sollivet

... Ja i alla fall ett råttmord!!!!

Visst är dom för söta dom små liven!! Ja dom som är i livet,  inte dom som ligger döda på sovrumsgolvet i en pöl av sitt eget blod när man kommer hem från jobbet. Utan dom som bär in, dödar och ger bort små lik till sina mattar och hussar.... Jag pratar så klart om KATTEN.

När vi flyttade till vårt hus tyckte vi det var så bra med en kattlucka (ja det tycker jag fortfarande det är.... faktiskt). Det underlättar ju så otroligt mycket. Men det finns ju även dessa små fadäser som ibland kan få en liten matte (inte lika ofta husse) att vilja stänga igen den där lilla luckan för gott... och hellst lämna den skrikande missen på utsidan. Nu är det kanske tur att den här katten, som bar hem det här LIKET, har en matte som snabbt glömmer...

... Nej måste sluta nu, locka in missen och ta den goa kurrmaskinen med mig till sängen för ett litet kvällsgos!!

Go natt alla djurvänner!!
/Sol Jenny

Oj vad dagarna går... och inte har jag bloggat!! oups. Inte för att jag direkt har haft möjlighet heller men ändå. Nu är det i alla fall söndag och dags att varva ner och ladda inför veckan som kommer. Ska jobba, vilket jag gör med blandade känslor. Det är ju lite trist att stå i en affär, utan fönster, när resten av familjen, vännerna och turisterna myser ute i det underbara sommarvädret. Men samtidigt ÄLSKAR jag att få jobba ibland. Om inte annat för att man måste. Vad ska man annars leva av när man väl är ledig. Nej, det kommer bli en bra vecka. Dessutom jobbar jag bara 4 timmar om dagen så vad ska jag klaga på????

Helgen ja.
TORSDAG: Begav oss iväg på sjön med Mona och Micke redan före lunch. Myste i solen. Träffade Håkan och Viktor som var och badade på stranden med familjen (vi satt i båten och Jenny och Ida var kvar på land så tyvärr träffade vi aldrig dom). Vi mötte upp Roine och Tres med barn och for runt på sjön hela dagen. Framåt kvällningen gick vi i land på en holme, åt soppa innan vi begav oss till finntjärnsvägen och festade lite på altan tills tröttheten tog över.

FREDAG: Eftersom vi sov hos Sara passade det bra att hon fick bjuda på frukost. Därefter begav vi oss (jag och Sara med familjer) upp till sommarstugan vid jäsen där vi har vart till idag... har haft sååå skönt. badat och bara varit.

Nu har jag dock en hel del att komma ikapp med. Typ tvätt och andra vardagsysslor. Jon är ju så klart och fiskar i kväll så någon hjälp från honom är det inte att räkna med. Hoppas jag får mer tid, och framför allt mer inspiration till  till bloggande

Blev en toppendag idag. Började i och för sig dagen på läkarstationen. Inga klara besked om Ebbas utslag... utom en rad det är INTE det och INTE det... Åkte hem med kortisonsalva... och i alla fall en remiss till hudmottagningen. Ja ja hur som haver känns det som det kanske är där en utredning borde börja. Det blir nog en fortsättning.

Resten av dagen har vi tillbringat på sjön. MYS :) Lånade Mona och Mickes lillbåt och for ut. Mötte upp Roine, Theresenathan i Mora. Köpte glass på Kajen. Återvände till Orsa. Mötte upp Mona och Micke. Kopplade ihop oss med en husbåt. hakade av oss på holmen hos Krister och Kattis. Och nu är vi åter hemma... Orkar inte med detaljer just nu men summa av kademumma var att vi fick en skön tur på sjön. Nu väntar sängen och laddning för en heldag i morgon... PÅ SJÖN!!

Skepp O Hoj

Sol Jenny

Ännu en dag är här. Vilket betyder ännu en natt har gått. Vilket skulle betyda att man fått sova... vilket jag har, i alla fall lite :)  Barnen somnade i alla fall ganska bra igår... vilket inte automatiskt betyder att jag kan sova. Somna gjorde jag förvisso, men vaknade vid ettiden av att min lilla Micke ringde. Han lät så emlig och försiktig på rösten att jag inte kunde låta bli att småle i sängen... fast orsaken var att han behövde skjuts till akuten. "Jag vet att du sovit dåligt så hellst om Jon kan skjutsa mig". Självklart fixar vi det!!! Jag puffade på Jon, medgav honom vad som gällde och hans kommentar lydde: "Men Jenny, tror du inte dom bara driver med dig...?" HALLÅ!!! Micke D skulle INTE ringa till mig mitt i natten och dra ett sånt skämt!!! (om han inte gick i självmordstankar förstås...)
Ett tag senare kom Jon i alla fall hem, med Micke kvar på ett överbelastat akuten. Lite senare ringde telefonen igen och Micke skulle hämtas. 17 stygn senare... Stackars lilla gubben. *fniss*

Någon som undrar vad han har gjort???? Jag med!!!

Nu är det dags att göra sig i ordning och dra iväg Ebba till läkaren. Får se vad hon får för dom på alla utslag den här gången...

Sol Jenny

Hade trots allt ställt in mig på en mysig kväll i soffan igår. Hade t.o.m. lånat en bok av Mona och tänkte läsa lite, något jag ALDRIG gör annars. Jag påmindes dock snabbt om varför jag inte läser. Kalle hade tydligen bestämt sig för att han inte alls var trött och i behov av sömn. Runt 22.30 lyckades jag dock locka fram John Blund, och hoppades kunna varva ner själv för att följa med in i drömmarnas värld... Drömmarnas värld var det ja, det kunde jag bara drömma om...;) Hann inte mer än dra täcket över mig innan minstingen, dvs Ebba, kom tassandes. Hon hade nu sovit ett par timmar och tyckte tydligen det var hennes tur att umgås med mamma. I timmar (seriöst timmar) låg hon tiggde efter vatten, kliade mig på ryggen (tills det kröp i hela kroppen på mig), snurrade mitt hår, försökte gå upp och leka.... och kliade sönder sig själv. När hon till slut somnade tittade jag på klockan 04.45. När jag äääääntligen somnade vaknade jag några timmar senare07.50, av att kära Kalle tyckte natten var slut... men långt ifrån lika slut som deras mamma.

När Ebba så kom tassandes ner var hon full i utslag... prickig på bröstkorg, i ansiktet och utspritt på armar och ben. Bara att ringa sjukvården, som inte är min bästa vän, och fick en tid 13.30. Efter att Kalle fått möta upp en kompis på badet åkte jag till läkarstationen i Orsa. När klockan blev över 14.00 och vi fortfarande inte kommit in höll jag på att ge upp. Efter att ha fått säga till i luckan, för andra gången, kom så syster och tittade på henne. Detta bara för att bekräfta att Svinkoppor var det inte, vattkoppor var det inte, läkemedelsutslag var det inte. hon kunde inte förstå vad det var. Så nu har vi en tid hos läkaren i morgon. SUCK!!!

Vet inte om jag ska vara orolig eller inte. Slog i alla fall en pling till Falun (barn och ungdomskliniken) i förebyggande syfte. Har haft sååååå många läkare här som jag inte ger mycket för. Systern var jättegullig och tyckte jag skulle gå till läkaren i morgon, men om det inte kändes bra skulle jag genast komma ner till henne (hon jobbar då) och låta en annan läkare titta. Jag fick absolut inte sitta hemma och vara orolig. Fler sånna i sjukvården tack.... Tack underbara människa!!!!

Nu ska jag ta och koppla av en stund... Kanske läsa en rad i den där boken Mona gav mig!

/Sol Jenny

Det blev en bra måndag... trots allt, igår. Jag och barnen åkte till Mora och shoppade lite på ica maxi innan vi drog till Sollerön och hälsade på Roine, Tres, Jonna och Jonathan. Barnen fick både fika, åka traktor, hoppa studsmatta och gå på promenad till kossorna. Därefter tog vi en sväng förbi MC Donalds innan vi återvände hem till Orsa. Barnen var sååååå goa och glada hela dagen, Kalle åt tom hela hamburgaren på Donken utan att tjafsa ett dugg (vilket inte hör till det vanliga).

Idag har det dock varit värre...  Men det skriver jag om senare

tjing
Sol Jenny

           

I fredags var vi på middag hos svärföräldrarna i Stackmora. En mysig kväll med ett otroligt sken på himlen. Kunde inte motstå att plocka fram kamerurran och fota lite..... tycker själv att det blev en del riktigt bra bilder :)

Nu är det däremot måndagmorgon. Min semestervecka, vilket betyder att vi skulle ha varit på semester. Semester med familjen, jag har längtat. Nu blir det inte så. Visst det var jag som ställde in stockholm på grund av Leias bortgång, men vips så blev det tydligen fritt fram för fria aktiviteter hela den här veckan. Med fria aktiviteter innebär att jag är hemma med barnen, medan deras far sticker iväg och fiskar på skogen med sina polare.... HALLÅ SEMESTER!!!!! Irriterad och pank ska jag nu försöka hitta på något så barnen får en mysig tillvaro. Hade jag bara haft pengar hade jag dragit iväg hela veckan med dom...

Fortsättning följer....

Kram Sol Jenny

I fredags var det en av de tyngsta dagarna i mitt liv... men ändå var det så oooootroligt vackert och fint. Det var Leias begravning i Mora kyrka. Kyrkbänkarna var fyllda med släktingar, vänner och bekanta till Johanna, Anders och Tyra som kommit för att ta farväl av lilla Leia. På orgeln spelade man först ett "Astrid Lindgren medley", med låtar från Pippi och Emil, Madicken och bröderna Lejonhjärta. Så fint och maffigt och lagomt "barnsligt". Hela gudstjänsten var fylld med musik, sånger som betyder mycket för Johanna och Anders. En av de mest gripande stunderna var när Anders själv gick fram och höll ett så kärleksfullt och hjärtskärande tal till Leia från familjen... Så starkt! Beundrar Anders såååååå mycket för det. Om Anders tal var den starkaste stunden känslomässigt, så var Tyras egna sång till Leia den absolut vackraste. Tänk en liten underbar tjej på 5 år som står i kyrkan bredvid sin lillasysters kista och sjunger för henne...

Det har varit mycket och stå i den här veckan för att få alla bitar på plats... dukning, fikabröd, gåvor och blommor allt medan sorgen hängt som ett elakt åskmoln över oss alla. Resultatet blev dock så bra det bara hade kunnat bli. Känns så bra att vi vänner lyckades få ihop det som Jossan behövde hjälp med. Man öskar varje dag att man hade kunnat göra mer, men den makten har vi tyvärr inte.

Goa Tyra     Leias blomm      Dukningen

Kram till alla som var med och tog avsked i fredags.
/Sol Jenny

Borde inte sitta här längre. Borde sova..... för länge sedan dessutom. Men måste skriva av mig lite först. Dagen började redan 4 i morse. Telefonen ringde, en gråtande syster fanns på andra sidan. Lilla Leo hade haft feber 5 dagar. Sara hade tänkt "så länge han inte blir dålig och lös i magen är det lugnt" Med tanke på Leia är det extra oroligt nu med alla våra barn. Att EHEC bakterien tog hennes liv är förfärligt och inget man bara släpper. I alla fall blev Leo dålig i magen igår. Vi fick akuttid till distriktan igår kväll och kände oss lugna efter provtagningar. Sara kände "så länge han inte bajsar blod är det ok". Så i natt kom det.... blod i avföringen. Jag åkte dit, och skjutsade in Leo och mamma Sara till akuten. Det verkade dock vara lugnt men vi fick ändå fara vidare till Falun. Efter blodprov var de redo att skicka hem oss men jag fick dem att ändå lägga in Leo över natten.... det var dock inga svårövertalade läkare när jag berättade att vi var nära vänner till Leias familj. phu.... lugnt igen.

Hemma i Orsa igen kl 14.30 hade jag ju LOVAT Kalle att gå på Prostens barnkalas. Bara att åka ner... trött. Därefter vidare till Mora, kolla över blommor till dukning och vidare snabbis till Ida. Någon snabbis blev det dock inte. Hann knappt dit förren Jossan, Anders och Tyra klev in i hallen. Gråter när jag tänker på hur skönt det var att äntligen få se dem, krama om dom och prata med dem. Fattar inte hur starka de ändå verkade. Förkrossade helt klart, men det vilade ett så fridfullt lugn över dom... Å lilla Tyra, så söt... och ensam.

Orkar inte skriva mer om det nu. klockan är redan 23.10... Sängen väntar.

1000 KRAMAR till alla som behöver en... och en till er andra

Så har man ordnat till sin tillvaro lite grann i alla fall. Det blev många vändor, inskriven där och utskriven där. Papper hit och papper dit. Varför si och varför så.... Orkar inte ens gå in på allt. Lösningen blev i alla fall att jag hade 19 dagar kvar av min gamla stämpelperiod. Dessa dagar kunde jag nu använda, vilket betyder att jag inte behöver skrivas in i arbetsgarantin.... vilket i sin tur betyder att jag idag kan vara hemma med VAB idag. Det är bara att hoppas på ett beslut från a.kassan inom ett par veckor så jag vet vad jag ska göra då. Men för nu kan jag lägga detta till sidan. (bortsett från att jag måste anmälla till försäkringskassan och få iväg arbetsgivarintygen vill säga)

Nu ska jag ägna resten av dagen till att planera för fredagens begravning. Åker in till Ida så vi tillsammans kan sätta oss och se vad som ska göras. Det börjar reda ut sig nu vad vi ska hitta på, det är bara att lösa allt praktiskt.

/Sol Jenny

Men hallå!! Vad är det för JÄ... skit!!!! Har jobbat sista dagen i lördags och måste alltså anmälla mig på arbetsförmedlingen idag. Som jag skrev hamnade jag dock på akuten med Ebba igår då hon hade sprucken trumhinna. Därmed ska jag alltså vaba idag.... men måste vara inskriven på arbetsförmedlingen för att få vab. Ringer kontoret för att be om hjälp men får till svar att jag MÅSTE besöka dem personligen. Med "personligen" menas att jag ska dit och prata med en tv-skärm. Detta med två barn eftersom jag inte har barnvakt.... vad är det för fel på sverige!???? Jag är ju hemma och vabar för att jag inte kan lämna barnen, men för att få göra det måste jag åka iväg med dem... "tur" att det bara är sprucken trumhinna. HA HA ganska komiskt om jag hade tvingats åka dit med två magsjuka barn som började spy åt höger och vänster... hi hi undra vem som skulle ha torkat upp efter dem. INTE JAG!!!!!

Nej bara att ta tag i dagen. Till apoteket och hämta penicillin, hämta arbetsgivarintyg och skicka iväg, besöka arbetsförmedlingen, handla, fixa begravningskläderna, skriva i och skicka iväg en timrapport.... och lite tvätt och städning borde hinnas innan jag åker ska sticka till Mora när Jon kommit hem.

Vi hörs sen'
Tjing från ett sverige som är helt ding
/Sol Jenny

Ännu en dag har gått... och dagen för begravningen av lilla Leia kommer allt närmare. Pratade med Ida igen idag, känns så skönt. Hoppas vi hinner träffas i morgon och göra upp lite planer för de kommande dagarna. Går inte långa stunder utan att jag tänker på Jossan, Anders, Tyra, Sonja..... och alla de andra, för att inte tala om Leia! Det är så obegripligt, hoppas vi kan hjälpa familjen igenom detta.

Har varit lite att stå i idag. Åkte till syrran för att barnen skulle få leka. Kalle ville sova över så jag åkte hem med Ebba. Väl hemma upptäckte jag att det rann var ur gummans öra (i vilket hon klagat på att hon hade ont i igår). Ringde sjukvårdsupplysningen men då det ej fanns någon akuttid på läkarstationen hänvisades jag till akuten. Såg framför mig en helkväll i ett väntraum, men till min stora glädje kunde jag återvända hem igen blott en timme senare. Ebbas trumhinna var förstås sprucken (igen) och hon ordinerades en veckas penicillinkur. Efter lite gnäll lyckades jag få henne att somna, och sekunden senare ringde syrran med en grinande Kalle i bakgrunden.... Inte lätt att sova borta från mamma när man är  blott 4,5 år. Tur att han har världens bästa moster som då snällt skjutsar hem den tårögda killen... Pappan, ja han har varit ute på kajakfiske!!!!

Nu har jag i alla fall hela familjen samlad (i deras respektive sängar) på övervåningen. Nu är det nog dags för mig att också inte ryggläge.....
Vi hörs
/Sol Jenny

Idag åkte jag till Sonja och Göran. Fatta va skönt det var att få träffa dem och bara krama om dom. Det finns så få ord. Kan inte ens tänka mig hur det skulle vara att mista ett barn, eller som för Sonja och Göran att mista ett barnbarn. Visst var det jobbigt, men i alla fall bättre än att bara sitta hemma. Hoppas att även Jossan orkar träffa oss (tänker på mig och Ida) före begravningen på fredag.... Begravningen ja. Fy och usch!!! Känns i alla fall bra att vi får vara delaktiga och kan hjälpa till. Jag och Åsa följer Ida och dukar. Dessutom ska vi fixa lite bröd. Kommer bli en jobbig dag men vi får göra allt för att den ska bli så fin och minnesvärd som möjligt.... Minnet är ju det vi alltid har kvar av lilla Leia, och så länge vi minns finns hon hos oss...

Men veckan har haft några riktigt ljusa stunder också. Även om det är svårt att glädjas fullt ut nu så är det skönt att det finns glädjeämnen. 1. En av mina vänner (tänker inte riktigt avslöja vem än) berättade för mig att hon väntar barn :) snacka om livets ytterligheter... 2. Jag har fått träffa Tigge och Lotta, och inte minst deras underbara dotter Moa. Vem kan motstå att le tillbaka när man får ett leende från en sån här liten gofis.... inte jag i alla fall :)



Den här bilden på Moa får avsluta dagens inlägg. Vi hörs snart igen!
Tjing!
/Sol Jenny

Idag blev det tydligen officiellt... Både lokalt och riks sände nyheten att en flicka dött efter att ha blivit smittad av e-hec bakterie. Själv fattar jag fort farande ingenting. Känns helt overkligt att lilla leia är borta. Lider så med familjen och vill bara krama om dom. Gråter när jag tänker på dem, men måste försöka få dagarna att gå.

Den här dikten har jag precis skrivit till lilla Leia:

Det var en gång en ängel så rar.
Hon satt och tänkte till jorden jag nog far.
En kärleksfull familj hon leta och fann.
Deras kärlek hon genast vann.

En underbar far med godhet så stor.
Vacker och snäll, var hennes mor.
Men bäst av allt var systern Tyra.
En lycklig familj var ju de fyra.

Vår ängel njöt och gladde sig åt livet.
Men i stjärnorna stod annat skrivet.
Vår lilla ängel fick vända tillbaka.
Men över sin familj hon alltid ska vaka.

/Sol Jenny :(

En av favoritbilderna på mina små älsklingar. Mammas gofisar...

Hur länge har jag inte funderat nu... har faktiskt bestämt mig för länge sedan, att börja blogga alltså! Skriva är ju bara sååå kul, fast framför allt frigörande. Ett sätt att dela med sig av sina tankar, funderingar och sitt liv. Det är igentligen konstigt att inte jag har börjat tidigare.

Nu är det inte lyckan som fått mig att till slut sätta fart på detta skrivande. Tvärt om.... Det är förtvivlan, maktlösheten... igentligen en sån där situation då man verkligen saknar ord... och då börjar jag skriva!!

Det var i torsdags, 3 juli. Mina kära barndomsvän förlorade sin lilla dotter. Lilla Leia, blott 2,5 år, gick hastigt bort. Ingen kunde väl ana att hon var så sjuk. Det är helt overkligt. Jag kan inte ens föreställa mig vilken smärta det måste vara... själv försöker jag samla kraft. Måste ha kraften att finnas här nu. kraft att hjälpa. Det är så svårt. Svårt och veta vad som är rätt att göra... men jag ska göra mitt bästa. Det är en tuff tid som väntar. Men på något vis så måste det gå.

Kram till alla som finns här för Leias familj. Och tack för alla hälsningar jag fått, även från er som inte känner dem.