Midsommar!
Midsommarhelgen är nu över, underbart.... både när den var här och lite skönt att den är över.Det är alltid en massa måsten och stress inför midsommar (liksom alla andra storhelger) som man nu slpper. Samtidigt är midsommar en underbar högtid, när sommaren står för dörren.
Vi började vårt midsommarfirande på Lillåvallen då barnen sprang Orsakajten. Kalle har ingen större förkärlek till uppståndelsen vid dessa evenemang men beslutade sig till slut för att i alla fall vara med i loppet. Tyvärr blev det trångt i starten och redan efter några meter for han omkull. Jon lyckades dock få honom på benen och han skulle fortsätta, men när andra vurpan kom nere vid Lillåvallen gav han upp. Som mamma måste jag ändå säga att jag är stolt över hans insats. Han gjorde ett tappert försök, något som många andra inte kom i närheten av.
Sol Kalle (5a från vänster, kortaste killen i orange) väntar på startskottet. Bredvid, också i orange, Kalles kompis Matteus de Vreeze från Karlstad. (Monas brorson)
Ebba däremot var det inga större tvivel om hon skulle vara med. Med plats i sista starten blev det dock ett himla tjat om när det var hennes tur att springa. Där fanns ingen nervositet, utan den lilla tjejen sprudlade inför sitt lopp. På startplatsen tog hon sällskap av dagiskompisen Funny.
Fanny och Sol Ebba redo för start.
Efter Kajten blev det middag hos mamma med alla syskon och barn, därefter drog vi vidare till Micke och Mona för fortsatt firande. Inte förren framåt femsnåret (tror jag det var) rullade vi in på gården med våra cyklar.
Midsommardagen invigde vi strandrestaurangen lite mer rejält, dock inte matbiten, utan vi höll oss till ölen. Från att ha åkt ner för att bara ta 1 öl... kunde vi snart räkna till 5. Men det är ju bara midsommar en gång om året. Midsommardagen avslutades, efter middagsstopp på finntjänsvägen, på kampingen med våra härliga vänner från Ånge, Micke och Angelika. Tänker varje gång att vi borde ses oftare....
Hoppas ni också har haft en bra och trevlig midsommarhelg!
Nu ser jag fram emot en underbar SOMMAR!
Sol jenny
Vi började vårt midsommarfirande på Lillåvallen då barnen sprang Orsakajten. Kalle har ingen större förkärlek till uppståndelsen vid dessa evenemang men beslutade sig till slut för att i alla fall vara med i loppet. Tyvärr blev det trångt i starten och redan efter några meter for han omkull. Jon lyckades dock få honom på benen och han skulle fortsätta, men när andra vurpan kom nere vid Lillåvallen gav han upp. Som mamma måste jag ändå säga att jag är stolt över hans insats. Han gjorde ett tappert försök, något som många andra inte kom i närheten av.
Sol Kalle (5a från vänster, kortaste killen i orange) väntar på startskottet. Bredvid, också i orange, Kalles kompis Matteus de Vreeze från Karlstad. (Monas brorson)
Ebba däremot var det inga större tvivel om hon skulle vara med. Med plats i sista starten blev det dock ett himla tjat om när det var hennes tur att springa. Där fanns ingen nervositet, utan den lilla tjejen sprudlade inför sitt lopp. På startplatsen tog hon sällskap av dagiskompisen Funny.
Fanny och Sol Ebba redo för start.
Efter Kajten blev det middag hos mamma med alla syskon och barn, därefter drog vi vidare till Micke och Mona för fortsatt firande. Inte förren framåt femsnåret (tror jag det var) rullade vi in på gården med våra cyklar.
Midsommardagen invigde vi strandrestaurangen lite mer rejält, dock inte matbiten, utan vi höll oss till ölen. Från att ha åkt ner för att bara ta 1 öl... kunde vi snart räkna till 5. Men det är ju bara midsommar en gång om året. Midsommardagen avslutades, efter middagsstopp på finntjänsvägen, på kampingen med våra härliga vänner från Ånge, Micke och Angelika. Tänker varje gång att vi borde ses oftare....
Hoppas ni också har haft en bra och trevlig midsommarhelg!
Nu ser jag fram emot en underbar SOMMAR!
Sol jenny
Från adrenalinjakt till bingen!
Jag älskar min familj, mina vänner och mitt jobb. Jag är frisk och bortskämd med kärlek och annat som gör livet värt att leva. Jag har ett bra hem, en snygg bil, underbara barn, snäll sambo och skrattar mycket. När man har allt detta ska man vara nöjd, mer än nöjd. Men ändå känner jag mig mest stressad, trött, grinig och otillräcklig. Varför gnäller jag på de jag älskar, istället för att rosa??? Varför sakanar jag det jag inte har, istället för att glädjas åt det jag har???? Vaför kräver jag mer och mer och mer, istället för att lägga ner??? Varför glädjer jag minte bara åt sommaren som jag älskar, istället för att gnälla på allt regn??? Vafrö klagar jag på min dåliga motion, istället för att ge mig ut och springa????
Och allt detta kan bara jag själv göra något åt, och det ger mig bara ännu värre samvete.
FY MIG!
Skulle behöva lite adrenalin... eller något!
Kanske göra ett SKYJUMP: slänga sig ut från en byggnad ( i Las Vegas finns ett från 108:e våningen) utan vare sig gummiband eller fallskärm, tan med en vajer som stoppar dig från att slå i marken....
Men det kanske ändå är för likt de fallskärmshopp jag redan klarat av
Eller kanske jag skulle slänga mig ner i havet och simma med hajar
Men havets djup har jag också utforskat!
Forsränning!
JA, forsränning hade varit kul...
Eller få reta sambon efter några varv med den här:
Eller åtminstonde den här:
Faste det blir nog bara den här:
Hummmm... Drömma går ju, så jag beger mig till sängen och mina sötnosar till juveler som ligger där och väntar.
Sov sött
Sol Jenny
Gröna fingrar! ...nej mest blåsor och ryggskott!
Den gångna helgen har sprungit förbi. Efter jobbet i fredags var det raka vägen till Finntjärnsvägen för att fira Michaela som tog studenten. Grillat stod på menyn och därefter stannade vi kvar och umgicks med familjen ända till lördag morgon. Jo barnen hade ju somnat och Jon ville sitta uppe så vi blev kvar. Lördagen tvingade jag medd Jon och barnen till Mora för lite shopping. Tyckte Kalle behövde "långshorts" (typ långa jeansshorts) men de röstades ner totalt av den tilltänkta ägaren. Han ville ha surfshorts men kunde inte hitta några som dög. Shit alltså. Ungen är 6,5 år och mer noga med kläderna än jag någonsin har varit. Dessutom är han kille. Borde han inte bara sätta på sig det jag ger honom???! Ja, han är väl lik sin far! Lillbruden fick i alla fall några trekvarts tajts och en skjortklänning. Så mycket lättare till henne, även om viljan sätter in där också. Hos henne är det dock mer att hon vill ha ALLT!
Efter shoppingen gick färden till min kära morbror. Han har köpt mormor och morfars hus och håller på att ta bort några blomsterland på gården. mormor och morfars trädgård har alltid varit mitt smultronställe på jorden och jag har tillbringat många dagar (och nätter) där sen jag var liten. Att se blommorna gå till spillo fanns inte och dessutom känns det bra med lite minnen från dem här hemma på gården. Med bilen fylld återvände vi hem och där stod jag sedan med x antal växter som inte hade något land att hoppa ner i. Söndagen blev så stora trädgårdsfixardagen. Eftersom Jon hatar att klippa runt land fick jordkällaren ställa upp medsin kant...
Före.
Efter.
*Blommorna ser lite ledsna ut här men tog sig och kommer bre ut sig över hela landet, hoppas jag....*
Men trädgårdsslitet slutade inte där. Vår gräsmatta ser ut som skräck sen vi grävde ner jordvärmeslingan. Där slingan ligger har jorden sjunkit och mitt på gräsmattan har vi haft en hög med gropar runt. Denna hög/grop fick sig en rejäl duvning. Stenar bändes upp och hål fylldes igen. Tappade räkningen när jag fyllt 8 skottkärror med jord och hällt ut, det slutade nog på omkring 15... Nu ser det i alla fall lite bättre ut och bara resten är kvar!
Det finns dock delar av trädgården som är fixad. Utanför barnens lekstuga har de fått ett eget litet blomsterland i en pallkrage, där vi planterat ringblommor, solrosor och något mer jag inte kommer på nu.
I krukorna blommar panséerna så fint nu. Fattar inte varför jag inte köper fler av dessa söta blomster. Är man bara duktig och noppar bort de överblommade blomstrena håller de ju sig fina länge.
I blomlådorna har däremot pelargoner fått ta plats. Kan inte låta bli att älska dessa blommor. Önska bara att jag hade mer tid, ork och plats att ta hand om dom och driva upp egna varja år... kanske jag blir bättre på det en dag!
En låda med växterstår fortfarande kvar på gräsmattan. Hoppas de ska få ett land nere vid vattenslangen men till det projektet ingår lite stensättning och grus och... ja sånt Jon måste hjälpa mig med! Är inte riktigt på hans prioriteringslista att fixa trädgårdsland men vi får se vad jag kan få honom till...
Avslutar med en härlig sommarbild tagen från vår gård. Älskar att ha dessa kossor intill gården. Tyvärr stod de lite långt borta när jag gick min fotorunda i söndags kväll, och jag hade bara lilla objektivet på, men man ser dom i alla fall. Ska försöka få till bättre kort en anna dag.
Tjillevippen!
Sol Jenny
Efter shoppingen gick färden till min kära morbror. Han har köpt mormor och morfars hus och håller på att ta bort några blomsterland på gården. mormor och morfars trädgård har alltid varit mitt smultronställe på jorden och jag har tillbringat många dagar (och nätter) där sen jag var liten. Att se blommorna gå till spillo fanns inte och dessutom känns det bra med lite minnen från dem här hemma på gården. Med bilen fylld återvände vi hem och där stod jag sedan med x antal växter som inte hade något land att hoppa ner i. Söndagen blev så stora trädgårdsfixardagen. Eftersom Jon hatar att klippa runt land fick jordkällaren ställa upp medsin kant...
Före.
Efter.
*Blommorna ser lite ledsna ut här men tog sig och kommer bre ut sig över hela landet, hoppas jag....*
Men trädgårdsslitet slutade inte där. Vår gräsmatta ser ut som skräck sen vi grävde ner jordvärmeslingan. Där slingan ligger har jorden sjunkit och mitt på gräsmattan har vi haft en hög med gropar runt. Denna hög/grop fick sig en rejäl duvning. Stenar bändes upp och hål fylldes igen. Tappade räkningen när jag fyllt 8 skottkärror med jord och hällt ut, det slutade nog på omkring 15... Nu ser det i alla fall lite bättre ut och bara resten är kvar!
Det finns dock delar av trädgården som är fixad. Utanför barnens lekstuga har de fått ett eget litet blomsterland i en pallkrage, där vi planterat ringblommor, solrosor och något mer jag inte kommer på nu.
I krukorna blommar panséerna så fint nu. Fattar inte varför jag inte köper fler av dessa söta blomster. Är man bara duktig och noppar bort de överblommade blomstrena håller de ju sig fina länge.
I blomlådorna har däremot pelargoner fått ta plats. Kan inte låta bli att älska dessa blommor. Önska bara att jag hade mer tid, ork och plats att ta hand om dom och driva upp egna varja år... kanske jag blir bättre på det en dag!
En låda med växterstår fortfarande kvar på gräsmattan. Hoppas de ska få ett land nere vid vattenslangen men till det projektet ingår lite stensättning och grus och... ja sånt Jon måste hjälpa mig med! Är inte riktigt på hans prioriteringslista att fixa trädgårdsland men vi får se vad jag kan få honom till...Avslutar med en härlig sommarbild tagen från vår gård. Älskar att ha dessa kossor intill gården. Tyvärr stod de lite långt borta när jag gick min fotorunda i söndags kväll, och jag hade bara lilla objektivet på, men man ser dom i alla fall. Ska försöka få till bättre kort en anna dag.
Tjillevippen!
Sol Jenny
Sverige är fantastiskt!
Kristaller i öronen!
Idag väntar en lååååång dag på jobbet. Känns lite tungt när man har en dag framför sig med jobb 10-20, speciellt när solen skiner och man vill vara hemma och fixa i trädgården. Å andra sidan är det tack vare dessa långdagar jag kan sluta 13 en gång i veckan så jag ska inte klaga. Det brukar också gå bra bara man kommer till jobbet och kommer igång, det är mest såhär innan man sitter hemma och gruvar sig. Idag vaknade jag dessutom med huvudvärk men det börjar släppa nu när jag fått i mig kaffe. Behövds det så kanske det blir en magnesyl koffein brus när jag kommer till salongen så ska jag nog vara "fit for fight"!
Yrseln jag berättade om innan har i alla fall gått över. Pär Gölén kom förbi för att hämta Cornelia (Ebbas kompis)efter barnkalaset i lördags. Eftersom han kör ambulans och är sjuksköterska passade jag på att fråga honom om han hade några teorier. Han berättade om kristalle man har i öronen som sköter balansen. Dessa kristaller kan hamna fel och många tappar då helt balansen. Han har flera gånger hämtat personer som fått lov att krypa fram fram till telefonen för att ringa på hjälp och det är inte heller ovanligt att de blir dåliga och spyr. Så dålig var ju inte jagmen jag frågade ändå vad man gör åt det. "Läkarna brukar bara vända och vrida på huvudet så kan de hoppa rätt igen", svarade Pär. Jon svingade så mig upp-och-ner och dinglade med mig fram och tillbaka, till Kalles stora glädje. "Titta jag gör klockan med mamma" sa Jon medan jag hängde där, skrikandes och livrädd att han skulle tappa mig. (Klockan var en "lek" Jon gjorde med barnen när de var små. Han höll dem i benen och lät de dingla fam och tillbaka som pendeln på en moraklocka.) Allt detta var på rent skoj... inte trodde vi att det direkt skulle bli bra, men vi roades i alla fall några minuter. Någon timme senare tyckte jag dock att yrseln blivit bättre och så fortsatte det. På söndagen när jag vaknade var allt som vanligt igen. Om det berodde på "klockan" eller ej vet jag inte men det var i alla fall då det vände....
Sol Jenny
Yrseln jag berättade om innan har i alla fall gått över. Pär Gölén kom förbi för att hämta Cornelia (Ebbas kompis)efter barnkalaset i lördags. Eftersom han kör ambulans och är sjuksköterska passade jag på att fråga honom om han hade några teorier. Han berättade om kristalle man har i öronen som sköter balansen. Dessa kristaller kan hamna fel och många tappar då helt balansen. Han har flera gånger hämtat personer som fått lov att krypa fram fram till telefonen för att ringa på hjälp och det är inte heller ovanligt att de blir dåliga och spyr. Så dålig var ju inte jagmen jag frågade ändå vad man gör åt det. "Läkarna brukar bara vända och vrida på huvudet så kan de hoppa rätt igen", svarade Pär. Jon svingade så mig upp-och-ner och dinglade med mig fram och tillbaka, till Kalles stora glädje. "Titta jag gör klockan med mamma" sa Jon medan jag hängde där, skrikandes och livrädd att han skulle tappa mig. (Klockan var en "lek" Jon gjorde med barnen när de var små. Han höll dem i benen och lät de dingla fam och tillbaka som pendeln på en moraklocka.) Allt detta var på rent skoj... inte trodde vi att det direkt skulle bli bra, men vi roades i alla fall några minuter. Någon timme senare tyckte jag dock att yrseln blivit bättre och så fortsatte det. På söndagen när jag vaknade var allt som vanligt igen. Om det berodde på "klockan" eller ej vet jag inte men det var i alla fall då det vände....
Sol Jenny
.jpg){kind=link}
