kalas, och livets funderingar!
Nu var det avklarat för den här gången! ...barnkalas! Måste erkänna att det inte hör till mina favoritsysslor att anordna dessa tillställningar, men samtidigt vet jag hur mycket det betyder för barnen så vad gör man inte. När de blir äldre går det säkert att muta dem med biokväll eller shoppingrunda, men fyller man 5 år så är det väl kalas man ska ha. Att man sen får sån fantastisk hjälp av de andra föräldrarna är ju så värmande för hjärtat. Vilket team :) Tack vare dem så är jag ändå inte helt slut efter de 2 timmarna 10 barn sprang runt här och lekte.Även om vi bortser från barnkalaset så har det varit en hektisk vecka och helg. Fredagen tänker jag inte ens berätta om då allt, och då menar jag ALLT, gick emot mig. Nej den dagen glömmer jag helst, även om sviterna efter den måste redas ut nu till veckan... BLÄ, gruvar mig! Lördagsförmiddagen gick däremot bättre. Då hade jag och Emma varsin tjej som skulle fixas till årets skolbal. Roligt att göra något annat... det är ju inte varje dag man gör långhårsuppsättningar på jobbet!
Annars har jag tänkt ganska mycket på Ralph den här helgen. Konstigt att man kan sakna en människa så mycket när han gått bort fast man inte träffat honom på så många år. Men det är väl det att även om man inte träffades fysiskt så visste man att han fanns där. Jag visste att han tänkte på mig ibland liksom jag tänker på honom och ibland skickade vi små hälsningar till varandra. Det är svårt att släppa taget på människor som betytt mycket för en, och han var en sån. Anledning til att tänkarna kommit i helgen är att dom påanonserat på hans FB-sida att de ska ha en minnesdag för honom på vår fallskärmsklubb. Jag skulle så gärna vilja åka dit, men att få pengar till en USA-resa innan 18 juni är liksom inte att tänka på. Det fanns också en länk till en minnessida för Ralph där de har skrivit följande om honom:
"NICHOLS, RALPH TROY
OCALA - Ralph Troy Nichols passed away in his home March 29, 2011. He was born in Ocala, Florida December 5, 1969. He owned R2 Boats in Ocala, where he worked with his father Leon Nichols, for over 20 years. He was also a professional skydiving instructor.
Ralph, or Troy, as those from childhood still called him, will always be remembered for his exceptional loyalty as a friend. Making others laugh gave him great joy. He loved taking care of people and always placed the needs of others before his own. He was incredibly skilled and could repair almost anything. He was proud of the time he spent working in Iraq as a contractor in 2004-2005. The skydiving community admired "Ralphie" for his skill, dedication, and generosity. He completed over eight thousand jumps and had reached the level of tandem master. Ralph felt at home in "wallowing" in the islands with his friends, barefoot, eating cracked conch. "Magnus" respected the power of "Mother Ocean" and always felt connected to the sea. "Maybe he was a pirate, 200 years too late?"
He was preceded in death by his father Leon, affectionately called Pappy, who lost his battle with cancer in January, 2011. His mother lives in Ocala and his sister lives in Atlanta. He is survived by his family, which to him included all of the friends who were part of his life.
In lieu of flowers, please make donations to either Feral Felines in Chokoloskee, Florida at PO Box 564, Chokoloskee, FL 34138 or Shy Wolf Sanctuary at 1161 27th St. SW, Naples, FL 34117"
OCALA - Ralph Troy Nichols passed away in his home March 29, 2011. He was born in Ocala, Florida December 5, 1969. He owned R2 Boats in Ocala, where he worked with his father Leon Nichols, for over 20 years. He was also a professional skydiving instructor.
Ralph, or Troy, as those from childhood still called him, will always be remembered for his exceptional loyalty as a friend. Making others laugh gave him great joy. He loved taking care of people and always placed the needs of others before his own. He was incredibly skilled and could repair almost anything. He was proud of the time he spent working in Iraq as a contractor in 2004-2005. The skydiving community admired "Ralphie" for his skill, dedication, and generosity. He completed over eight thousand jumps and had reached the level of tandem master. Ralph felt at home in "wallowing" in the islands with his friends, barefoot, eating cracked conch. "Magnus" respected the power of "Mother Ocean" and always felt connected to the sea. "Maybe he was a pirate, 200 years too late?"
He was preceded in death by his father Leon, affectionately called Pappy, who lost his battle with cancer in January, 2011. His mother lives in Ocala and his sister lives in Atlanta. He is survived by his family, which to him included all of the friends who were part of his life.
In lieu of flowers, please make donations to either Feral Felines in Chokoloskee, Florida at PO Box 564, Chokoloskee, FL 34138 or Shy Wolf Sanctuary at 1161 27th St. SW, Naples, FL 34117"
<3
Nu ska jag dock ta mig i kragen.
puss till er där ute!
/Sol Jenny
Ebba 5 år
Idag (läs igår, 25 maj) fyller min lilla prinsessa 5 år. Alla ni som har barn kan säkert skriva under på att tiden verkligen rusar iväg när man blivit förälder. Tänk att det redan gått 5 år sedan jag låg där uppe i vår dubbelsäng och kände att något var på gång. Jag låg i sängen och vilade inför vad som komma skulle medan jag genom det öppna fönstret hörde åkgräsklipparen som Jon åkte runt med, med Kalle i knät. Jag hörde att svärföräldrarna kom förbi en sväng. Jag slumrade lite, vaknade av att det knölade lite i magen och försökte vila vidare...
1år 
2år 
3år 
4år
Jobbiga och svåra förvärkar vet jag inte ens vad det är, men den här gången förstod jag ändå att något var på G när det började knöla. Framåt slutet av dagen tyckte jag det var dags att åka mot Mora. Kalle lämnades hos syrran och vi tog en sväng förbi MC donalds så Jon skulle få mat. Där, i drive-through-kön, Började det trycka på... mina förlossningar har ju gått fort. Inne på BB var jag redan helt öppen, men när krystvärkarna kom igång tog det stopp. Sugklocka sattes på Ebba och det visade sig att allt gått så fort att hon inte hunnit vända sig varpå klockan satt i pannan ;) ...detta förklarar även varför det tog "stopp". positionen hon låg, med pannan först istället för bakhuvudet, gjorde henne "större". Ut kom hon i alla fall och jag fick min lilla prinsessa upp på bröstet kl. 18.54.
Prinsessan och Prinsen på BB i Mora. Blåmärket efter Sugklockan la sig efter ett par dagar och försvann...
Det är verkligen sjukt att se hur stor hon blivit. Tiden bara rusar förbi. Min prinsessa blir bara finare och finare för var år som går. Det kan nog bli riktigt jobbigt för en orolig liten mamma när tonåren närmar sig och mammas prinsessa förvandlas till partyprinsessa! Huva!
1år 
2år 
3år 
4år5år.
<3
//Sol Jenny
Loooong time no seeing!
Har inte haft någon skrivarlust på ett tag... och då är det liksom ingen ide att logga in här. Nu är det dock dags igen tror jag. Skrivlusten börjar komma krypande och att printa ner lite ord då och då är så skönt när man vill lätta på sitt hjärta. Sorgen efter mina 2 USA vänner har börjat bli lättare att bära. Efter förra veckan då jag chattade med Chris (ännu en av mina USA-vänner) känns det ännu bättre. Kan fortfarande titta upp i himlen och tänka på Ralph och Jeff, men nu med ett smile och med tanke på alla fantastiska minnen av dem. Ralph var ju den som stod mig närmast. Det var honom jag datade i Usa och han var en otroligt omtänksam kille. Brydde sig om allt och alla och gjorde ALLT för att jag skulle känna mig omtyckt och värdefull. En gång när jag var lite krasslig så ringde det på dörren och ett blomsterbud levererade ett stort fång rosor till mig. Ralph ville att jag skulle bli lite glad och må lite bättre.
//Sol Jenny
I ett inlägg på facebook (som är ett svar på en kommentar där någon sagt något snällt om honom) beskriver han sigsjälv med följande ord: "I will say that I am what I am because of my friends, and how lucky I am to have been fortunate enough to have met some truly incredible people. And have spent some unbelieveable experiences. We are only as good as the people that love and support us." Ord som är så sanna men också visar hur ödmjuk och omtänksam han är. Tänk om fler var som han... När jag har skrivit till honom efter att jag återvänt till Sverige har han alltid svarat med ord som fått mig att må bra.... fy vad jag saknar det. Har dock några av våra "samtal" sparade, rader som jag läser ibland.
so, do you still think about me?????
of course i still think about you!!!!
I like my life. I have a good boyfriend, two wounderful kids, a nice house, lovely friends... but I will always think about you, miss you and hope to see you again.
Love
Jenny
You will, I promise
...nu blir det ju inte så, inte i det här livet i alla fall!<3 <3 <3
Annars har jag haft en härlig helg. Fredagen började med en fantastisk middag hos vänner... som fortsatte med fest hela natten. Lördagen var det födelsedagsmiddag med mamma på slipstenen och idag har det varit utflykt med familjen. Jag och Jon tog barnen och Kalles kompis Gustav och åkte till Storstupet. Det är ju skamligt att man inte besöker alla fantastiska platser vi har här "inpå knuten" lite oftare. Lite nervöst var det dock med 3 glada barn som tydligen var mindre höjdrädda än mig. SVINDEL... ja, det får man väl medge att man fick när man trskade på bron... iii hhhaaaa!
Efter Storstupet åkte vi vidare för att även ta en titt på Helvetesfallet. På vägen mötte vi på den här fjolingen som sprang före oss i flera hundra meter innan han kom på att det var bättre att hoppa ner i diket och ge sig av in i skogen
Vid Helvetesfallet satte vi oss och åt vår medtagna matsäck och njöt av den vackra natueran... igen
Utflykten avslutades med ett stopp på flygfältet där ett gäng modellflygare att samlats. Jag trivs på flygfältet. Där kan jag stå och titta upp i luften och drömma mig tillbaka till en tid, i en anna del av mitt liv, då jag svävade fritt däruppe bland molnen....
Im freee.... free falling!
//Sol Jenny