Semester SLUT.... är det bra eller dåligt???
Sista dagen på sommarens semester är slut. I morgon kör jag igång på högfart på salongen igen. Har lite jobbångest just nu men hoppas få fram den där känslan av "jag älskar mitt jobb" som finns där inne... det brukar bli bra bara man kommer igång.
´
De där dagar av sol och lata dagar på båten bokstavligen rann bort. Fick endast 1 dag av de 10 underbara dagar jag hoppats på att få sola på båten. Däremot har vi hunnit med en hel del regn. Lyckats åka till södra Sveriges regnperiod medan solen stekte alla här hemma i Orsa. Inte nog med det så förstörde några idioter min båtlycka genom att gå in i vår båt och ta brandsläckaren och spruta ut på Sandheds båthamn, tog fiskehov och laddaren till telefonen. Dessutom hade kapellet rivits sönder på ett ställe.... Inte kul! När vi kom tillbaka från semestern låg en ny brandsläckare i båten och fiskehåven var tillbaka.... ??! Skulle va "kul" att veta vem som gått med dåligt samvete! (och som fortfarande borde ha obehag i magen då de ser vårat trasiga kapell och då de laddar telefonen med vår laddare)
´
Min första semesterdag började vi däremot med att hitta Kackerlackor på Kalles rum... ja 2 små men ändå Kacerlackor. Vi slog på Datorn och fick lov att ringa anticimex. Inom 3 dagar skulle de vara här. Dag 2 ringde de tillbaka... Hur såg dom ut?????? Det finns 2 typer som förekommer, 1 tysk kackerlacka som är skadeinsekt och en svensk skogskackerlacka. Den svenska är ofarlig men kan ta sig in i hus då de svärmar och man tex har ett fönster öppet. En snabb beskrivning och anticimex kunde tillsammans med Jon konstatera att det var den svenska som vi hade... Lättnad! De hade gjort flera utryckningar de senaste dagarna och alla visade sig vara helt i onödan. Själv visste jag inte ens att vi hade "egna" kackelackor i Sverige.
Under vår "regnsemsester" på Aspö fick vi bekanta oss med ytterligare ett "trevligt" litet kryp. En och samma kväll plockade vi 7 fästingar på Kalle och över 10 var på både mig och Jon. Därtill var det ett par djur per dag per person, förutom Ebba som klarade sig med endast 1 på hela semestern. Som tur var så fick vi bara små små fästingar, vilket tyder på att de är i första stadiet och inte bär på sjukdommar. Problemet med dem är att de är så små att de är svåra att upptäcka...
Idag hade vi ännu ett husdjur här hemma... ofrivilligt, och betydligt större än både fästingar och kackerlackorna. Frågan är om det är ett tecken på att vi har för FÅ eller FÖR MÅNGA katter???? ...för få påstår i alla fall jag ;)
Nu får dom ta och gå i ide tycker jag.....
/Sol jenny
Ta det säkra före det osäkra....
Igår höll på att bli en fruktansvärd dag.... Tack gode gud att allt gick bra! Jag vill ändå berätta om det för att tala om för andra hur lätt en olycka kan vara framma och något kan gå fruktanskvärt fel.
Jag, Jon och barnen for en sväng till Gäsen för att hälsa på Mamma och Lasse. Barnen lekte runt, badade och myste och gjorde sen korv med bröd till lunch. Efter maten gick barnen i förväg ner till sjön för att sen bada. Jag skulle bara gå in och ta en tidning att läsa och ha med mig ner. Både Kalle och Ebba vet att de inte får gå i vattnet utan vuxen och absolut inte utan flytväst, jag är lite av en nojjig då det gäller vatten. Endast någon minut senare går jag ut ur stugan och tittar ner mot sjön. Kalle har sprungit upp för att hämta något men Ebba syns inte till. Jag skriker efter henne medan jag springer mot vattnet med får inget svar. Först när jag kommer närmare hör jag henne svara och gråta. I vattnet sticker endast hennes huvud upp över vattenytan och hon är dyblöt. Jag blir dock ändå lättad och hjälper lugnt henne upp ur vattnet. Hon hostar och gråter men mår bra. Inlindad i en handduk berättar hon hur hon krypit ut på luftmadrassen som delvis låg på bryggan och delvis i vattnet. När hon kom till kanten har madrassen gett vika och resulterat i att hon dök ner i vattnet. Eftersom vi muddrat ur är det ganska djupt och hon nådde inte botten (en vuxen kan nå...). På något vis har hon dock lyckats "simma" upp, och åt rätt håll, så hon ett par meter längre in bottnat. Så liksom Ronja har hon nu aktat sig för att ramla i sjön.... och när hon gjorde det har hon simmat! (PHU...)
´
Jag var väldigt lugn under hela förloppet (utom sekundrarna när jag inte såg henne och kutade ropandes ner till sjön). I natt kom det dock över mig... var riktigt svårt att sova när jag tänkte på vad som hade kunnat hända. Måste låta bli att tänka på det. Jag har alltid haft fobi för barn och vatten... har svårt att tänka mig hur jag någonsin ska kunna låta min barn åka och bada själv, även om det säkert blir annorlunda då de kan simma. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle ta den där tidningen, en handling som tog 30 sekunder ungefär. Kollade Ebba innan jag gick in, men den halvminuten senare var hon borta. Nu har vi i alla fall lärt oss. Både Ebba och Kalle förstår att flytvästen är livsviktig och jag kommer aldrig mer släppa ner dem till vattnet, inte ens för 30 sekunder!
/Sol Jenny
Semestertripp
Årets semestertripp lider mot sitt slut.... sitter bak i husbilen med Ebba medan Jon styr kosan hemåt med Kalle som kartläsare. Husbilssemestern har varit en ny, annorlunda, semesterupplevelse och något som både kan hissas... och dissas. Vi påbörjade resan förra söndagen med ett par timmars resa innan vi stannade efter en grusväg för att sova över natten. Dagen efter mötte vi upp mamma och Lasse som vi inte sett på ett par veckor då de varit på Öland.Ett kärt och behövligt möte, inte minst med tanke på den familjesituationen som råder. Min morbrors fru som insjuknat i cancer i slutet av förra året hade blvit sämre och mamma och Lasse var på väg mot Borlänge för att finnas vid hans sida som stöd. 2 dagar hann de vara hos honom innan Maire lugnt somnade in med sina närmaste vid hennes sida. Vi är tacksamma att hon inte behövde lida längre men tomrummet är tungt. Tänker främst på min älskade morbror som förlorat sin fru och min kära kusin som förlorat sin mor. Kommer alltid mnnas Maires otroliga gästfrihet, hennes gästfrihet, hennes middagagar i deras fantastiska trädgård som under hela sommaren står i full blom. Maires konstnärliga talang finns för alltid bevarad i alla de tavlor och andra alster som hon skapat under sin livstid och som pryder många av våra väggar där hemma. Det är tungt att höra sorgen i rösten på min morbror och hennes barn, främst deras gemensamma dotter Heidi. Men livet går vidare och jag hoppas vi kan hjälpa dem att finnas där som stöd för att hjälpa dem gå vidare trots att sorgen är stor... RIP Maire
Efter en natt med mamma och Lasse i Askersund for vi vidare "hem" till Västervik. Det kändes nästan lite som hem att komma dit. Anledningen till det är att svärföräldrarna bodde där i flera år fram till att Kalle var liten och jag och Jon därmed tillbringat en del tid där. Vi parkerade husbilen på kajen och tog en kväll på stan med middag på Harrys. När vi satt där kom helt oväntat mammas kusin Inger och hennes man Jan gående över torget. När ölen druckits ur gick vi tillsammans med dem till slottsruinen innan vi återvände till husbilen.
Nästa morgon hade vi satt klockan på ringning för att tidigt bege oss till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Dagen blev toppen och barnen skuttade runt och träffade alla de underbara karaktärerna i Parken. Karlsson på taket, Emil, madicken, Ronja, Rasmus... Det var så undeerbart att se ögonen glittra hos barnen. Nya Mattisborgen var toppen, så maffig och välgjord. Häftiga effekter som skummaskin som sprutade "snöflingor" över publiken då snön föll, stort vattenfall, dimma när de uderjordiska lockade med sig ronja och inte minst helvetesfallet som uppstod vid blixtnedslaget. Måste även nämna alla duktiga barn som gestaltade karaktärerna i ALLA teatrar runt i parken. Kan varmt rekomendera ett besök för alla med småbarn.
Efter Vimmerby fortsatte vi tillslutmålet på vår semester, Aspö i Karlskronas skärgård. Där var det också slut på det fina vädret... När jag äntligen trodde jag skulle hinna vara ute och få lite sol istället för att springa runt i en nöjespark eller titta ut genom husbilsfönstret så kom regnet... regn regn och mer regn. Hemma njöt alla av medelhavsvärme och klarblå himmel. Bitter?? JA! Räddningen var Jons underbara släkt som var där för att fira Jons fasters man som fyllde 50 år (Maria och Christer). Deras gästfrihet och vänlighet är helt underbar. Hela deras hus fylldes av släktingar och vänner från både Småland, Dalarna, Aspö och Holland (och säkert andra ställen också). Med förfest på torsdagen, fest på fredagen och efterfest på lördagen blev det ändå toppendagar med många skratt, god mat och dryck av alla de slag. Ganska ok att sitta på en altan med utsikt över havet och ha ett glas chamapnge i handen trots att regnet smattrar på taket ;) Mindre trevliga gäster var däremot fästingarna som invaderat ön. När antalet överstigit 10 på en och samma kväll var jag däremot härdad... därefter rycker man bara på axlarna och rycker bort dom som man slår ihjäl myggor hemma.
När det var dags att lämna Aspö för den här gången styrde vi till vår sista anhalt innan hemfärden. Eftersom Jons farfar genomgått en hjärtoperation tidigare i år så orkade han och farmor inte komma med på festen. Vi ville ändå passa på att träffa dom när vi var i södra Sverige och tog därför vägen över Anderstorp hem. Det blev eett kärt möte och en sista natt i husbilen innan vi idag återvände mot Orsa....
Att semestra med Husbil är på många sätt praktiskt, inte minst när man har barn och bara kan stanna till för att fixa lite lunch eller gå på toaletten. När det är dags att sova går det snabbt att ställa upp den och man har allt på plats. Problemet uppstår när man vill ta sig iväg på småturer, som när vi var i Anderstorp och Jon ville titta påä F1 och jag och barnen ville till stranden. Jag hade nämligen ingen lust att ta hela husbilen själv och krångla iväg... då saknade jag en bil! Ska man ligga längre på ett och samma ställe är därför en husvagn att föredra, men man lär sig prioritera och nästa gång är vi ännu bättre förberedda på vad husbilslivet innebär!
Nu hoppas jag bara att sommarvärmen håller i sig några dagr till så även jag får njuta av lite sol... hösten känns skrämande nära och får jag inte mota höstdepritionen med några dagar på sjön kommer det bli tungt.
vARDE SOL!
/Sol Jenn
På väg hem från årets semestertripp satt jag i husbilen och skrev ihop en liten sammanfattning av vår resa. Eftersom jag ej var uppkopplad då kunde jag inte lägga ut texten men här kommer den:
¨
Årets semestertripp lider mot sitt slut.... sitter bak i husbilen med Ebba medan Jon styr kosan hemåt med Kalle som kartläsare. Husbilssemestern har varit en ny, annorlunda, semesterupplevelse och något som både kan hissas... och dissas. Vi påbörjade resan förra söndagen med ett par timmars resa innan vi stannade efter en grusväg för att sova över natten.
´
Dagen efter mötte vi upp mamma och Lasse som vi inte sett på ett par veckor då de varit på Öland.Ett kärt och behövligt möte, inte minst med tanke på den familjesituationen som råder. Min morbrors fru som insjuknat i cancer i slutet av förra året hade blvit sämre och mamma och Lasse var på väg mot Borlänge för att finnas vid hans sida som stöd. 2 dagar hann de vara hos honom innan Maire lugnt somnade in med sina närmaste vid hennes sida. Vi är tacksamma att hon inte behövde lida längre men tomrummet är tungt. Tänker främst på min älskade morbror som förlorat sin fru och min kära kusin som förlorat sin mor. Kommer alltid minnas Maires otroliga gästfrihet, hennes middagagar i deras fantastiska trädgård som under hela sommaren står i full blom. Maires konstnärliga talang finns för alltid bevarad i alla de tavlor och andra alster som hon skapat under sin livstid och som pryder många av våra väggar där hemma. Det är tungt att höra sorgen i rösten på min morbror och hennes barn, främst deras gemensamma dotter Heidi. Men livet går vidare och jag hoppas vi kan hjälpa dem att finnas där som stöd för att hjälpa dem gå vidare trots att sorgen är stor... RIP Maire
´
Efter en natt med mamma och Lasse i Askersund for vi vidare "hem" till Västervik. Det kändes nästan lite som hem att komma dit. Anledningen till det är att svärföräldrarna bodde där i flera år fram till att Kalle var liten och jag och Jon därmed tillbringat en del tid där. Vi parkerade husbilen på kajen och tog en kväll på stan med middag på Harrys. När vi satt där kom helt oväntat mammas kusin Inger och hennes man Jan gående över torget. När ölen druckits ur gick vi tillsammans med dem till slottsruinen innan vi återvände till husbilen.
´
Nästa morgon hade vi satt klockan på ringning för att tidigt bege oss till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Dagen blev toppen och barnen skuttade runt och träffade alla de underbara karaktärerna i Parken. Karlsson på taket, Emil, madicken, Ronja, Rasmus... Det var så undeerbart att se ögonen glittra hos barnen. Nya Mattisborgen var toppen, så maffig och välgjord. Häftiga effekter som skummaskin som sprutade "snöflingor" över publiken då snön föll, stort vattenfall, dimma när de uderjordiska lockade med sig ronja och inte minst helvetesfallet som uppstod vid blixtnedslaget. Måste även nämna alla duktiga barn som gestaltade karaktärerna i ALLA teatrar runt i parken. Kan varmt rekomendera ett besök för alla med småbarn.´
Årets nyhet, Mattisborgen, var imponerande. Bra teater och roligt att springa runt och leka i!´
´
Kalle och Ebba i Pippis klätterträd!
´
Efter Vimmerby fortsatte vi tillslutmålet på vår semester, Aspö i Karlskronas skärgård. Där var det också slut på det fina vädret... När jag äntligen trodde jag skulle hinna vara ute och få lite sol istället för att springa runt i en nöjespark eller titta ut genom husbilsfönstret så kom regnet... regn regn och mer regn. Hemma njöt alla av medelhavsvärme och klarblå himmel. Bitter?? JA! Räddningen var Jons underbara släkt som var där för att fira Jons fasters man som fyllde 50 år (Maria och Christer). Deras gästfrihet och vänlighet är helt underbar. Hela deras hus fylldes av släktingar och vänner från både Småland, Dalarna, Aspö och Holland (och säkert andra ställen också). Med förfest på torsdagen, fest på fredagen och efterfest på lördagen blev det ändå toppendagar med många skratt, god mat och dryck av alla de slag. Ganska ok att sitta på en altan med utsikt över havet och ha ett glas chamapnge i handen trots att regnet smattrar på taket ;) Mindre trevliga gäster var däremot fästingarna som invaderat ön. När antalet överstigit 10 på en och samma kväll var jag däremot härdad... därefter rycker man bara på axlarna och rycker bort dom som man slår ihjäl myggor hemma.
´
Det var i alla fall fint när vi kom till Aspö!
´
När det var dags att lämna Aspö för den här gången styrde vi till vår sista anhalt innan hemfärden. Eftersom Jons farfar genomgått en hjärtoperation tidigare i år så orkade han och farmor inte komma med på festen. Vi ville ändå passa på att träffa dom när vi var i södra Sverige och tog därför vägen över Anderstorp hem. Det blev eett kärt möte och en sista natt i husbilen innan vi idag återvände mot Orsa....
´
Att semestra med Husbil är på många sätt praktiskt, inte minst när man har barn och bara kan stanna till för att fixa lite lunch eller gå på toaletten. När det är dags att sova går det snabbt att ställa upp den och man har allt på plats. Problemet uppstår när man vill ta sig iväg på småturer, som när vi var i Anderstorp och Jon ville titta påä F1 och jag och barnen ville till stranden. Jag hade nämligen ingen lust att ta hela husbilen själv och krångla iväg... då saknade jag en bil! Ska man ligga längre på ett och samma ställe är därför en husvagn att föredra, men man lär sig prioritera och nästa gång är vi ännu bättre förberedda på vad husbilslivet innebär!
´
Nu hoppas jag bara att sommarvärmen håller i sig några dagr till så även jag får njuta av lite sol... hösten känns skrämande nära och får jag inte mota höstdepritionen med några dagar på sjön kommer det bli tungt.
vARDE SOL!
/Sol Jenny
R.I.P. Busy
Idag är ingen rolig dag. Under de åren som jag varit tillsammans med Jon har hundmänniskan i mig växt starkare och starkare. Jons familj har alltid haft hundar och även om jag och Jon inte, ännu, har skaffat någon egen hund så har vi ofta fått äran att ta hand om familjens hundar. Den första hunden som jag på riktigt fått vara med och uppfostra från valp är Annas Busy. Alla som någon gång fått möjlighet att möta denna glada hund förstår säkert vad jag menar när jag försöker förklara hur go, snäll och underbar den hunden är. Idag lämnar hon tyvärr detta jordlivet för att få springa fri uppe i himlen. Jag vet att det varit ett tufft beslut för matte men jag beundrar hennes styrka att ta detta beslut medan Busy har det bra och inte behöver lida... all ära till dig där Anna!
'
Det finns så många minnen. Har skrivit några rader till minne av Busy på Annas blogg:
"första minnet av Busy var när jag fick bära runt den lilla valpen i Mora under vasaloppet. Busy kröp in innanför min dunjacka och somnade med huvudet inne i ärmen... lite kontrast till några år senare när jag med stor gravidmage satt på en stol och busy fortfarande trodde hon var en liten valp och skuttade upp i mitt knä i tron att hon skulle få plats, dunk ner i golvet blev det. Vi kommer sakna dig gumman (ja tårarna rinner nu...) Men i himlen väntar många kompisar på dig... hälsa Musse från oss och ta en titt om du ser vår Elin, hon skuttar säkert runt och jagar möss under något härbre..."
'
Det kommer bli tomt, inte minst på jobbet, busy var ju liksom även en underbar arbetskamrat.
Sov gott lilla gumman
Busy och Kalle firar jul i Stackmora.
/Sol Jenny
