sollivet

Under det här två åren har det hänt en hel del och jag har lärt mig enormt mycket.... jag vet det men ibland har det känts bra hopplöst. Tidsvis har det känts som jag ALDRIG skulle kunna bli en bra frisör, men så vips släpper några blockeringar och det flyter på... för att sen låsa sig igen osv osv. Just nu känns det bra. Det flyter på fint. Är i ett stadie då jag känner att det är mycket jag vill förbättra på alla möjliga moment men det är ändå på ett kontrollerat sätt! De senaste veckorna har det dock livit många timmars jobb, roligt ja, men det känns skönt att helgen nu står för dörren så man får ladda batterierna lite!

...eller, hur var det nu då?! Helgen, två dagar då man för sin egen skull ska hinna vila och ha egentid, för barnens skull va den roliga lek- och bullmamman, för hemmets skull hinna tvätta, diska och städa och för sambons skull orka va glad, kåt och tacksam. Den hr helgen tänkte jag att vi skulle kunna ligga ett litet steg före med städ och tvätt eftersom Jon tagit semester torsdag och fredag. Torsdag morgon vaknade jag dock och upptäckte att vi var utan vatten. Idag (fredag) har vi fått besked att arbetet för att fixa det, troligtvis frusna, vattnet inte påbörjas förren på måndag, MÅNDAG!

Att vara utan vatten i kranen verkade inte de första två sekunderna som någon "big deal". Jag menar med en vattendunk så har man ju vatten att dricka, borsta tänderna i och till och med för att laga mat i. När man är utan vatten upptäcker man dock hur beroende man är av det. Laga mat är ju som sagt OK, men efter maten ska porslin och karotter diskas. Diskmaskinen kan man ju glömma att starta och även om man får för sig att handdiska så ska vatten först värmas på spisen. Allt detta ska ske med vatten som man kånkat hem i dunkar och som nu är hårdvaluta. När maten är uppäten och disken fixas börjar det trycka på och ett toalettbesök är oundvikligt. Spola en gång går ju bra... men sen är vattnet SLUT. bajset blir kvar Att bajset blir bra går bra en liten stund (så länge man stänger locket efter sig) men ganska snart börjar det lukta illa. Här får man återigen avgöra om det dyrbara vattnet ska hällas i bajstoan eller om man ska spara det för att kunna dricka, borsta tänderna och laga mat. Det krävs ju mer än ett dricksglas vatten för att spola bort även en liten barnbajs... Idag har dock Jon fått ha mission spola tre toaletters dygnspåfyllning, så idag när jag kom hem var alla toaletter "oskitna". Undra hur länge man kan hålla kvar i den känslan... å va skönt inget skit i toan idag!

Ett annat problem är den växande tvätthögen. Är så glad att jag kom till botten av högen förra helgen men nu känns det som det är överfyllt igen. Hade ju hoppats att jag under helgen skulle krympa den högen men med brist på vatten i ledningarna verkar det inte bli så, handtvätta kläderna blir det inte tal om. duscha får bli i någon annans hus och dunkarna får trängas på diskbänken.

Sol Jenny