ta hela husbilen själv och krångla iväg... då saknade jag en bil! Ska man ligga längre på ett och samma ställe är därför en husvagn att föredra, men man lär sig prioritera och nästa gång är vi ännu bättre förberedda på vad husbilslivet innebär!

Nu hoppas jag bara att sommarvärmen håller i sig några dagr till så även jag får njuta av lite sol... hösten känns skrämande nära och får jag inte mota höstdepritionen med några dagar på sjön kommer det bli tungt.

vARDE SOL!

/Sol Jenn

På väg hem från årets semestertripp satt jag i husbilen och skrev ihop en liten sammanfattning av vår resa. Eftersom jag ej var uppkopplad då kunde jag inte lägga ut texten men här kommer den:

¨

Årets semestertripp lider mot sitt slut.... sitter bak i husbilen med Ebba medan Jon styr kosan hemåt med Kalle som kartläsare. Husbilssemestern har varit en ny, annorlunda, semesterupplevelse och något som både kan hissas... och dissas. Vi påbörjade resan förra söndagen med ett par timmars resa innan vi stannade efter en grusväg för att sova över natten.

´

Dagen efter mötte vi upp mamma och Lasse som vi inte sett på ett par veckor då de varit på Öland.Ett kärt och behövligt möte, inte minst med tanke på den familjesituationen som råder. Min morbrors fru som insjuknat i cancer i slutet av förra året hade blvit sämre och mamma och Lasse var på väg mot Borlänge för att finnas vid hans sida som stöd. 2 dagar hann de vara hos honom innan Maire lugnt somnade in med sina närmaste vid hennes sida. Vi är tacksamma att hon inte behövde lida längre men tomrummet är tungt. Tänker främst på min älskade morbror som förlorat sin fru och min kära kusin som förlorat sin mor. Kommer alltid minnas Maires otroliga gästfrihet, hennes middagagar i deras fantastiska trädgård som under hela sommaren står i full blom. Maires konstnärliga talang finns för alltid bevarad i alla de tavlor och andra alster som hon skapat under sin livstid och som pryder många av våra väggar där hemma. Det är tungt att höra sorgen i rösten på min morbror och hennes barn, främst deras gemensamma dotter Heidi. Men livet går vidare och jag hoppas vi kan hjälpa dem att finnas där som stöd för att hjälpa dem gå vidare trots att sorgen är stor... RIP Maire

´

Efter en natt med mamma och Lasse i Askersund for vi vidare "hem" till Västervik. Det kändes nästan lite som hem att komma dit. Anledningen till det är att svärföräldrarna bodde där i flera år fram till att Kalle var liten och jag och Jon därmed tillbringat en del tid där. Vi parkerade husbilen på kajen och tog en kväll på stan med middag på Harrys. När vi satt där kom helt oväntat mammas kusin Inger och hennes man Jan gående över torget. När ölen druckits ur gick vi tillsammans med dem till slottsruinen innan vi återvände till husbilen.

´

Nästa morgon hade vi satt klockan på ringning för att tidigt bege oss till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Dagen blev toppen och barnen skuttade runt och träffade alla de underbara karaktärerna i Parken. Karlsson på taket, Emil, madicken, Ronja, Rasmus... Det var så undeerbart att se ögonen glittra hos barnen. Nya Mattisborgen var toppen, så maffig och välgjord. Häftiga effekter som skummaskin som sprutade "snöflingor" över publiken då snön föll, stort vattenfall, dimma när de uderjordiska lockade med sig ronja och inte minst helvetesfallet som uppstod vid blixtnedslaget. Måste även nämna alla duktiga barn som gestaltade karaktärerna i ALLA teatrar runt i parken. Kan varmt rekomendera ett besök för alla med småbarn.

´

Efter Vimmerby fortsatte vi tillslutmålet på vår semester, Aspö i Karlskronas skärgård. Där var det också slut på det fina vädret... När jag äntligen trodde jag skulle hinna vara ute och få lite sol istället för att springa runt i en nöjespark eller titta ut genom husbilsfönstret så kom regnet... regn regn och mer regn. Hemma njöt alla av medelhavsvärme och klarblå himmel. Bitter?? JA! Räddningen var Jons underbara släkt som var där för att fira Jons fasters man som fyllde 50 år (Maria och Christer). Deras gästfrihet och vänlighet är helt underbar. Hela deras hus fylldes av släktingar och vänner från både Småland, Dalarna, Aspö och Holland (och säkert andra ställen också). Med förfest på torsdagen, fest på fredagen och efterfest på lördagen blev det ändå toppendagar med många skratt, god mat och dryck av alla de slag. Ganska ok att sitta på en altan med utsikt över havet och ha ett glas chamapnge i handen trots att regnet smattrar på taket ;) Mindre trevliga gäster var däremot fästingarna som invaderat ön. När antalet överstigit 10 på en och samma kväll var jag däremot härdad... därefter rycker man bara på axlarna och rycker bort dom som man slår ihjäl myggor hemma.

´

När det var dags att lämna Aspö för den här gången styrde vi till vår sista anhalt innan hemfärden. Eftersom Jons farfar genomgått en hjärtoperation tidigare i år så orkade han och farmor inte komma med på festen. Vi ville ändå passa på att träffa dom när vi var i södra Sverige och tog därför vägen över Anderstorp hem. Det blev eett kärt möte och en sista natt i husbilen innan vi idag återvände mot Orsa....

´

Att semestra med Husbil är på många sätt praktiskt, inte minst när man har barn och bara kan stanna till för att fixa lite lunch eller gå på toaletten. När det är dags att sova går det snabbt att ställa upp den och man har allt på plats. Problemet uppstår när man vill ta sig iväg på småturer, som när vi var i Anderstorp och Jon ville titta påä F1 och jag och barnen ville till stranden. Jag hade nämligen ingen lust att ta hela husbilen själv och krångla iväg... då saknade jag en bil! Ska man ligga längre på ett och samma ställe är därför en husvagn att föredra, men man lär sig prioritera och nästa gång är vi ännu bättre förberedda på vad husbilslivet innebär!

´

Nu hoppas jag bara att sommarvärmen håller i sig några dagr till så även jag får njuta av lite sol... hösten känns skrämande nära och får jag inte mota höstdepritionen med några dagar på sjön kommer det bli tungt.

vARDE SOL!

/Sol Jenny