sollivet

Jag, Jon och barnen for en sväng till Gäsen för att hälsa på Mamma och Lasse. Barnen lekte runt, badade och myste och gjorde sen korv med bröd till lunch. Efter maten gick barnen i förväg ner till sjön för att sen bada. Jag skulle bara gå in och ta en tidning att läsa och ha med mig ner. Både Kalle och Ebba vet att de inte får gå i vattnet utan vuxen och absolut inte utan flytväst, jag är lite av en nojjig då det gäller vatten. Endast någon minut senare går jag ut ur stugan och tittar ner mot sjön. Kalle har sprungit upp för att hämta något men Ebba syns inte till. Jag skriker efter henne medan jag springer mot vattnet med får inget svar. Först när jag kommer närmare hör jag henne svara och gråta. I vattnet sticker endast hennes huvud upp över vattenytan och hon är dyblöt. Jag blir dock ändå lättad och hjälper lugnt henne upp ur vattnet. Hon hostar och gråter men mår bra. Inlindad i en handduk berättar hon hur hon krypit ut på luftmadrassen som delvis låg på bryggan och delvis i vattnet. När hon kom till kanten har madrassen gett vika och resulterat i att hon dök ner i vattnet. Eftersom vi muddrat ur är det ganska djupt och hon nådde inte botten (en vuxen kan nå...). På något vis har hon dock lyckats "simma" upp, och åt rätt håll, så hon ett par meter längre in bottnat. Så liksom Ronja har hon nu aktat sig för att ramla i sjön.... och när hon gjorde det har hon simmat! (PHU...)

´

Jag var väldigt lugn under hela förloppet (utom sekundrarna när jag inte såg henne och kutade ropandes ner till sjön). I natt kom det dock över mig... var riktigt svårt att sova när jag tänkte på vad som hade kunnat hända. Måste låta bli att tänka på det. Jag har alltid haft fobi för barn och vatten... har svårt att tänka mig hur jag någonsin ska kunna låta min barn åka och bada själv, även om det säkert blir annorlunda då de kan simma. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle ta den där tidningen, en handling som tog 30 sekunder ungefär. Kollade Ebba innan jag gick in, men den halvminuten senare var hon borta. Nu har vi i alla fall lärt oss. Både Ebba och Kalle förstår att flytvästen är livsviktig och jag kommer aldrig mer släppa ner dem till vattnet, inte ens för 30 sekunder!

/Sol Jenny