sollivet

*

Redan i fredags morgon började det. Mitt i påklädningen av barnen gick en huvudsäkring och huset mörklades. Jon kallades hem och vi for till skola/dagis/jobb. Jon åkte sen till skogen och jag skulle tillbringa fredagsnatten hos syrran. Redan innan jag hade min sista kund ringde syrran och berättade att en vän till oss i USA hade gått bort. Slängde mig på datorn och loggade in på FB för att reda ut vad som hänt. Från en annan vän fick jag höra att han gått bort samma morgon efter en kort tids sjukdom, aggressiv cancer. Konstigt hur tomt det kan kännas efter en människa som man inte har sett på så många år, men vi hade regelbunden kontakt genom korta kommentarer till varandra på FB.

*

Känns som jag omringas av denna fruktansvärda sjukdom just nu. Tidigare i veckan fick jag höra om en annan tjej som kämpar med leukemi sedan i somras. Efter att ha genomgått behandling har den nu kommit tillbaka och allt börjar om... så fruktansvärt. Har även en släkting som kämpar mot en form av denna vidriga sjukdom. HATAR verkligen att folk ska behövas drabbas. Samtidigt får jag en känsla av panik över hur fort ens liv kan förändras. Vad är det som säger att inte man själv, ens barn eller nära familj ska drabbas..??? Jag vet att man inte ska tänka så men det är svårt att låta bli. Nej man ska ta vara på varje sekund, alltid!

*

När jag klev in genom dörren hos syrran och tog av mig skorna upptäckte jag att mina enda varma vinterskor gått sönder, inte fått ett litet hål utan tappat hela sulan. Inte riktigt i budget just nu och irriterande värre. (visst BARA materiella saker men nedrans irriterande....) Fredagskvällen blev dock mysig. Barnen lekte och var glad tillsammans med kusinerna och jag och syrran kunde gosa ner oss med vin och foton från vårt USA-år. Kvalitetstid :) Jag är så rik som har en så underbar syster som jag fått äran att uppleva så mycket med.

*

Lördag morgon begav sig syrran med familj till Borlänge och jag tog barnen med mig över till mamma. Hade tänkt försöka mig på en liten skidtur på eftermiddagen medan Kalle var på kalas men när jag klev in genom dörren hemma möttes jag av en temperatur som skulle få en eskimå att frysa. Endast 9 grader inne och efter flera försök att starta om värmepumpen fick jag inkalla förstärkning i form av svärfar och Lasse. Det visade sig att cirkulationspumpen gett upp och det samlades ihop kupévärmare för att hålla temperaturen uppe.... Varför pajar saker när man är gräsänka????

*

Utan riktig värme bokade vi på ännu en natt hos syster. Det är tur att både jag och barnen trivs som fisken. Ytterligare ett par glas rött smakades av och vi fick sova gott och varmt. Söndag var äntligen dagen då älskling kom hem. Nu är det bara att stå ut med surrandet från kupévärmare och kallvatten tills på tisdag då den nya pumpen kommer....

*

Nej den här helgen har varit ett riktigt materiell- och hälsokatastrof. Har irriterat mig på allt, när bägaren redan är ganska fylld så behövs det ju inte så mycket för att det ska rinna över igen och igen och igen. Det ät så underbart att jag har en sån underbar STOR familj som alltid finns där. Jag har de bästa vännerna som alltid få mig att le och 2 barn som betyder mer än alla diamanter och guldtackor i världen. Nu sk jag dock ta tag i allt igen. Ta vara på mina nära. Glädja mig åt det jag har och försöka vara en bra mamma/syster/sambo/dotter/vän....

Kanske lite suddig... men rent bildligt så rätt. Den här kvartetten höll mig flytande den här helgen. TACK!

Å den här "dåren" gjorde det lilla extra och sparade en skvätt glögg som förgyllde min lördag! Det är vänskap det!




Kram

Sol Jenny