jobba..dabadooo!
Nu är man på gång på jobbet igen, i full speed! Vid halv fyra hann jag få in maten i micron... man kan ju undra vad den smakade??? Men vad gör det när man får släppa loss kreativiteten på underbara kunder. Brukar inte lämna ut mina kunder i bloggen, åtminstonde inte utan att de blivit tillfrågade, men idag gör jag ett undantag. Det får bära eller brista.... Min favvo idag var nog A.S. Man får ett litet extra smile när kunden är öppen för ALLT, more or less... Som A.S. som kommer in med guldblont hår, halvlångt uppklippt. När man frågar hur hon vill ha det så svarar hon, gärna lite längd kvar men ta absolut bort det slitna. Sen vill jag ha någon färg/sling effekt. Måste bli lite nytt.lite mer rocken roll... inte så sött (tror till och med hon sa tantigt... ).
När förslaget blev att jag skulle klippa kort på ena sidan, klippa upp ordentligt uppepå och göra osymetrisk frisyr för att sen bleka upp och nyansera åt den gråa tonen, lägga mörkt på det korta på sidan och en röd effekt med en mörk effekt intill på det längsta partiet och en lika effekt i luggen... ja då hängde hon bara på :=) Eller igentligen visste hon inte helt och hållet vad jag skulle göra.. HA HA, men hon gav mig fria händer utefter vad jag sa. Hon hade ju haft chans att protestera, det sa jag till henne att göra. Är Joakim min manliga crazymodell där jag får använda min kreativitet till max, ja då får nog A.S. bli min kvinnliga motsvarighet. Ni gör mig sååå GLAD! Det är synd att jag inte hade tid att ta en bild på resultatet för det blev riktigt coolt! Gillar speciellt effekten bak med det röda och det mörka... MMmmmmm!
Min sista kund var också lite speciellt att klippa. En tjej på 7 år som ALDRIG hade klippt sitt hår i hela sitt liv! (bortsett från när hennes mamma klippt luggen för några år sedan men håret bak var aldrig, ALDRIG klippt!) Pappan kom med mobiltelefonen och fick lov att knäppa kort. Jag tror det blev ett bra första möte med frisören. Både tjejen och henns syster fick en färgslinga i håret och såg nöjda och glada ut när de lämnade salongen.
Sol Jenny
När förslaget blev att jag skulle klippa kort på ena sidan, klippa upp ordentligt uppepå och göra osymetrisk frisyr för att sen bleka upp och nyansera åt den gråa tonen, lägga mörkt på det korta på sidan och en röd effekt med en mörk effekt intill på det längsta partiet och en lika effekt i luggen... ja då hängde hon bara på :=) Eller igentligen visste hon inte helt och hållet vad jag skulle göra.. HA HA, men hon gav mig fria händer utefter vad jag sa. Hon hade ju haft chans att protestera, det sa jag till henne att göra. Är Joakim min manliga crazymodell där jag får använda min kreativitet till max, ja då får nog A.S. bli min kvinnliga motsvarighet. Ni gör mig sååå GLAD! Det är synd att jag inte hade tid att ta en bild på resultatet för det blev riktigt coolt! Gillar speciellt effekten bak med det röda och det mörka... MMmmmmm!
Min sista kund var också lite speciellt att klippa. En tjej på 7 år som ALDRIG hade klippt sitt hår i hela sitt liv! (bortsett från när hennes mamma klippt luggen för några år sedan men håret bak var aldrig, ALDRIG klippt!) Pappan kom med mobiltelefonen och fick lov att knäppa kort. Jag tror det blev ett bra första möte med frisören. Både tjejen och henns syster fick en färgslinga i håret och såg nöjda och glada ut när de lämnade salongen.
Sol Jenny
Allt är inte guld som glimmar...
Min sista helg av semester är över... och jag har inte ens varit ledig! ;)
Idag har vi haft en riktig familjedag med utflykt och allt. Jon slet upp mig ur sängen, där jag själv hellst hade stannat med min huvudvärk och trötta ögonlock (trots en lugn lördagkväll och många timmars sömn). Upp kom jag och med lite kaffe i magen for vi ut i skogen för att leta guld. Av någon anledning blev Ebbas regnbyxor kvar hemma, något vi andra tydligen också saknade, men ut i skogen och regnet bar det. Både Kalle och Ebba knatar på riktigt bra när vi är i skog och mark, även om de ibland kan tycka det är lite jobbigt. Klagan försvinner dock snabbt när de hittar sig ett blåbär, en spindel, en älgbajs... eller vad det nu kan vara.
Efter ett tag kom vi till vår guldgruva och fyllde vår hink (ja... jag måste inhandla en korg) med skogens guld. När vi kom tillbaka till bilen var vi både trötta, genomblöta och kalla. Barnen klagade dock inte lika mycket som vi vuxna. Kalles stövlar kunde vi hälla vatten ur och mina och Ebbas jeans droppade det om. Det var bara att klä av hela familjen på underkroppen, fylla magarna med kaffe, festis, kaka och bullar och styra hemåt.
På eftermiddagen tog jag mig en tur ut på gården för att fota garageväggen nu när den fått färg. Jag lovade ju att återkomma med bilder på resultatet tidigare här i bloggen... om det nu är någon, mer än jag, som bryr sig om en gammal garagevägg...
Visst är det lite skillnad!
Tog även en bild på ladan som jag nu börjat måla. Hur mycket mer som blir målat denna sommar, om ens något, vet jag inte. Har gjort klart de lodräta plankorna, timret hoppas jag få hjälp av Jon att få färg på. Han har nämligen lovat att fixa en färgspruta till det. När, var och hur återstår att se...
När jag gick min lilla trädgårdsvandring ;) kunde jag inte låta bli och fota blomsterlandet vi har på gården. Det fanns där när vi köpte huset och jag har inte gjort mycket mer än att försöka hålla bort lite ogräs. Har verkligen en dröm om en trädgård full med blommor och växter, men det får väl bli när man blir pansionär eller så... tills dess får jag njuta av det jag har :)
Ebba följde med mig runt och fotade och ville självklart att hennes land också skulle vara med på bild. För övrigt är barnens land det jag gillar mest. De har själva sått fröna och sprungit och vattnat ( det lilla man nu har behövt vattna denna sommar). Visst är det fint...
...om än lite "spretigt" ;)
Ser man till det lilla är det däremot gudomligt! avgör själv:
Ser ni solen i mitten av blomman? ...så coolt, mina solbarn odlar solblommor, å snart hoppas vi deras SOLrosor slår ut!
Måste avsluta detta inlägg med att skicka de STÖRSTA LYCKÖNSKNINGARNA till helgens brudpar, Terese och Linda och deras män. Hade den stora äran att klä (bokstavligen) dessa två coola brudar i lördags. (jag gjorde Terese och Mikaela gjorde Linda). Eftersom jag var med ända till kyrkklockorna började ringa och portarna slogs upp så passade jag på att ta lite bilder i "förbifarten". Det här var min bästa bild, som Tyra B skullle ha sagt ;)
I morgon är det tillbaka till jobbet som gäller, så sängen here I come!
Sol Jenny
Idag har vi haft en riktig familjedag med utflykt och allt. Jon slet upp mig ur sängen, där jag själv hellst hade stannat med min huvudvärk och trötta ögonlock (trots en lugn lördagkväll och många timmars sömn). Upp kom jag och med lite kaffe i magen for vi ut i skogen för att leta guld. Av någon anledning blev Ebbas regnbyxor kvar hemma, något vi andra tydligen också saknade, men ut i skogen och regnet bar det. Både Kalle och Ebba knatar på riktigt bra när vi är i skog och mark, även om de ibland kan tycka det är lite jobbigt. Klagan försvinner dock snabbt när de hittar sig ett blåbär, en spindel, en älgbajs... eller vad det nu kan vara.
Efter ett tag kom vi till vår guldgruva och fyllde vår hink (ja... jag måste inhandla en korg) med skogens guld. När vi kom tillbaka till bilen var vi både trötta, genomblöta och kalla. Barnen klagade dock inte lika mycket som vi vuxna. Kalles stövlar kunde vi hälla vatten ur och mina och Ebbas jeans droppade det om. Det var bara att klä av hela familjen på underkroppen, fylla magarna med kaffe, festis, kaka och bullar och styra hemåt.På eftermiddagen tog jag mig en tur ut på gården för att fota garageväggen nu när den fått färg. Jag lovade ju att återkomma med bilder på resultatet tidigare här i bloggen... om det nu är någon, mer än jag, som bryr sig om en gammal garagevägg...
Visst är det lite skillnad!
Tog även en bild på ladan som jag nu börjat måla. Hur mycket mer som blir målat denna sommar, om ens något, vet jag inte. Har gjort klart de lodräta plankorna, timret hoppas jag få hjälp av Jon att få färg på. Han har nämligen lovat att fixa en färgspruta till det. När, var och hur återstår att se...
När jag gick min lilla trädgårdsvandring ;) kunde jag inte låta bli och fota blomsterlandet vi har på gården. Det fanns där när vi köpte huset och jag har inte gjort mycket mer än att försöka hålla bort lite ogräs. Har verkligen en dröm om en trädgård full med blommor och växter, men det får väl bli när man blir pansionär eller så... tills dess får jag njuta av det jag har :)Ebba följde med mig runt och fotade och ville självklart att hennes land också skulle vara med på bild. För övrigt är barnens land det jag gillar mest. De har själva sått fröna och sprungit och vattnat ( det lilla man nu har behövt vattna denna sommar). Visst är det fint...
...om än lite "spretigt" ;)
Ser man till det lilla är det däremot gudomligt! avgör själv:
Ser ni solen i mitten av blomman? ...så coolt, mina solbarn odlar solblommor, å snart hoppas vi deras SOLrosor slår ut!
Måste avsluta detta inlägg med att skicka de STÖRSTA LYCKÖNSKNINGARNA till helgens brudpar, Terese och Linda och deras män. Hade den stora äran att klä (bokstavligen) dessa två coola brudar i lördags. (jag gjorde Terese och Mikaela gjorde Linda). Eftersom jag var med ända till kyrkklockorna började ringa och portarna slogs upp så passade jag på att ta lite bilder i "förbifarten". Det här var min bästa bild, som Tyra B skullle ha sagt ;)I morgon är det tillbaka till jobbet som gäller, så sängen here I come!
Sol Jenny
Har du hört berättas om...
Tillbaka till rötterna, patriotisk, hemmakär, nörd, insnöad... kalla mig vad ni vill men när det är något på Tv "hemifrån" tycker jag det är SKITKUL! Vi lät till och med barnen stanna uppe lite längre ikväll för att följa Kalle Moraeus i programmet "hemma hos Kalle" (en programserie i SVT där man i varje avsnitt får följa en folkkär kändis). Jo visst, bland får dessa program till och med mig att skämmas lite och önska att jag kom ifrån ett helt annat land... men ofta, som ikväll, får de mig att inse hur vackert och underbart vi har det här i Dalarna och Orsa. Och jag är stolt över vad vi har att visa upp. Jag kommer säkert få kommentarer på hur pisamt det är å se, att man ska skämmas, att det är si och så... DET SKITER JAG I. Jag väljer att se det possitiva, ni som väljer det negativa får stå för det!
På programmet gillade jag verkligen frekvensen där Kalle och Tina Ahlin sitter på härbret och spelar och sjunger. Fick lov att slänga mig på luren och försöka få en bild... lyckades inte så bra men fick lov att ta med den i alla fall
Visst bilden ÄR dålig men visst går det ändå att urskilja vissa likheter...
Eller???
Det är ju som en saga!
...hör du kärlekens alla toner.... tra la la lala la la!
Sol Jenny
På programmet gillade jag verkligen frekvensen där Kalle och Tina Ahlin sitter på härbret och spelar och sjunger. Fick lov att slänga mig på luren och försöka få en bild... lyckades inte så bra men fick lov att ta med den i alla fall
Visst bilden ÄR dålig men visst går det ändå att urskilja vissa likheter...
Eller???
Det är ju som en saga!
...hör du kärlekens alla toner.... tra la la lala la la!
Sol Jenny
semesterns små händelser
Den här sommarens lediga dagar börjar nu å mot sitt slut, sen får man passa på att njuta under helgerna och hoppas vädret lockar ut oss i skog och mark för bär och svampplockning.... kanske!
De sista två veckorna har det varit den ena festligheten efter den andra känns det som. En del båtåkande, även om jag saknat de där varma badturerna jag så fram emot så mycket i våras. Får titta tillbaka på det vi gjort i sommar och försöka njuta av de minnena istället för att gräma mig och klaga på allt som inte blev av...
Vi har yrat runt på Orsas gator och torg, både med barnen och som igår då vi fixade barnvakt för att ut och roa oss på egen hand. Alltid roligt att träffa folk, lyssna på musikerna och ta en öl, men inte är yrorna vad de en gång var... så är det bara.
Orsa vattenfestival blev en trevlig tillställning med riktigt bra med folk. Det bjöds på vattenskidåkning, kyrkbåtsrodd, fallskärmshoppning, karuseller, uppträdanden och mycket mer.
Kalle fixade sin egen vattenfestivalaktivitet, ringåkning efter båten :)
Jag fick syrran med mig ut på lördagen och vi hade en underbar kväll tillsammans. Syns att det är solsystrarna eller hur? ;) På scenen stod Brolle som var helt OK att vila ögonen på och låta öronen fyllas av!
När det kommer till nyttogörmålen här hemma har jag fått garaget målet, vilket ju var mitt mål. Dessutom har jag faktiskt påbörjat målningen av ladan, den brädslagna biten är klar men timmret kvarstår. Jon har dock sagt att han ska sprutmåla resten så jag hoppas det blir så. 4 * 10 liter rödfärg har jag penslat ut hittills.
Nu blir det fortsatt mys med familjen. Vi är lite trötta efter gårdagens yrande!
Sol Jenny
De sista två veckorna har det varit den ena festligheten efter den andra känns det som. En del båtåkande, även om jag saknat de där varma badturerna jag så fram emot så mycket i våras. Får titta tillbaka på det vi gjort i sommar och försöka njuta av de minnena istället för att gräma mig och klaga på allt som inte blev av...
Vi har yrat runt på Orsas gator och torg, både med barnen och som igår då vi fixade barnvakt för att ut och roa oss på egen hand. Alltid roligt att träffa folk, lyssna på musikerna och ta en öl, men inte är yrorna vad de en gång var... så är det bara.
Orsa vattenfestival blev en trevlig tillställning med riktigt bra med folk. Det bjöds på vattenskidåkning, kyrkbåtsrodd, fallskärmshoppning, karuseller, uppträdanden och mycket mer.
Kalle fixade sin egen vattenfestivalaktivitet, ringåkning efter båten :)
Jag fick syrran med mig ut på lördagen och vi hade en underbar kväll tillsammans. Syns att det är solsystrarna eller hur? ;) På scenen stod Brolle som var helt OK att vila ögonen på och låta öronen fyllas av!När det kommer till nyttogörmålen här hemma har jag fått garaget målet, vilket ju var mitt mål. Dessutom har jag faktiskt påbörjat målningen av ladan, den brädslagna biten är klar men timmret kvarstår. Jon har dock sagt att han ska sprutmåla resten så jag hoppas det blir så. 4 * 10 liter rödfärg har jag penslat ut hittills.
Nu blir det fortsatt mys med familjen. Vi är lite trötta efter gårdagens yrande!
Sol Jenny
mysdag med tjejerna!
Idag har jag haft en riktig tjejdag med min kära dotter, mormor, syster, systredotter, Ulle... Men vad är en tjejdag utan några riktiga karlar också så därför kryddade vi med lite pappadate och sedan även Erik och Leo ;)
Jon och kalle begav sig iväg redan innan vi tjejer i familjen lämnat sänghalmen. De skulle ut och fiska medan jag och Ebba beslutat oss för en tjejutflykt med gammelalice (dvs min mormor). När jag slog på min mobil, som saknat batteri ett tag...., såg jag att pappa (som annars bor i Norge) var i sommarstugan i Ebbsel. Jag tog Ebba och åkte till mormor som snabbt övertalades till en liten biltur. Först en sväng för att överraska pappa, men när han inte befann sig i stugan fortsatte vi till Siljansfors och skogsmuseumet där för att köpa glass.
Mormor sitter på bänken, äter glass och lyssnar på forsens brus...
Siljansfors Skogsmuseum är en plats där jag tillbringat många dagar under min uppväxt. Min kära morfar var med och startade alltihopa någongång på 60-talet, han själv har vuxit upp i huset där det idag är vandrarhem, jag och min syster döptes på Kråkbacken vid scenen inne på museumet och där har vi tillbringat många kväller för att se teatrar, lyssna på spelmansstämmor och mycket annat. Vi har varit med och sett kolmilan tändas, brinna och bli till kol, vi har sovit i eldpallkojan och sprungit runt på stigarna. Vi har plockat vackra slaggstenar, serverat korv och kastat sten i forsen... Vi har varit glada barn!
Ebba kollar in "storfiskare" som dragit upp en gädda på land.
Det känns alltid som jag får en dos av morfar när jag besöker Siljansfors. Blir glad och lite sorgsen på samma gång... på ett bra sätt! Som mormor sa "det är fridfullt här". Det känns så bra att ta med mormor dit eftersom hon har många minnen, till och med fler än mig, ifrån den platsen. På samma sätt som jag känner att det är viktigt att ge mina barn, i alla fall några, minnen som jag själv har från min barndom. Den här resan till Siljansfors kändes extra bra idag med tanke på att det på torsdag är 60 år sedan mormor och morfar gifte sig. 56 är fick de tillsammans som man och hustru innan morfar fick lämna oss... Kärleken finns dock kvar och jag är så glad att jag fått vara en del av den.
Visst har jag en vacker mormor! ...vacker både på utsidan och insidan.
Bilden är från systers bröllop i Februari.
Efter besöket i Siljansfors gjorde vi ett nytt besök i Ebbsel men pappa hede inte dykt upp. Vi for då hemåt men hann inte mer än av tomten innan vi mötte pappa, så det blev en helomvändning med bilen för en stund att fylla på livsglädjekannan med en pappados!
Dagen avslutades med kafferep hos syster och eftersom jag sprang på Ulle på färgaffären drog jag även med henne på daten, det var föööööör längesen sist!
Nu blir det mys i soffan med den äldre manliga delen av familjen innan sängen väntar.
Tjing
Sol Jenny
Jon och kalle begav sig iväg redan innan vi tjejer i familjen lämnat sänghalmen. De skulle ut och fiska medan jag och Ebba beslutat oss för en tjejutflykt med gammelalice (dvs min mormor). När jag slog på min mobil, som saknat batteri ett tag...., såg jag att pappa (som annars bor i Norge) var i sommarstugan i Ebbsel. Jag tog Ebba och åkte till mormor som snabbt övertalades till en liten biltur. Först en sväng för att överraska pappa, men när han inte befann sig i stugan fortsatte vi till Siljansfors och skogsmuseumet där för att köpa glass.
Mormor sitter på bänken, äter glass och lyssnar på forsens brus...
Siljansfors Skogsmuseum är en plats där jag tillbringat många dagar under min uppväxt. Min kära morfar var med och startade alltihopa någongång på 60-talet, han själv har vuxit upp i huset där det idag är vandrarhem, jag och min syster döptes på Kråkbacken vid scenen inne på museumet och där har vi tillbringat många kväller för att se teatrar, lyssna på spelmansstämmor och mycket annat. Vi har varit med och sett kolmilan tändas, brinna och bli till kol, vi har sovit i eldpallkojan och sprungit runt på stigarna. Vi har plockat vackra slaggstenar, serverat korv och kastat sten i forsen... Vi har varit glada barn!
Ebba kollar in "storfiskare" som dragit upp en gädda på land.
Det känns alltid som jag får en dos av morfar när jag besöker Siljansfors. Blir glad och lite sorgsen på samma gång... på ett bra sätt! Som mormor sa "det är fridfullt här". Det känns så bra att ta med mormor dit eftersom hon har många minnen, till och med fler än mig, ifrån den platsen. På samma sätt som jag känner att det är viktigt att ge mina barn, i alla fall några, minnen som jag själv har från min barndom. Den här resan till Siljansfors kändes extra bra idag med tanke på att det på torsdag är 60 år sedan mormor och morfar gifte sig. 56 är fick de tillsammans som man och hustru innan morfar fick lämna oss... Kärleken finns dock kvar och jag är så glad att jag fått vara en del av den.
Visst har jag en vacker mormor! ...vacker både på utsidan och insidan.
Bilden är från systers bröllop i Februari.
Efter besöket i Siljansfors gjorde vi ett nytt besök i Ebbsel men pappa hede inte dykt upp. Vi for då hemåt men hann inte mer än av tomten innan vi mötte pappa, så det blev en helomvändning med bilen för en stund att fylla på livsglädjekannan med en pappados!
Dagen avslutades med kafferep hos syster och eftersom jag sprang på Ulle på färgaffären drog jag även med henne på daten, det var föööööör längesen sist!
Nu blir det mys i soffan med den äldre manliga delen av familjen innan sängen väntar.
Tjing
Sol Jenny
Måla!
Det har gått väldigt segt här på hemmafronten ett tag. Har liksom inte vetat vad vi ska ta tag i, vad vi ska göra eller hur vi vill ha det. Dessutom har det varit så mycket med skolan, Australienresan och jobb. Få tiden, orken och lusten att räcka till... ja det har knappt funnits för att få kläderna rena och maten att stå på bordet. Inför sommaren hade jag dock ett mission. Jag bestämde mig tidigt för att garaget skulle bli målat. Även vår lada och härbre, staket och helst även den lilla utbyggnaden på huset, fönster och farstu... ja ALLT borde målas. För att inte bli tokig, stressad och bara deppad hade jag dock beslutat att garaget det fick bli årets MÅSTE! Nu är det klart! ...ja så när på att fönster och knutar ska strykas (dvs det vita). För att kompensera det har jag dock påbörjat målningen av ladan... så JA, jag känner mig lite nöjd med mig själv. Tyvärr tog färgen slut men kanske blir det inhandlang av ytterligare en hink i morgon. 30 liter har jag använt upp so far. och kanske, kanske har jag även målat ladan innan kylan kommer och sätter stopp för årets utemålningar!
Garaget innan målningen påbörjades. Vackrare bilder med ny färg får jag se till att det kommer senare...
Sol Jenny
Grebbestad!
Vi är nu återvänt till hemmets lugna vrå... men fick en toppenavslutning på vår semestertripp! Några dagar med våra vänner i Grebbestad gjorde gott för både vuxna och barn. Jenny och Håkans barn,Viktor och Ida, är i stort sett i samma åldrar som Kalle och Ebba vilket gjorde att de skötte sig mer eller mindre själva och vi vuxna kunde sitta och umgås i "lugn och ro".
Barnen hade nog nöjt sig med att bara vara och leka med sina vänner. Kalle och Viktor har lekt många gånger förr men för Ebba och Ida var det första gången... men absolut inte sista. "Jag är så glad att jag har fått en ny vän" sa Ebba en kväll när jag höll på att natta henne! Bara av att titta på bilderna kan man sia att det kan vara början på en lång vänskap :)
Barnens starkaste minne från resan kommer nog vara kraftfisket vid bryggan och på båtutflykten. Så härligt att se lyckan i de små barnens ögon när de lyckas dra upp den ena krabban efter den andra och släppa ner i sina hinkar. Kändes som att vi hade hamnat mitt i en filmfrekvens ur Satkråkan. Vi är verkligen bortskämda som har vänner med så fina smultronställen som vi får besöka och uppleva. 
På onsdagen hade vädergudarna lugnat sig efter det tidigare åskvädret och vi tog en båttur. På ö stannade vi för att bada, sola och leka i vattnet. Jon och Håkan gick och plockade musslor som vi sedan grillade och åt på kvällen. Även om musslor inte är min "favvo"-rätt så slank det ner några stycken.
PUSS OCH KRAM
Sol jenny
Semestertripp
Va skönt det är att få några daga borta från hemmets alla måsten, bort från vardag och jobb, bort från städ och stök... och istället få se andra platser, träffa vänner och bekanta som man annars så sällan har tid att besöka och framför allt umgås med familjen!
I fredags körde vi iväg hemifrån för att på kvällskvisten anlända till Anderstrop, Jons barndomsby där han har släkten på sin pappas sida. Jon blir snabbt rastlös där då det är folktomt där på sommrarna (alla drar till sina sommarställen i Halmstad, runt Bolmen, till västkusten... Själv blir jag salig där. Älskar att besöka hans släkt, farmor Wivi och farfar Ingvar och alla de andra. Tyvärr var inte faster Maria med familj hemma (då de var i sin sommarstuga... som övriga anderstorpsbefolkningen) men vi fick låna deras "torp" under vår vistelse
Svarvartorpet! You got to LOVE it.
Jag har svårt att förstå hur en plats som denna kan göra en rastlös. Älskar att gå runt på gården, pula lite i landen åt Maria och bara vara. Just pula i landen fick jag hjälp av barnen att göra. Jon var måttligt intresserad men jag försökte lite lätt förklara skillnaden på jobb och semester för Jon på följande sätt. Semester är när man bara jobbar med EN hand för att kunna hålla en KALL ÖL i den andra... Vet inte om han köpte det men jag och barnen hade kul!
Efter endast två nätter i Anderstorp gick jag med på att dra vidare västerut. Lockbetet var Henke och Mia Åstmar (vänner från Anderstorp som... just det ! INTE tillbringade dagarna i Anderstorp). Efter ett stopp vid Anders (Jons Morbror) och Anns nya sommarställe, ytterligare ett nice place med strandtomt, styrde vi så till Falkenberg. Henke och Mia tog emot oss i deras husvagn och efter inköp av luftmadrass tillbringade vi natten i deras förtält. Till gänget anslöt även Mias vän från Gislaved, Emma, och hennes (?) Pojkvän (?). I så många år har vi försökt få till en semesterdate och jag tror vi alla fyra (6) var mer än nöjda med att ÄNTLIGEN få till det. Vi har i alla fall bestämt att det inte ska dröja lika länge till nästa sammankomst.
Dopp i havet... innan kvällen avslutades med mys i förtältet!
>Förstår inte varför det inte blev fler kort denna kväll....??? ;) <
Efter Falkenberg begav vi oss norrut igen för att tillbringa några dagar med våra vänner Jenny och Håkan och deras barn Viktor och Ida. Håkan (Pettersson, för er som känner honom) kommer från orsa och när paret bodde i Orsa umgicks vi mer än ofta. Efter deras flytt till Grebbestad blir inte mötena lika täta men när vi ses har vi alltid såååå roligt. Ännu roligare är att deras barn är i samma åldrar som våra vilket gör umgänget ännu lättare. Vad vistelsen kommer bjuda på och hur länge vi blir här vet vi ännu inte. Framtiden får utvisa och uppdatering kommer här tids nog.
Nu hoppas jag bara finvädret återvänder, hade kanonväder igår men sen drog ett åskväder in och idag har det varit mulet men varmt. Skulle vara härligt med en utflykt med båten på havet med picnick, fiske bad och .... kanske en öl ;)
Simma lugnt vänner!
Sol Jenny
I fredags körde vi iväg hemifrån för att på kvällskvisten anlända till Anderstrop, Jons barndomsby där han har släkten på sin pappas sida. Jon blir snabbt rastlös där då det är folktomt där på sommrarna (alla drar till sina sommarställen i Halmstad, runt Bolmen, till västkusten... Själv blir jag salig där. Älskar att besöka hans släkt, farmor Wivi och farfar Ingvar och alla de andra. Tyvärr var inte faster Maria med familj hemma (då de var i sin sommarstuga... som övriga anderstorpsbefolkningen) men vi fick låna deras "torp" under vår vistelse
Svarvartorpet! You got to LOVE it.
Jag har svårt att förstå hur en plats som denna kan göra en rastlös. Älskar att gå runt på gården, pula lite i landen åt Maria och bara vara. Just pula i landen fick jag hjälp av barnen att göra. Jon var måttligt intresserad men jag försökte lite lätt förklara skillnaden på jobb och semester för Jon på följande sätt. Semester är när man bara jobbar med EN hand för att kunna hålla en KALL ÖL i den andra... Vet inte om han köpte det men jag och barnen hade kul! 
Efter endast två nätter i Anderstorp gick jag med på att dra vidare västerut. Lockbetet var Henke och Mia Åstmar (vänner från Anderstorp som... just det ! INTE tillbringade dagarna i Anderstorp). Efter ett stopp vid Anders (Jons Morbror) och Anns nya sommarställe, ytterligare ett nice place med strandtomt, styrde vi så till Falkenberg. Henke och Mia tog emot oss i deras husvagn och efter inköp av luftmadrass tillbringade vi natten i deras förtält. Till gänget anslöt även Mias vän från Gislaved, Emma, och hennes (?) Pojkvän (?). I så många år har vi försökt få till en semesterdate och jag tror vi alla fyra (6) var mer än nöjda med att ÄNTLIGEN få till det. Vi har i alla fall bestämt att det inte ska dröja lika länge till nästa sammankomst.
Dopp i havet... innan kvällen avslutades med mys i förtältet!
>Förstår inte varför det inte blev fler kort denna kväll....??? ;) <
Efter Falkenberg begav vi oss norrut igen för att tillbringa några dagar med våra vänner Jenny och Håkan och deras barn Viktor och Ida. Håkan (Pettersson, för er som känner honom) kommer från orsa och när paret bodde i Orsa umgicks vi mer än ofta. Efter deras flytt till Grebbestad blir inte mötena lika täta men när vi ses har vi alltid såååå roligt. Ännu roligare är att deras barn är i samma åldrar som våra vilket gör umgänget ännu lättare. Vad vistelsen kommer bjuda på och hur länge vi blir här vet vi ännu inte. Framtiden får utvisa och uppdatering kommer här tids nog.
Nu hoppas jag bara finvädret återvänder, hade kanonväder igår men sen drog ett åskväder in och idag har det varit mulet men varmt. Skulle vara härligt med en utflykt med båten på havet med picnick, fiske bad och .... kanske en öl ;)
Simma lugnt vänner!
Sol Jenny
what goes around comes around... eller är det bara tur????
REINKARNATION:
(beskrivning enligt wikipedian)
Själavandring eller reinkarnation; från latin: re: åter och karnis: kött, det vill säga åter i köttet, är ett begrepp för trosföreställningar som innebär att en människas själ inte dör med kroppen, utan att hela själen, eller delar av den, kan övergå i en ny kropp, endera i människa eller djur. Centralt i den hinduistiska reikarnationen är den karma man skapat genom att utföra goda eller onda handlingar, enligt principen som man sår får man skörda. Karman i detta liv bestämmer nästa, och så vidare. Inom buddhismen är slutmålet nirvana då man lämnar återfödelsernas kretslopp. Karmalagen betraktas här som en universell andlig naturlag.
Varför nu detta??? Jo någonstans tror jag på detta fenomen. flummigt??? ....JA!
.jpg)
Jag försöker alltid ställa upp för mina vänner. Jag gör mitt bästa, ibland går det bra ibland kanske jag misslyckas... men någonstans så försöker jag. Jag försöker vara possitiv, tänka goda tankar, vara god... men ibland sitter djävulen där på min axel... och jag accepterar det, för jag tycker det är ok. Lite jävlig måste alla få vara ibland... eller hur, hur kul är det annars???! ;)
Jag tror på reinkarnation, ja det gör jag... Men ibland tvivlar jag... hur god kan man bli??? Har inte ALLA både gott OCH ont i sig??? ... jag tror ju det, hur illa det än må låta. Men ibland undrar jag om inte jag har varit lite väl onaturligt god i mitt förra liv. Jag har mång fel och brister, det vet jag... men ändå har jag människor som lyfter mig innan jag ens hinner falla! Hur sjukt är inte det????
Varför nu detta svamel??? Jo mer än en gång har jag en jag lyfts upp av vänner runt mig. Vänner som ser saker jag knappt vet själv. Ser vad man behöver innan man själv känner det. Ger svar på mina frågor innan jag börjat fundera...
Jag säger bara det. Hade jag bara funnit receptet av vad somliga av mina vänner består av så hade jag varit berikad med ett nobelpriset i kemi! lyckopiller släng er i väggen!
Tack å hej!
Sol jenny
(beskrivning enligt wikipedian)
Själavandring eller reinkarnation; från latin: re: åter och karnis: kött, det vill säga åter i köttet, är ett begrepp för trosföreställningar som innebär att en människas själ inte dör med kroppen, utan att hela själen, eller delar av den, kan övergå i en ny kropp, endera i människa eller djur. Centralt i den hinduistiska reikarnationen är den karma man skapat genom att utföra goda eller onda handlingar, enligt principen som man sår får man skörda. Karman i detta liv bestämmer nästa, och så vidare. Inom buddhismen är slutmålet nirvana då man lämnar återfödelsernas kretslopp. Karmalagen betraktas här som en universell andlig naturlag.
Varför nu detta??? Jo någonstans tror jag på detta fenomen. flummigt??? ....JA!
.jpg&imgrefurl=http://www.metrobloggen.se/angelsbilder&usg=__y_FH5yYmGqJgQOsAIKV0UpkxPF0=&h=325&w=300&sz=22&hl=sv&start=1&um=1&itbs=1&tbnid=dvLP-A3zmfgsAM:&tbnh=118&tbnw=109&prev=/images%3Fq%3Ddj%25C3%25A4vul%2Boch%2B%25C3%25A4ngel%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26rls%3Dcom.microsoft:sv:IE-SearchBox%26rlz%3D1I7SUNA_sv%26tbs%3Disch:1)
Jag försöker alltid ställa upp för mina vänner. Jag gör mitt bästa, ibland går det bra ibland kanske jag misslyckas... men någonstans så försöker jag. Jag försöker vara possitiv, tänka goda tankar, vara god... men ibland sitter djävulen där på min axel... och jag accepterar det, för jag tycker det är ok. Lite jävlig måste alla få vara ibland... eller hur, hur kul är det annars???! ;)Jag tror på reinkarnation, ja det gör jag... Men ibland tvivlar jag... hur god kan man bli??? Har inte ALLA både gott OCH ont i sig??? ... jag tror ju det, hur illa det än må låta. Men ibland undrar jag om inte jag har varit lite väl onaturligt god i mitt förra liv. Jag har mång fel och brister, det vet jag... men ändå har jag människor som lyfter mig innan jag ens hinner falla! Hur sjukt är inte det????
Varför nu detta svamel??? Jo mer än en gång har jag en jag lyfts upp av vänner runt mig. Vänner som ser saker jag knappt vet själv. Ser vad man behöver innan man själv känner det. Ger svar på mina frågor innan jag börjat fundera...
Jag säger bara det. Hade jag bara funnit receptet av vad somliga av mina vänner består av så hade jag varit berikad med ett nobelpriset i kemi! lyckopiller släng er i väggen!
Tack å hej!
Sol jenny
Midsommar!
Midsommarhelgen är nu över, underbart.... både när den var här och lite skönt att den är över.Det är alltid en massa måsten och stress inför midsommar (liksom alla andra storhelger) som man nu slpper. Samtidigt är midsommar en underbar högtid, när sommaren står för dörren.
Vi började vårt midsommarfirande på Lillåvallen då barnen sprang Orsakajten. Kalle har ingen större förkärlek till uppståndelsen vid dessa evenemang men beslutade sig till slut för att i alla fall vara med i loppet. Tyvärr blev det trångt i starten och redan efter några meter for han omkull. Jon lyckades dock få honom på benen och han skulle fortsätta, men när andra vurpan kom nere vid Lillåvallen gav han upp. Som mamma måste jag ändå säga att jag är stolt över hans insats. Han gjorde ett tappert försök, något som många andra inte kom i närheten av.
Sol Kalle (5a från vänster, kortaste killen i orange) väntar på startskottet. Bredvid, också i orange, Kalles kompis Matteus de Vreeze från Karlstad. (Monas brorson)
Ebba däremot var det inga större tvivel om hon skulle vara med. Med plats i sista starten blev det dock ett himla tjat om när det var hennes tur att springa. Där fanns ingen nervositet, utan den lilla tjejen sprudlade inför sitt lopp. På startplatsen tog hon sällskap av dagiskompisen Funny.
Fanny och Sol Ebba redo för start.
Efter Kajten blev det middag hos mamma med alla syskon och barn, därefter drog vi vidare till Micke och Mona för fortsatt firande. Inte förren framåt femsnåret (tror jag det var) rullade vi in på gården med våra cyklar.
Midsommardagen invigde vi strandrestaurangen lite mer rejält, dock inte matbiten, utan vi höll oss till ölen. Från att ha åkt ner för att bara ta 1 öl... kunde vi snart räkna till 5. Men det är ju bara midsommar en gång om året. Midsommardagen avslutades, efter middagsstopp på finntjänsvägen, på kampingen med våra härliga vänner från Ånge, Micke och Angelika. Tänker varje gång att vi borde ses oftare....
Hoppas ni också har haft en bra och trevlig midsommarhelg!
Nu ser jag fram emot en underbar SOMMAR!
Sol jenny
Vi började vårt midsommarfirande på Lillåvallen då barnen sprang Orsakajten. Kalle har ingen större förkärlek till uppståndelsen vid dessa evenemang men beslutade sig till slut för att i alla fall vara med i loppet. Tyvärr blev det trångt i starten och redan efter några meter for han omkull. Jon lyckades dock få honom på benen och han skulle fortsätta, men när andra vurpan kom nere vid Lillåvallen gav han upp. Som mamma måste jag ändå säga att jag är stolt över hans insats. Han gjorde ett tappert försök, något som många andra inte kom i närheten av.
Sol Kalle (5a från vänster, kortaste killen i orange) väntar på startskottet. Bredvid, också i orange, Kalles kompis Matteus de Vreeze från Karlstad. (Monas brorson)
Ebba däremot var det inga större tvivel om hon skulle vara med. Med plats i sista starten blev det dock ett himla tjat om när det var hennes tur att springa. Där fanns ingen nervositet, utan den lilla tjejen sprudlade inför sitt lopp. På startplatsen tog hon sällskap av dagiskompisen Funny.
Fanny och Sol Ebba redo för start.
Efter Kajten blev det middag hos mamma med alla syskon och barn, därefter drog vi vidare till Micke och Mona för fortsatt firande. Inte förren framåt femsnåret (tror jag det var) rullade vi in på gården med våra cyklar.
Midsommardagen invigde vi strandrestaurangen lite mer rejält, dock inte matbiten, utan vi höll oss till ölen. Från att ha åkt ner för att bara ta 1 öl... kunde vi snart räkna till 5. Men det är ju bara midsommar en gång om året. Midsommardagen avslutades, efter middagsstopp på finntjänsvägen, på kampingen med våra härliga vänner från Ånge, Micke och Angelika. Tänker varje gång att vi borde ses oftare....
Hoppas ni också har haft en bra och trevlig midsommarhelg!
Nu ser jag fram emot en underbar SOMMAR!
Sol jenny
Från adrenalinjakt till bingen!
Jag älskar min familj, mina vänner och mitt jobb. Jag är frisk och bortskämd med kärlek och annat som gör livet värt att leva. Jag har ett bra hem, en snygg bil, underbara barn, snäll sambo och skrattar mycket. När man har allt detta ska man vara nöjd, mer än nöjd. Men ändå känner jag mig mest stressad, trött, grinig och otillräcklig. Varför gnäller jag på de jag älskar, istället för att rosa??? Varför sakanar jag det jag inte har, istället för att glädjas åt det jag har???? Vaför kräver jag mer och mer och mer, istället för att lägga ner??? Varför glädjer jag minte bara åt sommaren som jag älskar, istället för att gnälla på allt regn??? Vafrö klagar jag på min dåliga motion, istället för att ge mig ut och springa????
Och allt detta kan bara jag själv göra något åt, och det ger mig bara ännu värre samvete.
FY MIG!
Skulle behöva lite adrenalin... eller något!
Kanske göra ett SKYJUMP: slänga sig ut från en byggnad ( i Las Vegas finns ett från 108:e våningen) utan vare sig gummiband eller fallskärm, tan med en vajer som stoppar dig från att slå i marken....
Men det kanske ändå är för likt de fallskärmshopp jag redan klarat av
Eller kanske jag skulle slänga mig ner i havet och simma med hajar
Men havets djup har jag också utforskat!
Forsränning!
JA, forsränning hade varit kul...
Eller få reta sambon efter några varv med den här:
Eller åtminstonde den här:
Faste det blir nog bara den här:
Hummmm... Drömma går ju, så jag beger mig till sängen och mina sötnosar till juveler som ligger där och väntar.
Sov sött
Sol Jenny
Gröna fingrar! ...nej mest blåsor och ryggskott!
Den gångna helgen har sprungit förbi. Efter jobbet i fredags var det raka vägen till Finntjärnsvägen för att fira Michaela som tog studenten. Grillat stod på menyn och därefter stannade vi kvar och umgicks med familjen ända till lördag morgon. Jo barnen hade ju somnat och Jon ville sitta uppe så vi blev kvar. Lördagen tvingade jag medd Jon och barnen till Mora för lite shopping. Tyckte Kalle behövde "långshorts" (typ långa jeansshorts) men de röstades ner totalt av den tilltänkta ägaren. Han ville ha surfshorts men kunde inte hitta några som dög. Shit alltså. Ungen är 6,5 år och mer noga med kläderna än jag någonsin har varit. Dessutom är han kille. Borde han inte bara sätta på sig det jag ger honom???! Ja, han är väl lik sin far! Lillbruden fick i alla fall några trekvarts tajts och en skjortklänning. Så mycket lättare till henne, även om viljan sätter in där också. Hos henne är det dock mer att hon vill ha ALLT!
Efter shoppingen gick färden till min kära morbror. Han har köpt mormor och morfars hus och håller på att ta bort några blomsterland på gården. mormor och morfars trädgård har alltid varit mitt smultronställe på jorden och jag har tillbringat många dagar (och nätter) där sen jag var liten. Att se blommorna gå till spillo fanns inte och dessutom känns det bra med lite minnen från dem här hemma på gården. Med bilen fylld återvände vi hem och där stod jag sedan med x antal växter som inte hade något land att hoppa ner i. Söndagen blev så stora trädgårdsfixardagen. Eftersom Jon hatar att klippa runt land fick jordkällaren ställa upp medsin kant...
Före.
Efter.
*Blommorna ser lite ledsna ut här men tog sig och kommer bre ut sig över hela landet, hoppas jag....*
Men trädgårdsslitet slutade inte där. Vår gräsmatta ser ut som skräck sen vi grävde ner jordvärmeslingan. Där slingan ligger har jorden sjunkit och mitt på gräsmattan har vi haft en hög med gropar runt. Denna hög/grop fick sig en rejäl duvning. Stenar bändes upp och hål fylldes igen. Tappade räkningen när jag fyllt 8 skottkärror med jord och hällt ut, det slutade nog på omkring 15... Nu ser det i alla fall lite bättre ut och bara resten är kvar!
Det finns dock delar av trädgården som är fixad. Utanför barnens lekstuga har de fått ett eget litet blomsterland i en pallkrage, där vi planterat ringblommor, solrosor och något mer jag inte kommer på nu.
I krukorna blommar panséerna så fint nu. Fattar inte varför jag inte köper fler av dessa söta blomster. Är man bara duktig och noppar bort de överblommade blomstrena håller de ju sig fina länge.
I blomlådorna har däremot pelargoner fått ta plats. Kan inte låta bli att älska dessa blommor. Önska bara att jag hade mer tid, ork och plats att ta hand om dom och driva upp egna varja år... kanske jag blir bättre på det en dag!
En låda med växterstår fortfarande kvar på gräsmattan. Hoppas de ska få ett land nere vid vattenslangen men till det projektet ingår lite stensättning och grus och... ja sånt Jon måste hjälpa mig med! Är inte riktigt på hans prioriteringslista att fixa trädgårdsland men vi får se vad jag kan få honom till...
Avslutar med en härlig sommarbild tagen från vår gård. Älskar att ha dessa kossor intill gården. Tyvärr stod de lite långt borta när jag gick min fotorunda i söndags kväll, och jag hade bara lilla objektivet på, men man ser dom i alla fall. Ska försöka få till bättre kort en anna dag.
Tjillevippen!
Sol Jenny
Efter shoppingen gick färden till min kära morbror. Han har köpt mormor och morfars hus och håller på att ta bort några blomsterland på gården. mormor och morfars trädgård har alltid varit mitt smultronställe på jorden och jag har tillbringat många dagar (och nätter) där sen jag var liten. Att se blommorna gå till spillo fanns inte och dessutom känns det bra med lite minnen från dem här hemma på gården. Med bilen fylld återvände vi hem och där stod jag sedan med x antal växter som inte hade något land att hoppa ner i. Söndagen blev så stora trädgårdsfixardagen. Eftersom Jon hatar att klippa runt land fick jordkällaren ställa upp medsin kant...
Före.
Efter.
*Blommorna ser lite ledsna ut här men tog sig och kommer bre ut sig över hela landet, hoppas jag....*
Men trädgårdsslitet slutade inte där. Vår gräsmatta ser ut som skräck sen vi grävde ner jordvärmeslingan. Där slingan ligger har jorden sjunkit och mitt på gräsmattan har vi haft en hög med gropar runt. Denna hög/grop fick sig en rejäl duvning. Stenar bändes upp och hål fylldes igen. Tappade räkningen när jag fyllt 8 skottkärror med jord och hällt ut, det slutade nog på omkring 15... Nu ser det i alla fall lite bättre ut och bara resten är kvar!
Det finns dock delar av trädgården som är fixad. Utanför barnens lekstuga har de fått ett eget litet blomsterland i en pallkrage, där vi planterat ringblommor, solrosor och något mer jag inte kommer på nu.
I krukorna blommar panséerna så fint nu. Fattar inte varför jag inte köper fler av dessa söta blomster. Är man bara duktig och noppar bort de överblommade blomstrena håller de ju sig fina länge.
I blomlådorna har däremot pelargoner fått ta plats. Kan inte låta bli att älska dessa blommor. Önska bara att jag hade mer tid, ork och plats att ta hand om dom och driva upp egna varja år... kanske jag blir bättre på det en dag!
En låda med växterstår fortfarande kvar på gräsmattan. Hoppas de ska få ett land nere vid vattenslangen men till det projektet ingår lite stensättning och grus och... ja sånt Jon måste hjälpa mig med! Är inte riktigt på hans prioriteringslista att fixa trädgårdsland men vi får se vad jag kan få honom till...Avslutar med en härlig sommarbild tagen från vår gård. Älskar att ha dessa kossor intill gården. Tyvärr stod de lite långt borta när jag gick min fotorunda i söndags kväll, och jag hade bara lilla objektivet på, men man ser dom i alla fall. Ska försöka få till bättre kort en anna dag.
Tjillevippen!
Sol Jenny
Sverige är fantastiskt!
Kristaller i öronen!
Idag väntar en lååååång dag på jobbet. Känns lite tungt när man har en dag framför sig med jobb 10-20, speciellt när solen skiner och man vill vara hemma och fixa i trädgården. Å andra sidan är det tack vare dessa långdagar jag kan sluta 13 en gång i veckan så jag ska inte klaga. Det brukar också gå bra bara man kommer till jobbet och kommer igång, det är mest såhär innan man sitter hemma och gruvar sig. Idag vaknade jag dessutom med huvudvärk men det börjar släppa nu när jag fått i mig kaffe. Behövds det så kanske det blir en magnesyl koffein brus när jag kommer till salongen så ska jag nog vara "fit for fight"!
Yrseln jag berättade om innan har i alla fall gått över. Pär Gölén kom förbi för att hämta Cornelia (Ebbas kompis)efter barnkalaset i lördags. Eftersom han kör ambulans och är sjuksköterska passade jag på att fråga honom om han hade några teorier. Han berättade om kristalle man har i öronen som sköter balansen. Dessa kristaller kan hamna fel och många tappar då helt balansen. Han har flera gånger hämtat personer som fått lov att krypa fram fram till telefonen för att ringa på hjälp och det är inte heller ovanligt att de blir dåliga och spyr. Så dålig var ju inte jagmen jag frågade ändå vad man gör åt det. "Läkarna brukar bara vända och vrida på huvudet så kan de hoppa rätt igen", svarade Pär. Jon svingade så mig upp-och-ner och dinglade med mig fram och tillbaka, till Kalles stora glädje. "Titta jag gör klockan med mamma" sa Jon medan jag hängde där, skrikandes och livrädd att han skulle tappa mig. (Klockan var en "lek" Jon gjorde med barnen när de var små. Han höll dem i benen och lät de dingla fam och tillbaka som pendeln på en moraklocka.) Allt detta var på rent skoj... inte trodde vi att det direkt skulle bli bra, men vi roades i alla fall några minuter. Någon timme senare tyckte jag dock att yrseln blivit bättre och så fortsatte det. På söndagen när jag vaknade var allt som vanligt igen. Om det berodde på "klockan" eller ej vet jag inte men det var i alla fall då det vände....
Sol Jenny
Yrseln jag berättade om innan har i alla fall gått över. Pär Gölén kom förbi för att hämta Cornelia (Ebbas kompis)efter barnkalaset i lördags. Eftersom han kör ambulans och är sjuksköterska passade jag på att fråga honom om han hade några teorier. Han berättade om kristalle man har i öronen som sköter balansen. Dessa kristaller kan hamna fel och många tappar då helt balansen. Han har flera gånger hämtat personer som fått lov att krypa fram fram till telefonen för att ringa på hjälp och det är inte heller ovanligt att de blir dåliga och spyr. Så dålig var ju inte jagmen jag frågade ändå vad man gör åt det. "Läkarna brukar bara vända och vrida på huvudet så kan de hoppa rätt igen", svarade Pär. Jon svingade så mig upp-och-ner och dinglade med mig fram och tillbaka, till Kalles stora glädje. "Titta jag gör klockan med mamma" sa Jon medan jag hängde där, skrikandes och livrädd att han skulle tappa mig. (Klockan var en "lek" Jon gjorde med barnen när de var små. Han höll dem i benen och lät de dingla fam och tillbaka som pendeln på en moraklocka.) Allt detta var på rent skoj... inte trodde vi att det direkt skulle bli bra, men vi roades i alla fall några minuter. Någon timme senare tyckte jag dock att yrseln blivit bättre och så fortsatte det. På söndagen när jag vaknade var allt som vanligt igen. Om det berodde på "klockan" eller ej vet jag inte men det var i alla fall då det vände....
Sol Jenny
Mors dagutflykt. -ett äventyr!
Efter lite velande i morse beslutade jag mig för att följa med den övriga familjen ut på Orsa sjön idag för att fiska. Med några äggmackor, kakor, chokladkakor och saft i väskan gav vi oss iväg. 
Precis när jag började känna rastlösheten smyga sig på och Jon satt och pratade i telefonen, ryckte det till i ett av spöna så det flög ur båten och sakta började sjunka mot botten. Jon släppte luren som det vore på liv och död. Vände snabbt på motorn och började backa.Under tiden började jag veva in min lina så gott jag kunde under min skrattattack som framkallats av Jons hysteriska beteende. Med spö nr 3 lyckades Jon fånga upp linan till det sjunkande spöt och när han åter fick tag i det konstaterade han nöjt att han sparat in 2000 kronor (priset för ett nytt spö). Men inte nog med det. På spöt hade han napp och när han dragit in firren uppskattade vi den till en gädda på en 6 kilo i alla fall. Våra barn, som stått knäpptysta och bara tittat på den hysteriska cirkusen som ägt rum under fem minuter i båten, fick då klappa den bastanta fisken och ta en nära titt på dess sylvassa tänder. Därefter släppte vi försiktigt tillbaka honom i vattnet.
En bit utanför bonäslandet ligger en holme med en slogbod, brygga och ett utedass. Vi styrde dit för att barnen skulle få uträtta sina behov efter all saft och kakor. Jag tog Ebba med mig och traskade bort till det röda utedasset. Ebba tog ett kliv in och jag gick strax efter. med blicken mot öppningen dassbänken såg jag en stor svart skugga fladdra förbi. Jag ryggade först tillbaka med känslan av att det var något spooky, men intalade mig genast att det var ren inbillning. Då tittade Ebba på mig och sa "mamma det var en fågel härinne!". "I toaletten" frågade jag och hon nickade till svar. Samtidigt hörde jag en fågel plaska ut i vattnet några meter bort. Vi bestämde oss för att titta ner i dasset innan Ebba hoppade upp för att kissa och tillsammans lutade vi oss över dasshålet. Där, bland bajs, toapapper och kiss, hade sjöfågeln byggt bo och lagt 4 ägg! Ett riktigt SKITSTÄLLE att lägga ägg på men Ebba tyckte inte det var någon bra ide att kissa ner dom utan återvände till pappa som fick hålla henne så hon kunde kissa ute i det fria istället.
Vi fortsatte våran dagsutflykt tvärs över sjön till Mona och Mickes bygge. Jon och Kalle försvann 
snabbt uppför backen till huset medan jag och Ebba lunkade på efter. När vi traskade i blåbärsriset bara ett 20 tal meter från huset låg plötsligt en ekorrunge där på marken. Vi satte oss på huk för att titta på honom och snart kom han fram till oss. Ebba var helt salig. Vi satt där länge och bara tittade på varandra, jag Ebba och ekorrungen. Till slut fick jag lov att ropa dit de andra som blev lika begeistrade som vi. När vi sedan lugnt gick därifrån skuttade ekorren genast efter Ebba och följde med ända till huset. 
Där var han sedan, hela tiden tätt intill Ebba, som gärna såg sig själv som "mamma". Till slut tog dock Jon på sig handskar och bar honom försiktigt tillbaka till blåbärsriset i skogen. Vet inte om han har chans att klara sig själv men jag vill i alla fall tro det. Jag hoppas det!
Jag har haft en fantastisk mors dag. Laddat batterierna och känner mig glad. Nu väntar en ny vecka med nya spännande saker!
Sol jenny
Precis när jag började känna rastlösheten smyga sig på och Jon satt och pratade i telefonen, ryckte det till i ett av spöna så det flög ur båten och sakta började sjunka mot botten. Jon släppte luren som det vore på liv och död. Vände snabbt på motorn och började backa.Under tiden började jag veva in min lina så gott jag kunde under min skrattattack som framkallats av Jons hysteriska beteende. Med spö nr 3 lyckades Jon fånga upp linan till det sjunkande spöt och när han åter fick tag i det konstaterade han nöjt att han sparat in 2000 kronor (priset för ett nytt spö). Men inte nog med det. På spöt hade han napp och när han dragit in firren uppskattade vi den till en gädda på en 6 kilo i alla fall. Våra barn, som stått knäpptysta och bara tittat på den hysteriska cirkusen som ägt rum under fem minuter i båten, fick då klappa den bastanta fisken och ta en nära titt på dess sylvassa tänder. Därefter släppte vi försiktigt tillbaka honom i vattnet.
En bit utanför bonäslandet ligger en holme med en slogbod, brygga och ett utedass. Vi styrde dit för att barnen skulle få uträtta sina behov efter all saft och kakor. Jag tog Ebba med mig och traskade bort till det röda utedasset. Ebba tog ett kliv in och jag gick strax efter. med blicken mot öppningen dassbänken såg jag en stor svart skugga fladdra förbi. Jag ryggade först tillbaka med känslan av att det var något spooky, men intalade mig genast att det var ren inbillning. Då tittade Ebba på mig och sa "mamma det var en fågel härinne!". "I toaletten" frågade jag och hon nickade till svar. Samtidigt hörde jag en fågel plaska ut i vattnet några meter bort. Vi bestämde oss för att titta ner i dasset innan Ebba hoppade upp för att kissa och tillsammans lutade vi oss över dasshålet. Där, bland bajs, toapapper och kiss, hade sjöfågeln byggt bo och lagt 4 ägg! Ett riktigt SKITSTÄLLE att lägga ägg på men Ebba tyckte inte det var någon bra ide att kissa ner dom utan återvände till pappa som fick hålla henne så hon kunde kissa ute i det fria istället.
Vi fortsatte våran dagsutflykt tvärs över sjön till Mona och Mickes bygge. Jon och Kalle försvann 
snabbt uppför backen till huset medan jag och Ebba lunkade på efter. När vi traskade i blåbärsriset bara ett 20 tal meter från huset låg plötsligt en ekorrunge där på marken. Vi satte oss på huk för att titta på honom och snart kom han fram till oss. Ebba var helt salig. Vi satt där länge och bara tittade på varandra, jag Ebba och ekorrungen. Till slut fick jag lov att ropa dit de andra som blev lika begeistrade som vi. När vi sedan lugnt gick därifrån skuttade ekorren genast efter Ebba och följde med ända till huset. 
Där var han sedan, hela tiden tätt intill Ebba, som gärna såg sig själv som "mamma". Till slut tog dock Jon på sig handskar och bar honom försiktigt tillbaka till blåbärsriset i skogen. Vet inte om han har chans att klara sig själv men jag vill i alla fall tro det. Jag hoppas det!Jag har haft en fantastisk mors dag. Laddat batterierna och känner mig glad. Nu väntar en ny vecka med nya spännande saker!
Sol jenny
Billig fylla....
Ohoj... det svänger ju! Fast jag vet inte om det är på något bra sätt. Började igår på jobbet då det plötsligt slog lock i öronen och ganska snart kände jag mig yr... sedan dess har det hållt i sig. La mig i sängen med Ebba för att läsa igår och hade värsta taksnurret. vaknade i morse och kända samma sak. Vid frukost började det dessutom liksom "kvittra" i ena örat så fort någon (eller jag själv) sa något. Till slut gick Jon och hämtade hörselkåpor till mig och det var sååååå skönt. Yrseln känns som en salongsberusning... ??? bra??! Nja, vet inte. Kanske inte med tanke på att jag ska iväg och jobba, köra bil och sen ha 4års kalas här hemma. Har fått indikationer från flera håll, både på FB och från andra jag känner som varit med om samma sak eller jobbar inom vården, att det låter som ett virus som satt sig på balansen. Dessutom påstår dom att det kan ta tid att bli av med. Hum....! Hoppas fortfarande att det ska gå över av sigsjälv, men vi får väl se. Nu måste jag i alla fal iväg till salongen. Vi har tjejer där som väntar på att bli fina till kvällens bal.
Tjing
Sol Jenny
Tjing
Sol Jenny
Godis för mitt ego
Det har varit ett fantastisk mediauppbåd såväl före som under och efter Australienresan. Nu, en månad efter hemkomsten, har det lugnat ner sig... trodde jag i alla fall. För några dagar sedan ringde Jons farmor från småland och säger att hon sett mig i "Hemmets veckotidning" ...???? Jag förstod ingenting men kunde inte annat än att parvla mig in på konsum och inhandla ett nummer, och visst var det så. Efter att ha bläddrat några sidor fanns jag där:
"Eld håret"
ORSA. En resa till Australien blev priset för Jenny Ersson som vann en frisörtävling vid Frisörcentrum. Fantasi var tävlingens tema för håruppsättningarna och för Falu-Kuriren berättar Jenny att det var systern Sara som inspirerat henne. Systern får nämligen efternamnet Eld som gift, och det är också eld som Jenny försökte få fram i tävlingsfrisyren. Nu väntar en internationell hårtävling i Melbourne för Jenny.
Foto: Börje Lindh
Visst hör ni!...lite "kändispoäng" har man väl dragit in de senaste månaderna, he he ;) Man kan ju undra var man ska dyka upp härnäst! Radio eller Tv kanske (*FNISS*)
En plats jag redan finns på är nätet. Kolla in dessa underbara hemsidor:
http://www.harteametiorsa.se/
www.sverigegrejer.se
Sol Jenny
Ebba 4 år
Tänk vad tiden går (läs; rusar iväg). Det är nu fyra år sedan jag kände hur något var på gång, kände hur magen började bli orolig och hur "värkarna" (ja.... jag har ju aldrig fattat att jag haft värkar förren jag varit öppen 8-10 cm, men tydligen är det de där lite oroliga i magen...) så började bli regelbundna. Det är fyra år sedan jag låg i min säng och försökte vila, medann Jon körde gräsklipparen runt på gården med Kalle. 4 år sedan våran lilla prinsessa kom till oss.
GRATTIS EBBA, MAMMAS HJÄRTA. JAG ÄLSKAR DIG!
Sol Jenny
Saturday... a sun day!
Hade tänkt mig en tur till Mora idag men beslöt mig ganska snabbt att byta shopping mot fiske med familjen och vänner. Efter en sen natt efter middag och fest igår så kändes en lugn dag med barnen så mycke mer lockande. Vi packade lite fika och fiskespön och begav oss till Grönklitt tillsammans med P-Å, Lena och P-Ås dotter Svea. Ganska snabbt satt den första firre på kroken och barnen trivdes som fisken i vattnet (dom som inte fastnat på kroken) ;) 
Två tuffa brudar introduceras in i "FISKETRÄSKET" av sina fiskenördar till fäder!
...medans mammas pojke klarade sig ypperligt på egen hand!
Efter fisket drog P-Å igång korvgrillning och med mat i magen drog barnen iväg på nya upptåg. Bron över bäcken var stännande att springa över och kasta stenar i vattnet från. Dom trippade på däröver som de tre bockarna bruse... först lilla Svea, sen "mellanbocken" Ebba och sist stora Kalle. Själv placerade jag mig vid bäcken för att fota de bedårande små liven. Därmed kan jag väl inte ens försöka dölja vem, som i denna saga, fick bli trollet under bron!
Självklart fick vi lov att avsluta besöket i Grönklitt med en snabb lekstund i lekparken!
Det var så roligt att äntligen träffa Svea igen, hon har ju blivit såååå stor (och söt som vanligt). Samtidigt ser jag hur stor min egen lilla prinsessa har blivit när vi träffar yngre barn. Tänk va dubbekt det kan vara. Man glädjs åt att barnen växer och blir stora, det är på något sätt en känsla av stolthet, samtidigt som man önskar att man kunde stoppa tiden och alltid få ha barnen så stora som de är NU. Tur att alla åldrar har sin tjusning!
STOLT kommer jag alltid att vara över dom!
Sol Jnny
Australiens djur
Inför resan till Australien var djurlivet kanske det som facinerade och skrämde mig mest. Å ena sidan var det de gulliga, söta coalabjörnarna och häftiga hoppfulla kängrurna, å andra sidan ville jag helst undvika alla spindlar, ormar, maneter och annat småkryp. Till min stora glädje var det inte så mycket av den andra djurgruppen i de delarna av Australien vi befann oss i. Enda mötet med dessa otäcka kräldjur var under ordnade omständigheter (förutom en spindel på Toms hals som fick Anna att näst intill löpa amok på flygplatsen ;) ...)
Att få se både koalor och kängrur var med på min "måste se och göra"-lista under mitt australienbesök. Första erfarenheten av kängrur var en flock lååååångt borta på en åker där de såg ut som små prickar. Där och då funderade jag på om det skulle bli enda mötet med dessa coola hoppande djuren men som tur var skulle det bli betydligt fler och närmre möten. 
Sötaste på resan, men inte lika rolig som kängrurna, var Tom... nej jag menar koalorna ;) Dessa djur sover 20 timmar om dagen och när man ser dom sitter de mest och trycker uppe i eukalyptusträden. Men söta, ja det är dom verkligen
Koalor är förbjudna att klappa, eller ens ta på, enligt lag men jag och Anna lyckades få en kram av en i alla fall:
Men Australien är ju mycket mer än koalor och kängrur. Här bjuder jag på ett litet bildkallage på några av djuren jag mötte, endel vilda... andra tama, i naturen och i parker!
Visst är dom vackra! Var och en på sitt sätt :)
Sol jenny
.jpg){kind=link}
