Loooong time no seeing!
Har inte haft någon skrivarlust på ett tag... och då är det liksom ingen ide att logga in här. Nu är det dock dags igen tror jag. Skrivlusten börjar komma krypande och att printa ner lite ord då och då är så skönt när man vill lätta på sitt hjärta. Sorgen efter mina 2 USA vänner har börjat bli lättare att bära. Efter förra veckan då jag chattade med Chris (ännu en av mina USA-vänner) känns det ännu bättre. Kan fortfarande titta upp i himlen och tänka på Ralph och Jeff, men nu med ett smile och med tanke på alla fantastiska minnen av dem. Ralph var ju den som stod mig närmast. Det var honom jag datade i Usa och han var en otroligt omtänksam kille. Brydde sig om allt och alla och gjorde ALLT för att jag skulle känna mig omtyckt och värdefull. En gång när jag var lite krasslig så ringde det på dörren och ett blomsterbud levererade ett stort fång rosor till mig. Ralph ville att jag skulle bli lite glad och må lite bättre.
//Sol Jenny
I ett inlägg på facebook (som är ett svar på en kommentar där någon sagt något snällt om honom) beskriver han sigsjälv med följande ord: "I will say that I am what I am because of my friends, and how lucky I am to have been fortunate enough to have met some truly incredible people. And have spent some unbelieveable experiences. We are only as good as the people that love and support us." Ord som är så sanna men också visar hur ödmjuk och omtänksam han är. Tänk om fler var som han... När jag har skrivit till honom efter att jag återvänt till Sverige har han alltid svarat med ord som fått mig att må bra.... fy vad jag saknar det. Har dock några av våra "samtal" sparade, rader som jag läser ibland.
so, do you still think about me?????
of course i still think about you!!!!
I like my life. I have a good boyfriend, two wounderful kids, a nice house, lovely friends... but I will always think about you, miss you and hope to see you again.
Love
Jenny
You will, I promise
...nu blir det ju inte så, inte i det här livet i alla fall!<3 <3 <3
Annars har jag haft en härlig helg. Fredagen började med en fantastisk middag hos vänner... som fortsatte med fest hela natten. Lördagen var det födelsedagsmiddag med mamma på slipstenen och idag har det varit utflykt med familjen. Jag och Jon tog barnen och Kalles kompis Gustav och åkte till Storstupet. Det är ju skamligt att man inte besöker alla fantastiska platser vi har här "inpå knuten" lite oftare. Lite nervöst var det dock med 3 glada barn som tydligen var mindre höjdrädda än mig. SVINDEL... ja, det får man väl medge att man fick när man trskade på bron... iii hhhaaaa!
Efter Storstupet åkte vi vidare för att även ta en titt på Helvetesfallet. På vägen mötte vi på den här fjolingen som sprang före oss i flera hundra meter innan han kom på att det var bättre att hoppa ner i diket och ge sig av in i skogen
Vid Helvetesfallet satte vi oss och åt vår medtagna matsäck och njöt av den vackra natueran... igen
Utflykten avslutades med ett stopp på flygfältet där ett gäng modellflygare att samlats. Jag trivs på flygfältet. Där kan jag stå och titta upp i luften och drömma mig tillbaka till en tid, i en anna del av mitt liv, då jag svävade fritt däruppe bland molnen....
Im freee.... free falling!
//Sol JennyKommentarer
Trackback
