Mors dagutflykt. -ett äventyr!
Precis när jag började känna rastlösheten smyga sig på och Jon satt och pratade i telefonen, ryckte det till i ett av spöna så det flög ur båten och sakta började sjunka mot botten. Jon släppte luren som det vore på liv och död. Vände snabbt på motorn och började backa.Under tiden började jag veva in min lina så gott jag kunde under min skrattattack som framkallats av Jons hysteriska beteende. Med spö nr 3 lyckades Jon fånga upp linan till det sjunkande spöt och när han åter fick tag i det konstaterade han nöjt att han sparat in 2000 kronor (priset för ett nytt spö). Men inte nog med det. På spöt hade han napp och när han dragit in firren uppskattade vi den till en gädda på en 6 kilo i alla fall. Våra barn, som stått knäpptysta och bara tittat på den hysteriska cirkusen som ägt rum under fem minuter i båten, fick då klappa den bastanta fisken och ta en nära titt på dess sylvassa tänder. Därefter släppte vi försiktigt tillbaka honom i vattnet.
En bit utanför bonäslandet ligger en holme med en slogbod, brygga och ett utedass. Vi styrde dit för att barnen skulle få uträtta sina behov efter all saft och kakor. Jag tog Ebba med mig och traskade bort till det röda utedasset. Ebba tog ett kliv in och jag gick strax efter. med blicken mot öppningen dassbänken såg jag en stor svart skugga fladdra förbi. Jag ryggade först tillbaka med känslan av att det var något spooky, men intalade mig genast att det var ren inbillning. Då tittade Ebba på mig och sa "mamma det var en fågel härinne!". "I toaletten" frågade jag och hon nickade till svar. Samtidigt hörde jag en fågel plaska ut i vattnet några meter bort. Vi bestämde oss för att titta ner i dasset innan Ebba hoppade upp för att kissa och tillsammans lutade vi oss över dasshålet. Där, bland bajs, toapapper och kiss, hade sjöfågeln byggt bo och lagt 4 ägg! Ett riktigt SKITSTÄLLE att lägga ägg på men Ebba tyckte inte det var någon bra ide att kissa ner dom utan återvände till pappa som fick hålla henne så hon kunde kissa ute i det fria istället.
Vi fortsatte våran dagsutflykt tvärs över sjön till Mona och Mickes bygge. Jon och Kalle försvann 
snabbt uppför backen till huset medan jag och Ebba lunkade på efter. När vi traskade i blåbärsriset bara ett 20 tal meter från huset låg plötsligt en ekorrunge där på marken. Vi satte oss på huk för att titta på honom och snart kom han fram till oss. Ebba var helt salig. Vi satt där länge och bara tittade på varandra, jag Ebba och ekorrungen. Till slut fick jag lov att ropa dit de andra som blev lika begeistrade som vi. När vi sedan lugnt gick därifrån skuttade ekorren genast efter Ebba och följde med ända till huset. 
Där var han sedan, hela tiden tätt intill Ebba, som gärna såg sig själv som "mamma". Till slut tog dock Jon på sig handskar och bar honom försiktigt tillbaka till blåbärsriset i skogen. Vet inte om han har chans att klara sig själv men jag vill i alla fall tro det. Jag hoppas det!Jag har haft en fantastisk mors dag. Laddat batterierna och känner mig glad. Nu väntar en ny vecka med nya spännande saker!
Sol jenny
Billig fylla....
Tjing
Sol Jenny
Godis för mitt ego
Det har varit ett fantastisk mediauppbåd såväl före som under och efter Australienresan. Nu, en månad efter hemkomsten, har det lugnat ner sig... trodde jag i alla fall. För några dagar sedan ringde Jons farmor från småland och säger att hon sett mig i "Hemmets veckotidning" ...???? Jag förstod ingenting men kunde inte annat än att parvla mig in på konsum och inhandla ett nummer, och visst var det så. Efter att ha bläddrat några sidor fanns jag där:
"Eld håret"
ORSA. En resa till Australien blev priset för Jenny Ersson som vann en frisörtävling vid Frisörcentrum. Fantasi var tävlingens tema för håruppsättningarna och för Falu-Kuriren berättar Jenny att det var systern Sara som inspirerat henne. Systern får nämligen efternamnet Eld som gift, och det är också eld som Jenny försökte få fram i tävlingsfrisyren. Nu väntar en internationell hårtävling i Melbourne för Jenny.
Foto: Börje Lindh
Visst hör ni!...lite "kändispoäng" har man väl dragit in de senaste månaderna, he he ;) Man kan ju undra var man ska dyka upp härnäst! Radio eller Tv kanske (*FNISS*)
En plats jag redan finns på är nätet. Kolla in dessa underbara hemsidor:
http://www.harteametiorsa.se/
www.sverigegrejer.se
Sol Jenny
Ebba 4 år
Tänk vad tiden går (läs; rusar iväg). Det är nu fyra år sedan jag kände hur något var på gång, kände hur magen började bli orolig och hur "värkarna" (ja.... jag har ju aldrig fattat att jag haft värkar förren jag varit öppen 8-10 cm, men tydligen är det de där lite oroliga i magen...) så började bli regelbundna. Det är fyra år sedan jag låg i min säng och försökte vila, medann Jon körde gräsklipparen runt på gården med Kalle. 4 år sedan våran lilla prinsessa kom till oss.
GRATTIS EBBA, MAMMAS HJÄRTA. JAG ÄLSKAR DIG!
Sol Jenny
Saturday... a sun day!
Hade tänkt mig en tur till Mora idag men beslöt mig ganska snabbt att byta shopping mot fiske med familjen och vänner. Efter en sen natt efter middag och fest igår så kändes en lugn dag med barnen så mycke mer lockande. Vi packade lite fika och fiskespön och begav oss till Grönklitt tillsammans med P-Å, Lena och P-Ås dotter Svea. Ganska snabbt satt den första firre på kroken och barnen trivdes som fisken i vattnet (dom som inte fastnat på kroken) ;) 
Två tuffa brudar introduceras in i "FISKETRÄSKET" av sina fiskenördar till fäder!
...medans mammas pojke klarade sig ypperligt på egen hand!
Efter fisket drog P-Å igång korvgrillning och med mat i magen drog barnen iväg på nya upptåg. Bron över bäcken var stännande att springa över och kasta stenar i vattnet från. Dom trippade på däröver som de tre bockarna bruse... först lilla Svea, sen "mellanbocken" Ebba och sist stora Kalle. Själv placerade jag mig vid bäcken för att fota de bedårande små liven. Därmed kan jag väl inte ens försöka dölja vem, som i denna saga, fick bli trollet under bron!
Självklart fick vi lov att avsluta besöket i Grönklitt med en snabb lekstund i lekparken!
Det var så roligt att äntligen träffa Svea igen, hon har ju blivit såååå stor (och söt som vanligt). Samtidigt ser jag hur stor min egen lilla prinsessa har blivit när vi träffar yngre barn. Tänk va dubbekt det kan vara. Man glädjs åt att barnen växer och blir stora, det är på något sätt en känsla av stolthet, samtidigt som man önskar att man kunde stoppa tiden och alltid få ha barnen så stora som de är NU. Tur att alla åldrar har sin tjusning!
STOLT kommer jag alltid att vara över dom!
Sol Jnny
Australiens djur
Inför resan till Australien var djurlivet kanske det som facinerade och skrämde mig mest. Å ena sidan var det de gulliga, söta coalabjörnarna och häftiga hoppfulla kängrurna, å andra sidan ville jag helst undvika alla spindlar, ormar, maneter och annat småkryp. Till min stora glädje var det inte så mycket av den andra djurgruppen i de delarna av Australien vi befann oss i. Enda mötet med dessa otäcka kräldjur var under ordnade omständigheter (förutom en spindel på Toms hals som fick Anna att näst intill löpa amok på flygplatsen ;) ...)
Att få se både koalor och kängrur var med på min "måste se och göra"-lista under mitt australienbesök. Första erfarenheten av kängrur var en flock lååååångt borta på en åker där de såg ut som små prickar. Där och då funderade jag på om det skulle bli enda mötet med dessa coola hoppande djuren men som tur var skulle det bli betydligt fler och närmre möten. 
Sötaste på resan, men inte lika rolig som kängrurna, var Tom... nej jag menar koalorna ;) Dessa djur sover 20 timmar om dagen och när man ser dom sitter de mest och trycker uppe i eukalyptusträden. Men söta, ja det är dom verkligen
Koalor är förbjudna att klappa, eller ens ta på, enligt lag men jag och Anna lyckades få en kram av en i alla fall:
Men Australien är ju mycket mer än koalor och kängrur. Här bjuder jag på ett litet bildkallage på några av djuren jag mötte, endel vilda... andra tama, i naturen och i parker!
Visst är dom vackra! Var och en på sitt sätt :)
Sol jenny
Vår katt hon satt en natt i.... en björk!
Dagen gick fort och jag såg fram emot ha en riktig myskväll och bara varva ner i soffan för att ladda för en ny vecka. För oss, mig och Jon, är mys i soffan oftast förknippat med en kurrande katt på ryggstödet. Idag såg vi inte till Elin och Jon gick ut för att locka på henne. Snart kom han tillbaka och konstaterade att ingen katt kommit men att han tyckte sig höra henne när han ropade. Jag kunde inte släppa det utan gick därför själv ut och började locka och leta (Jon tyckte då hockeyn var intressantare). Ganska snart hittade jag vår lilla misse ca 12 meter upp i en björk, hög höjd fast hon satt på nedersta grenen. Hur hon skulle ta sig ner var nog en gåta för både mig och katten varpå operation "rescue cat" var ett faktum.
Jag rusade in, hämtade Jon och han fick hämta långa stegen för att försöka hämta ner stackars Elin. Första försöket klättrade Jon upp men utan att nå stackarn. Dessutom med en stege som knappt lutar och sträcker sig 12 meter upp är det inte lätt att hålla den på plats och jag föreslog att själv göra ett försök... Jon är ju starkare och jag lättare! Så var det mattes tur att ge sig upp... inte titta ner, inte titta ner.... med någon meter kvar stannade jag och höll andan men Jon hejade på mig. Elin gjorde faktiskt ett försök att nå mig men vi nådde inte ända fram. Jag fick ta mina darrande ben och återvända till marken.
Nästa plan blev att lyfta stegen upp i luften för att komma närmare katten och dessutom få lite mer lutning på stegen. Jon gjorde denna cirkusövning medan jag lockade på katten och skakade på kattmatsburken. Elin var då ända fram med framfötterna på översta stegpinnen men vågade inte ta steget att riktigt klättra ner. Även detta försök slutade utan resultat.
Jon gav då sig sjutton på att nå hela vägen. Beodrade mig att ännu en gång hålla stegen och begav sig de dryga 10 meterna uppi luften. Å tänk, när han nådde nästan upp förstod Elin vad som skulle göras hon lät sig plockas ner i nackskinnet och utan en enda klo ute kunde husse försätta henne i säkerhet på marken!
Slutet gott, allting gott, sov gott!
Sol Jenny
Melbourne!
Melbourne är en mycket trevlig stad. En stadskärna med massa shopping, häftig blandning av arkitektur, snygg skyline, trevliga promenad efter floden med restauranger och pubar, god mat, mysiga parker att slappa i och en fin beach. Det tog inte lång tid innan vi kände oss som "hemma". Nu när jag tänker tillbaka på mina förväntningar innan resan så vet jag inte riktigt vad jag hade tänkt mig... men jag blev förvånad på något konstigt sätt att Australien var så likt USA. Kanske hade varit mer naturligt att tro att Australien skulle vara som USA men jag hade inte förväntat mig det. Kanske är det för att många har svårt för amerikanare och anser att de är falska smilfinkar som ska överdriva, ett land fylld av kriminalitet, en snuskigt rik överklass som slösar pengar på plastikoperationer osv, kommentarer jag ofta får höra... inte minst av de som ALDRIG varit "over there" ...??? och i nästa andetag drömmer de sig bort till landet "down under". Nu älskar jag ju staterna så för mig var denna upptäkt långt ifrån något negativt :) Under våra dagar i Melbourne blev det många kilometer, eller kanske vi ska säga mil, av traskandes... Vi gick och vi gick och vi gick. Det är jättelätt att ta sig runt i stan med spårvagn men vi spatserade på. För att svalka oss såg vi till att fylla våra magar med malt och humlesoppa imellanåt, bland annat på vårat favvohak med eget bryggeri. Våra dagar i stan fördrevs med shopping, god mat, avslappning och lite sightseeing. Just shopping är inte min grej... försöker och försöker men jag är nog mer en strostjej (sitta på en pub/fik titta på folk och ta en latte eller öl och sen promenera runt... like in Valencia Mona).
Speciellt våra "extradagar" fylldes av avslappnat umgänge, gärna med en bok eller öl i handen.... eller/och kameran för min del ;) ...bilderna får tala:
Något som jag uppskattar när jag besöker storstäder är närheten till en beach, oavsett om det är badväder eller ej. Så var det i Jacksonville, så var det i Barcelona, så var det i Valencia... och så var det i Melbourne. Nu i efterhand är jag så glad att det blev några dagar extra i Aussie så vi hann ner och se stranden. Jag måste ha bott vid havet i ett tidigare liv, tror nästan jag varit sjöljungfru faktiskt, för jag fullkomligt ÄLSKAR havet. Nu blev det inget bad denna resa men fötterna fick lite plask och själen fick sitt.
En annan grej vi hann med tack vare våra extra dagar var en vända upp i en av skyskraporna. På 80e våningen väntade oss en fantastisk utsikt över hela staden, eller som Tom uttryckte det " det pirrar i pungen" (...och sedan frågade han om det inte gjordet det på mig?????) Kunde inte annat än att slå en signal till mamma däruppifrån, på samma sätt som jag gjorde från empire state building i N.Y 1997, det var lite "déjà vu".
Hade tänkt få med lite från vårat besök i Melbournes Aquarium i detta inlägg också men det tar sån tid med alla bilder och tiden tickar på. Jag spar det tills jag går in på djurlivet i Aussie. Istället avslutar jag detta inlägg med att hedra en av världens bästa kompisar.
Mona LOVE U big time:
Sol Jenny
mediakåt... vadå jag??!
Efter resan till Australien fick jag fylla i en utvärdering och bland annat svara på frågan om deltagandet i eventet gett någon reklam för skolan! Jag tänkte genast på responsen jag personligen fått efter min resa (ja även innan). Känns helt galet hur människor här hemma har brytt sig både med gratulationer till medaljerna och tankar till oss när vi blev strandsatta. Tack alla goa människor. Så om det gett reklam... jo ialla fall för mig. Sen är det vl upp till var och en hur man visar upp vad man gjort och åstakommit för att få all respons. Idag kom det 4e repotaget som handlade om denna resa Denna gång i DD där vi (jag och Emma, team hårteamet) fylde upp förstasidan samt en helsida med flera bilder i tidningen. Skynda er ut och fixa något kvarvarande ex, eller läs artikeln här.
Sol Jenny
AS1000 the place to beeee....
Efter en vecka hemma i vårt underbara land var det dags för mig att åter lämna barnen och bege mig iväg på äventyr. (jo, jag hade dödåligt samvete). Den här gången var det i alla fall tillsammans med min älskling och underbara vänner. Målet SKI 1000 i Ramis, en av årets största händelser som snabbt blivit en kär tradition. För oss var det tredje besöket... och fler väntar.
Tidigt fredag morgon styrde vi kosan norrut. Först ett stopp för frukost i Sveriges coolaste fik, Konditoriet Sveg.
Vi hittade dit av "misstag" för ett par år sedan eftersom det var det enda som var öppet. Då tog vi oss aldrig upp på övervåningen men denna gången blev det en riktig rundtur. Så värt ett besök. Kanske borde ta barnen dit på utflykt någon dag. Vi slog oss ner i "terror-rummet" och avnjöt en underbar frukost.
(bilder från konditoriets hemsida)
Helgen i Ramis rann iväg likt vattnet i en forsande älv... Fredagen innehöll lite afterski, lite dricka, lite vänner, lite dans på borden lita av varje... Lördagen blev llite mycke. Afterski på fjället i Ramis går inte beskriva med ord, det går inte att förstå med bilder, det går inte att anas med film... det måste helt enkelt upplevas. Dagen började något blåsigt men när jag och Anna (hedin) "stängde" fjället hade solen kommit fram och en underbar vårdag på fjället var ett faktum. Självklart är stugan redan bokad till nästa år och jag längtar redan!
(Bilder från "fejjan")
Tycker ni det ser kul ut????? det är ändå ingenting mot hur det verkligen är :) Beee there!
Coola sola... Öh
Sol Jenny
